Terrängbil 16 (TGB 16) – Galten



Terrängbil 16 (TGB16), tidigare benämnd Personterrängbil 6 (PTGB 6) men vanligen kallad Galten, är en lätt bepansrad och minskyddad 4×4 terrängbil för trupptransport anskaffad främst för patrulluppdrag i utlandstjänst. Galten tillverkas av det sydafrikanska företaget BAE Land Systems OMC under namnet RG32M.

Namnet Galten spånades fram av FMVs projektgrupp under ett besök på en sydafrikansk pub och anspelar på smeknamnet Suggan/Terrängsuggan för Försvarsmaktens tidigare terrängjeep Radiopersonterrängbil 915 (Raptgb 915) från 1952, baserad på taximodellen Volvo PV800 som kallades just Suggan i folkmun.

Konstruktion

Terrängbil 16 har försetts med många detaljer och funktioner som lämpar sig väl vid utlandstjänst. En stor fördel med en bepansrad jeep jämfört med de större bepansrade 6×6 och 8×8 trupptransportfordonen är att man som passagerare har en god omvärldsuppfattning genom de stora fönstren. Den lägre vikten och storleken gör det lättare att ta sig fram i samhällen och mindre vägar samt att framtoningen är mindre aggressiv. En nackdel är såklart den begränsade mängd medförd personal och packutrymmet.

Fordonet har anpassats från en civil RG32 Scout till en militär version RG32M efter svenska behov. Karossen är tillverkad i svenskt stål från SSAB, generatorn från Hägglunds Bandvagn 309 och har en österrikisk Steyr-Daimler-Puch M 16, 6 cyl 3,2 liters turbodiesel med intercooler.

Grundskyddsnivån är klassad till STANAG 4569 Level 1 vilket motsvarar att den står emot 7,62×51 mm helmantlad ammunition på 30 m, handgranater och truppminor under fordonet. Tilläggsskyddssatser finns i begränsad omfattning och klarar då STANAG 4569 Level 2 som motsvarar 7,62×39 mm pansarbrytande ammunition på 30 m. FMV beställde 20 sådana satser, som kan flyttas mellan fordonen vid behov [2].

En grundprincip under utvecklingen var att försöka använda så många standardkomponenter från den civila marknaden som möjligt för att göra reservdelshanteringen mindre kostsam. Fram- och bakaxel kommer till exempel från DaimlerChrysler [2].

Fyrhjulsdriften, lågväxeln och de stora, grovmönstrade hjulen gör fordonet smidigt trots vikten. Varje fordon rymmer förare och fyra passagerare, och två extra nätstolar kan hängas upp i lastutrymmet. Elsystemet är på 24 volt och vinschen drar 4 ton med 20 meter vajer och kan fjärrmanövreras. Räckvidden är 700 km vid 70 km/h på asfalt [2]. Fordonet är flygtransportabelt, till exempel med Hercules, vilket gjorde det lämpligt för den samnordiska snabbinsatsstyrkan (Battle Group) [2].

De rejäla hjulen har försetts med run flat-inlägg i däcken för att kunna framföras även om de har skadats av beskjutning, samt CTIS (Central Tire Inflation System) för att variera däcktrycket under körning och därmed ge bättre terrängframkomlighet.

Växellådan är automatisk vilket förkortar utbildningstiden på nya förare. Fordonet har utrustats med dieselvärmare för att värma bilen före användning vid kall väderlek och Air Conditioner för att ge en behagligare kupé i varmt klimat. Ett brandsläcksystem finns för att automatiskt bekämpa en brand i motorn.

Under motorhuven finns en extra nödbränsletank för att kunna köra fordonet ur en kritisk situation om den ordinarie bränsletanken punkterats t.ex. vid en eldstrid.

På utsidan finns spade, yxa, flera hållare för en mängd extra jeepdunkar med diesel och vatten, wirevinch, galler för fönster och strålkastare, lyftöglor, wire cutter, snorkel för vadning i vatten, kran för hantering av reservhjul, fästen för radioantenner, slirskydd (däckkedjor), yttre arbetsbelysning, mm.

Fordon i utlandstjänst förses vanligen även med Barracuda signaturdämpande kamouflagenät. Fordonen har en galt som logotyp. Den tas bort vid internationella operationer i länder där symbolen är olämplig [3].

Video

Beväpning

I FMV:s presentation 2005 bestod fordonets beväpning av en 12,7 mm tung kulspruta, med möjlighet att montera allt från 5,56 mm till 40 mm vapen [2].

Den första delserien levererades med enbart en enkel lavett för kulsprutor. Något som förefaller som ett väldigt märkligt krav då det redan under 1990-talets utlandsmissioner på Balkan blev uppenbart i det olämpliga att ha oskyddade takskyttar på Pansarterrängbil 180 och försåg därför dessa med tornkransar av stål, s.k. Optimistjollar.

Detta åtgärdades i senare delserier, men medförde även att fordonet behövde modifieras för att klara den ökade vikten och högre tyngdpunkten.

Terrängbil 16 utrustas nu med en tornkrans eller en fjärrstyrd vapenstation (RWS, Remote Weapon Station) som benämns Vapenstation 01, internationellt Protector Nordic från norska Kongsberg. Vapenstation 01 används även på Pansarterrängbil 203B, Pansarterrängbil 360, Artillerisystem Archer och Bandvagn 410.

