Försvarsladdning 21 – Truppmina 12 (TRPM 12)



Försvarsladdning 21 hette tidigare Fordonsmina 12 (FRDM 12) och dessförinnan Truppmina 12 (Trpm 12). Eftersom truppminor är förbjudna i Sverige sedan 1999 då Sverige skrivit under Ottawakonventionen, så måste man döpa om saker så att man följer de regler som gäller.

Försvarsladdning 21 räknas som en så kallad annan anordning (på engelska other device) med riktad splitterverkan. Den får bara användas som ett kontrollerat, yttäckande vapen mot trupp, inte som mina, och ingår i fältförbandens utrustning ned till pluton [3]. Spänner man upp en snubbeltråd så att man förlorar kontrollen över avfyringen räknas vapnet som en truppmina, och sådana har Sverige förbundit sig att inte använda [4].

Minan kan användas som både syft- och trådmina med en riktad splitterverkan mot oskyddad trupp och obepansrade fordon såsom personbilar/lastbilar.

Numera är det endast tillåtet att en soldat manuellt skjuter av minan mot fienden och inte som tidigare med en snubbeltråd som fienden själv kunde utlösa. Det är det som är skillnaden mellan en truppmina och en försvarsladdning.

Minan består i stort av en låda fylld med kullagerkulor inbakade i hexotol. På laddningens framsida står texten ”DENNA SIDA MOT FIENDEN”.

Det medföljer en el-sprängpatron och en vanlig slagtändaranordning till varje mina. Dessa kan användas var för sig, men för att försäkra sig om tändning bör båda användas i kombination. (Vilket man så gott som alltid gör) Tändapparaten till el-tändningen kan parallellkopplas med högst fem laddningar [1].

Kabelvindan är 50 m lång [1]. Minan kan bl.a. ställas på benstödet eller spikas upp i ett träd då benstödet har färdigborrade hål för detta. Kabelvindan kan man efter användning spara och med fördel användas som t.ex. telefonkabel till postvärn.

Försvarsladdning 21 med alla tillbehör Foto: Fredrik Adman

Nästan alla länder har en snarlik mina, amerikanarnas kallas Claymore mine och är i stort sett identisk. Den ryska MON-50 är en förfragmenterad riktad splittermina av samma typ som Truppmina 12, med sikte, två uttag för utlösningsanordningar och benstöd. Siffran 50 anger verkansområdet i meter [6].

Utveckling och beteckningar

Minan utvecklades av FFV och tillverkades av LIAB, och den används sedan 1999 som försvarsladdning [2]. Truppmina 12 finns i arméns ammunitionsregister 1972 som syftmina, med 700 gram hexotol, elsprängpatron 12 och slagtändanordning 12. Kabelvinda och tändapparat 12 låg bipackade [5]. Försvarsladdning 2 är samlingsbegrepp för försvarsladdning 21 och försvarsladdning 22 [1].

Konstruktion och funktion

Verkansdelen avger splitter i form av stålkulor, och laddningen utlöses manuellt när målet befinner sig i centrum av laddningens träffbild. Försvarsladdning 21 är i första hand avsedd mot oskyddad trupp. Den kan även användas mot fordon, flygplan och helikoptrar med låg skyddsnivå [1].

Verkansdelen är ett rektangulärt, dubbelkrökt plasthölje med stålkulorna på framsidan. På ovansidan sitter ett sikte, på baksidan tändarläget och på undersidan fästet för benstödet. Benstödet är ledat och låsbart och har spikhål för uppsättning på vägg eller träd [1].

Komplett väger verkansdelen 3 kg, varav 0,7 kg hexotol. Längden är 170 mm och höjden 100 mm utan benstöd, 270 mm med. Laddningen innehåller 449 stålkulor med 6 mm diameter och 0,88 g vikt. V₀ är 1 500 m/s. På 50 m avstånd täcker splitterbilden 50 m i bredd och 2 m i höjd, och kulorna tränger igenom 2 mm stålplåt [1].

Tändsystem och utlösning

Försvarsladdning 21 utlöses antingen med enbart elektrisk tändning eller med el- och dragutlösning. Elsprängpatron 12 har en plasthylsa med gänga som passar i tändarläget, och dess kabel har en snabbkoppling mot tändkabeln. Kabelvindan har en 50 m lång tändkabel med snabbkoppling och karbinhake [1].

Tändapparat 12 är avsedd för samtidig tändning av 1–5 försvarsladdningar. Alla tändkablar måste dras till tändapparaten och kopplas parallellt till polskruvarna för att tändning ska vara möjlig. Tändapparaten avfyras genom att man fäller ned säkringsbygeln och slår tändapparatens sprint mot ett hårt föremål. En utlöst tändapparat återställs genom att den ansluts till ett 12 V bilbatteri under högst 1 s. Hålls den ansluten längre kan spolen brännas sönder [1].

Slagtändanordning 12 har en 1 m lång pentylstubin med sprängpatron i plasthylsa. Vid el- och dragutlösning fästs slagtändarmekanismen inom 1 m från verkansdelen, och karbinhaken på kabelvindan fästs i slagtändarens utlösare. Laddningen kan då även utlösas genom att man drar i tändkabeln tills utlösaren lossnar. Den metoden fungerar också på längre avstånd än 50 m, och då används en draglina [1].

Uppsättning och återtagning

Benstödet fästs och verkansdelen monteras och riktas mot målet. Tändkabeln dras ut och maskeras vid behov, elsprängpatronen monteras och ansluts till tändkabeln. Verkansdelen maskeras med gräs, tunt lövverk eller maskeringsduk, och pinnar, små stenar och annat löst tas bort 1 m bakom och på sidorna. Tändkablarna ansluts sist till tändapparaten [1].

En oskadad laddning kan tas tillbaka. Tändapparaten kopplas då loss från tändkabeln, maskeringen tas bort och elsprängpatronen lossas från tändkabeln. Vid dragutlösning sätts säkringssprinten i slagtändaren innan sprängpatronerna lossas [1]. Verkansdel, benstöd och övrig materiel tas därefter upp.

Till varje låda om fem minor hör fem tändapparater, fem benstöd, fem slagtändanordningar, fem elsprängpatroner, fem slagtändarmekanismer m/48 och fem kabelvindor. Dessutom ingår 5 m isolerband, 20 spikar, 20 märlor och en adapter [1].

Övning

Övningsförsvarsladdning 21 saknar sprängämne men har samma vikt, utseende och förpackning som den skarpa. Vid utlösning ger övningselsprängpatron 12 en knall med ljus och rök. Vid el- och dragutlösning ska en bipackad metallduk viras om anslutningen mellan elsprängpatron och blind pentylstubin för att förhindra splitterskador. Blind försvarsladdning 21 är tillverkad i pressgjuten aluminium, saknar sprängämne och hanteras som den skarpa [1].

Källor

• Soldatreglemente för vapenmateriel, Spräng- och tändmedel [PDF] (SoldR Mtrl Spräng- o tändm), 2002 års utgåva (M7742-101121), Försvarsladdning 21
• Försvarsladdning 21 – Wikipedia
• Arméns materiel, Enator Försvarsmedia, 1997, s. 82
• Soldatreglemente för Soldaten i fält 2001 (SoldF 2001), M7742-100002, s. 347
• Ammunitionsregister för armén, avsnitt X: Minor 6, 1972
• Teknisk underrättelsehandbok Armémateriel i Afghanistan, FMV, utgåva 2, 2006, avsnitt 7.7.13