Terrängbil 30 Foto: ©2003 Henrik Svensk/SoldF.com
Tjänstevikt (tot/fram/bak): 8 820 kg / 5 200 kg / 3 620 kg
Maxlast: 4 580 kg (TGB A Skyddstak)
Totalvikt: 13 400 kg (TGB A Skyddstak)
Lastyta: 4,29 x 2,36 m
Antal hjul/drivna hjul: 4×4
Motor: Scania 6-cyl DS11 [1] Motorstyrka: 220 hk (162 kW) vid 2 200 varv
Växellåda: 6 steg automatisk, låg/hög växel
Bränsle: Diesel (167 liter) | Elsystem: 24 V
Beväpning: Takfäste för KSP 58
Vinsch: Sidomonterad, 59 kN dragkraft, 60 m lina
Däck: 400/65-26,5/ 12D (192 kg inkl fälg)
Prestanda: 80 km/h, Bränsle 3-5 L/mil, Vadning 0,8 m
Stigningsförmåga: 60% (full last)
Sidlutning: 40% (full last)
I tjänst: 1975–
TGB 40 med personalhytt Foto: ©2003 Andreas Karlsson
Tjänstevikt (tot/fram/bak): 10 480 kg / 5 120 kg / 5 360 kg
Maxlast: 6 120 kg (TGB 411 A PH K1 T)
Totalvikt: 16 600 kg (TGB 411 A PH K1 T)
Lastyta: 2,94 x 2,36 m (TGB 411 A PH K1 T)
Antal hjul/drivna hjul: 6×6
Motor: Scania 6-cyl DS11 överladdad [1] Motorstyrka: 300 hk (221 kW)
Växellåda: 6 steg automatisk, låg/hög växel
Bränsle: Diesel (167 liter) | Elsystem: 24 V
Beväpning: Takfäste för KSP 58
Vinsch: Sidomonterad, 59 kN dragkraft, 60 m lina
Däck: 400/65-26,5/ 12D (192 kg inkl fälg)
Prestanda: 80 km/h, Bränsle 4-6 L/mil, Vadning 0,8 m
Stigningsförmåga: 60% (full last)
Sidlutning: 40% (full last)
I tjänst: 1975–
Terrängbil 30 (TGB 30) och Terrängbil 40 (TGB 40), Scania SBA 111 / SBAT 111S, är tunga fyr- och sexhjulsdrivna terrängfordon som sedan 1975 varit Försvarsmaktens arbetshästar, både som gods- och trupptransport samt som dragbil för tunga pjäser och släp [1]. Vanligen kallas de för 30-bil respektive 40-bil, och många kallar dem även för terränglastbil. Scanias beteckningar utläses SBA 111 (Special Bulldog Allwheeldrive, generation 1, 11 liter) och SBAT 111S (Tandem, Supercharged).
Fordonen togs fram för att kunna köras i svensk terräng av värnpliktiga soldater med mycket begränsad upplärningstid och liten erfarenhet av tunga fordon. Därför valdes bland annat en helautomatisk växellåda. Bilarna förseddes med hela 70 % delar från Scanias civila utbud för att kunna servas enkelt, ge en god förarmiljö och hålla kostnaderna nere [1].
TGB 40 används med fördel för att dra tung last, som den 12 ton tunga Fälthaubits 77 och 12 cm rörlig kustartilleripjäs m/80. Haubitsens framdrivningsmotorer kunde kopplas in direkt via en manöverpanel i förarhytten vid körning i låga hastigheter i terräng. Bilarna kunde utrustas med personalhytt för 10 soldater samt en kran för att lättare lossa last.
Båda bilarna drivs av en rak sexcylindrig dieselmotor med insprutning, och för TGB 40 även en turbo. De är designade att starta i -40° C och är utrustade med elektriskt uppvärmd och isolerad batteribox, motorvärmare, hjälpstartanslutning och startkapselspruta för eterpatroner (startpilot). Fordonen har differentialspärrar på samtliga axlar och helautomatisk växellåda uppdelad i en huvudväxlingsenhet och en fördelningsväxellåda [1].
Förarhytten kan fällas framåt för åtkomst till motorn, och ett motorbyte tar endast 4 timmar under fältmässiga förhållanden. Flaket är avlyftbart, förankrat på fyra punkter och utrustat med lastförankringsöglor, fästhål för sittbänkar samt fäste för en elhydraulisk lastkran om 16 kNm. Flaket har även en lyftarm för reservhjul.