Vapenstationen styrs inifrån fordonet med joystick och skärm. Den har tre sensorer: dagkamera, IR-kamera och laseravståndsmätare som kan zooma in och mäta avstånd till mål på 2 000 meter. Den är gyrostabiliserad och kan därför verka mot mål även under gång. Normalt bestyckas den med Kulspruta 88 (12,7 x 99 mm) men kan även förses med Kulspruta 58 (7,62 x 51 mm), Kulspruta 90 (5,56 x 45 mm) eller Granatspruta 92 (40 mm).

Tornkransen är av stål och skyddar tornskytten från finkalbrig eld och splitter. Utanpå tornkransen kan en extra bandlåda ammunition förvaras samt att tornet är försett med en sökarlampa.

Historia

Försvarsmaktens Utlandsstyrka fick fler utlandsmissioner i början av 2000-talet och ett behov uppstod av fyrhjulsdrivna pansarbilar som komplement till de obepansrade jeeparna Toyota Landcruiser och Mercedes Geländewagen samt de större trupptransportfordonen Pansarterrängbil 180 och Pansarterrängbil 203.

Försvarsmakten lämnade sina krav till FMV i februari 2002. Under 2002–2003 genomförde FMV därför en offentlig upphandling där tre tillverkare klarade de tekniska kraven och där sydafrikanska BAE Land Systems OMC tog hem vinsten med RG 32M, en vidareutveckling av den civila RG32 Scout [2]. Bara BAE Land Systems OMC klarade de ekonomiska kraven, som bland annat innebar att FMV fick ett kostnadsfritt provfordon [2]. FMV beställde två provfordon i början av 2004. Det första levererades i mars 2005 utan att uppfylla hela kravspecifikationen och byggdes sedan om i samarbete med Försvarsmakten, framför allt för kommunikationsutrustning och vapen. Det andra var helt serielikt och stannade i Sydafrika för köld-, värme- och motorprov, ett uthållighetsprov på 20 000 mil och ett minprov med en laddning motsvarande svensk truppmina 11 under fordonet. Kravet var att fordonet därefter skulle kunna köras minst 1 000 meter [2]. En inte alltför spekulativ gissning är att den svenska JAS 39-affären med Sydafrika 1999 genom samma koncern BAE Systems och som kantats av flera mutanklagelser samt löften om stora svenska motköp kan ha spelat en viss roll vid valet av fordon.

19 maj 2005 mottogs det första fordonet av FMV och det gavs beteckningen Personterrängbil 6 pass 4×4 diesel splitterskyddad/T .
Efter provverksamheten beställde FMV i slutet av 2005 en första delserie om 102 fordon [3]. Serieleveranserna började i början av 2006 och försenades ett halvår bland annat på grund av att elektrisk utrustning störde ut varandra, s.k. Electromagnetic Compatibility (EMC) [3].

Stort behov av Galtar i Afghanistan 2008

Behovet av splitterskyddade fordon blev ytterst påtagligt under insatsen ISAF i Afghanistan år 2008 då styrkan utsattes för eldöverfall i november 2008 och hotades av improviserade vägbomber (IED) men fortfarande använde obepansrade fordon, s.k. softskins, såsom Toyota Landcruiser som försetts med splitterskyddande liner [1]. Arméledningen var dock motvilliga att tillföra nya fordon, men ändrade uppfattning under våren 2009 och sände då ner ett par TGB 16 på försök, vilket var lyckat [1].
I augusti 2009 fanns 22 st fordon på plats och ytterligare 18 st skulle levereras under hösten 2009, vilket gav 40 st. Planen var att ha 70 st Terrängbil 16 på plats under 2010 [1].

Det framfördes också behov av att nyttja vapenstation på fordonen i Afghanistan för ökad skyddsnivå och bättre sensorer vilket medförde att fordonen behövde anpassas till den högre vikten när dessa monterades. Samtliga fordon i delserie 2 uppgraderades och från och med delserie 3 ingick dessa modifikationer vid tillverkning.

Optionen på delserie 2 om 98 fordon utlöstes 2008. Sommaren 2009 fick FMV i uppdrag att modifiera delserien för Afghanistan under projektnamnet Fast Track. Fordonen fick bättre skydd, nytt släcksystem, ökad lastkapacitet, extraljus och IR-lampor för mörkerseende, bättre sambandsutrustning och förbereddes för vapenstationen Protector Nordic från norska Kongsberg. FMV lämnade över delserien, 97 fordon, till Försvarsmakten den 16 mars 2010. Den ersatte Toyota Landcruiser som lätt patrullbil i Afghanistan [4]. Delserie 3 om 60 fordon beställdes 2009. En uppgradering av hela delserien innan leverans beställdes 2011 och leveranserna skedde under första halvåret 2012 [3].

Delserier

Delserie	Beställt	Leverans	Antal
1	2005	2006	102
2	2008	2010 [4]	98
3	2009	2012	60
4	2011	2012/2013	120
Totalt			380

Källor

Rickard O-Lindström, Carl Gustaf Svantesson (2009). Svenskt Pansar – 90 år av svensk stridsfordonsutveckling. SMB

[1] Mikael Holmström (2009). Afghanistanstyrkans fordon måste bytas ut. SvD 2009-08-26

[2] PROTEC nr 3, 2005: Galten har landat, s. 24–26 (FMV)

[3] Leveranserna, RG 32 M – ”Galten” (FMV, uppdaterad 2012-01-16)

[4] Modifierad patrullbil till Afghanistan (FMV, 2010-03-18)

SoldF Forum

Diskutera Terrängbil 16 på SoldF Forum »

Senast uppdaterad: 2026-10-11