Utveckling och konstruktion
Redan i mitten av 1960-talet bestämdes att en ny generation terränglastbil skulle tas fram, och FMV började diskutera behovet 1964. Kraven var att klara 60 procents stigning och 40 procents sidlutning med full last, ha minst 40 cm markfrigång och kunna dra Bofors nya artilleripjäs på släp. Utbildning, handhavande och service skulle förbättras, och civila komponenter skulle användas i så stor utsträckning som möjligt. [3]
1969 gjordes affären upp med Scania. Ett avgörande skäl var att Scania var den enda tillverkaren som kunde erbjuda automatväxellåda. Beställningen omfattade allhjulsdrivna lastbilar med två och tre axlar, som först betecknades LBA 110 (4×2) och LBAT 110 (6×6) och fick beteckningarna SBA 111 och SBAT 111 när Scanias 1-serie infördes. Priset skulle enligt avtalet bestämmas av fordonens kostnad i drift och underhåll, och Scania kunde därför senare fakturera några miljoner kronor extra som bonus på utgångspriset. Fullskaliga fältprov med förseriebilar genomfördes 1972-73 hos flera arméförband. Kraven ansågs uppfyllda, och ett motorbyte i fält visade sig som utlovat gå på fyra timmar. Serieleveranserna började i december 1975. [3]
Försvaret köpte totalt cirka 2 500 bilar, med leveranser framför allt 1975-1980. [3] I Scanias beskrivning har D11 effekten 195 hk utan turbo och DS11 290 hk med turbo, medan faktarutorna anger 220 respektive 300 hk. [3]
Utöver motorerna är lite av bilen hämtat direkt från Scanias standardlastbil. Automatväxellådan och axlarna är egenkonstruerade, och axlarna är i grunden desamma fram och bak trots skillnader i framhjulen och bogginens drift. Flaket sitter flexibelt infäst mot det mjuka och rörliga chassiet och kan kompletteras med en uppvärmd personalhytt för tio man. Den tippbara förarhytten är specialbyggd för SBA-serien men har formgivning från Scanias lastbilar LB 80 och LB 110. [3]
Frigångsvinkeln är 45 grader fram och bak och höjden under axlarna 40 cm, vilket gör att bilen kan ta sig över 60 cm höga diagonala hinder och vada i 80 cm djupt vatten. Automatlådan har sex steg varav fyra används i läget drive, en tvåväxlad fördelningsväxellåda och två kraftuttag. Konstruktionslivslängden sattes till 100 000 km. [2]
Versioner
Terrängbil 30
Snöslunga 77
45 st beställdes av Flygvapnet 1976 och levererades 1978-1979 med påbyggnad från Kockums i Storuman. Bilen byggdes på en SBA 111 med dubbelhytt. En V8-motor, Scanias DS14, satt bakom hytten och drev själva slungan, och bilen backades under arbetet med hjälp av ett dubbelkommando. [3]
Terrängbil 40
TGB 411 med kran: Flak utrustat med 55 kNm (5,5 Mpm) hydraulisk kran.
TGB 411 Personalhytt: Med personalhytt och elhydraulisk lastkran om 16 kNm.
Bärgningsterrängbil 40
Ett exemplar togs fram 1972 men seriebeställdes aldrig. Fordonet köptes senare av Svempas i Stockholm och fick den civila registreringen BGR 506. Någon order uteblev eftersom FMV saknade medel. Samma sak gällde en mobil radaranläggning för luftvärnssystemet RBS 70 på en SBAT 111. [3]
Svempas motivlackade Bärgningsbil 40 byggd på SBAT 111-prototypen. Foto: Uppladdad till Terrangbil.net
Terrängbil 45
När Indien beställde 660 st SBAT 111 som dragbilar 1986, passade Försvarsmakten på att beställa 83 st nya bilar benämnda TGB 45. Dessa har kraftigare fjäderutrustning (totalvikt 19,0 ton). 52 st utrustades med radarhydda (PS 70) och 31 st anpassades för ADR-transport av explosiva varor med ABS-bromsar och inkapslat elsystem [1].
Räddningsterrängbil 4112 (Rtgb 4112)
Räddningsterrängbil 4112 Foto: ©2018 Henrik Svensk/SoldF.com
Tillverkades i 51 exemplar för Flygvapnet. Motorn trimmades till 300 hk, vilket gav 0-80 km/h på 45 sekunder och en maxhastighet på 100 km/h. Utrustad med en släckmedelskanon (1 500 l/min) som styrs med joystick. Påbyggnaden var väl isolerad för att fungera i -40° C med cirkulerande vattenuppvärmning [1]. Rtgb 4112 var tänkt att fasas ut när Räddningsbil Typ 1, baserad på en Volvo FM 480 6×6, infördes. 16 bilar beställdes, serieproduktionen började våren 2006 och sista bilen skulle överlämnas i mitten av 2008. [4]
Skillnader och historia
TGB 30 och 40 har en komponentgemenskap på hela 90 %. Den största skillnaden är att TGB 40 har tre axlar (6×6) och en turboladdad motor på 300 hk. Totalt levererades 1 847 st fordon under 70-talet och 525 st under 80-talet. Idag ersätts de successivt av nya fordon från Rheinmetall.
Scania uppger att bilarna fortfarande är i tjänst över femtio år efter de första leveranserna, och att många bilar på senare år skänkts till Ukraina av svenska frivilligorganisationer. [3] I januari 2019 beställde FMV 40 terränglastbilar ur MAN HX-serien från Rheinmetall för att förflytta eldenheter, radar och ledningssystem i Luftvärnssystem 103 (Patriot), med leverans från första kvartalet 2021. [5]
Video
Källor
[1] Scanias Militärfordonshistoria 1908-1997
Lars Ramstedt, Probus Förlag HB, 2000. ISBN: 91-87184-64-8 (Sid 125-143).
[2] Wikipedia – Terrängbil 30/40
[3] Scania – Scania och Försvarsmakten (SBA/SBAT 111 – Terrängbil 30/40)
[4] PROTEC nr 2/2006, FMV – Snabb insats vid flyghaverier
[5] Semper Miles – Tyska terränglastbilar är beställda för våra Patriot-system (2019-01-28)
Lämna ett svar
Lämna en kommentar