Plattform: Bombardier Global 6000 (Natos flygplan: Global 6500)
Längd: 30,3 m
Spännvidd: 28,7 m
Vingyta: 94,8 m²
Max startvikt: Ca 45 100 kg
Motorer: 2 st Rolls-Royce BR710 turbofan
Marschfart: Ca Mach 0,85
Spaningshöjd: Ca 9 000–11 000 m
Uthållighet: Över 11 timmar
Huvudradar: Saab Erieye ER, adaptiv AESA på S-bandet (galliumnitrid), ca 10 m antenn
Instrumenterad räckvidd: Över 650 km
Upptäcktsavstånd: Över 450 km mot mål på låg höjd, från 10 700 m spaningshöjd
Sjöövervakningsradar: Leonardo Seaspray 7500E (AESA, SAR-avbildning, GMTI)
Övriga sensorer: EO/IR (FLIR Star Safire 380HD), signalspaning (ESM/ELINT), AIS och IFF/ADS-B för identifiering, satellitkommunikation, varnar- och motmedelssystem
Datalänkar: Link 16 med flera, samt bredbandig satellitlänk
Besättning: 2 piloter samt 5 operatörer
Basering: F 16 Uppsala, med framskjuten verksamhet på Arlanda
Tillverkare: Saab Surveillance
S 106 GlobalEye är Flygvapnets nya radarspanings- och ledningsflygplan (AEW&C: Airborne Early Warning & Control). Systemet bygger på affärsjeten Bombardier Global 6000 som Saab i Linköping bygger om och utrustar med radarn Erieye ER samt sensorer för sjö- och markövervakning. GlobalEye är därmed en flygande lednings- och underrättelsecentral som övervakar luft, hav och mark samtidigt. S 106 ersätter S 100 Argus (ASC 890), som Sverige skänkte till Ukraina genom beslutet i maj 2024 [5], och den 7 juli 2026 valde även Nato GlobalEye som ersättare för sina åldrande E-3A AWACS [6].
Konstruktion
Principen bakom flygburen radarspaning beskrivs närmare på sidan om S 100 Argus: en radar på hög höjd ser förbi jordkrökningen och upptäcker lågt flygande mål på avstånd som markbaserade radarstationer aldrig når. Från 10 700 meters spaningshöjd upptäcker GlobalEye ett mål på 60 meters höjd på över 450 km avstånd [2]. En markbaserad radar placerad på ett 850 meter högt berg ser samma mål först på cirka 150 km.
Erieye ER
Huvudsensorn Erieye ER (Extended Range) är en vidareutveckling av PS-890 Erieye och sitter i den karakteristiska cirka 10 meter långa balken ovanpå flygkroppen [2]. Radarn är en adaptiv AESA-radar på S-bandet där sändar-/mottagarmodulerna bytts från galliumarsenid till galliumnitrid (GaN), vilket ger omkring 70 procent längre räckvidd än originalradarn. Den instrumenterade räckvidden överstiger 650 km [2].
Att radarn är adaptiv innebär att den fördelar sin energi dit den bäst behövs: den kan bevaka hela sektorn brett och samtidigt punktbelysa prioriterade mål med hög uppdateringstakt. Radarn är konstruerad för att upptäcka små och svårupptäckta mål som drönare och drönarsvärmar, kryssningsrobotar, smygflygplan och hypersoniska vapen, även i kraftigt telestörd miljö och i klotter nära havsytan. Även hovrande helikoptrar och ballistiska robotar i banans slutfas kan följas.
Sjö- och markövervakning
Under flygkroppen sitter Leonardos AESA-radar Seaspray 7500E för sjöövervakning. Den upptäcker ytmål ut till radarhorisonten, ner till storleken av ett ubåtsperiskop, och detekterar även små farkoster som jetskidor på långa avstånd. Radarn kan avbilda mark med syntetisk apertur (SAR) och fartyg med den inversa varianten ISAR, samt har ett GMTI-läge (Ground Moving Target Indication) som följer rörliga markmål som fordonskolonner över stora ytor. I nosen sitter en stabiliserad elektrooptisk sensor och IR-kamera (FLIR Star Safire 380HD) för identifiering av mål på långa avstånd. Flygplanet bär dessutom utrustning för signalspaning (ESM/ELINT) som lokaliserar och klassificerar radar- och radiosändare passivt, samt AIS och IFF/ADS-B som läser av fartygs- och flygplans egna transpondersignaler för identifiering.
Ledningscentral ombord
Kabinen rymmer fem operatörsplatser där besättningen sammanställer sensordata till en gemensam lägesbild och leder jaktflyg, fartyg eller markförband direkt via Link 16 och andra datalänkar.
Lägesbilden delas samtidigt med marken via bredbandig satellitlänk, så att systemet kan verka både självständigt och som nod i det nätverksbaserade försvaret. Flygplanet har varnare och motmedel för självskydd.
Plattformen
Affärsjeten Global 6000/6500 ger marschfart kring Mach 0,85, spaningshöjd över 11 000 meter och uppdragstider över elva timmar (den nyare plattformen Global 6500, som bland annat Nato får, tar uthålligheten över 12 timmar) [2]. Den höga farten gör att flygplanet snabbt når sitt bevakningsområde eller omgrupperar, och den höga spaningshöjden flyttar ut radarhorisonten ytterligare. Affärsjeten behöver bara omkring 2 000 meter startsträcka, vilket gör att GlobalEye kan operera från betydligt mindre flygplatser än en jämförbar AWACS-plattform. Saab förstärker flygkroppen, förlänger fenan och monterar extra bukfenor för stabilitet med den ryggmonterade antennen.
Utveckling och beställningar
GlobalEye lanserades i februari 2016 med Förenade Arabemiraten som första kund, efter landets beställning i november 2015. Det första flygplanet flög den 14 mars 2018 och levererades i april 2020.
S 106 till Flygvapnet
FMV beställde två GlobalEye den 30 juni 2022 för cirka 7,3 miljarder kronor, med option på ytterligare två och leverans planerad till 2027. Den 29 maj 2024, samma dag som regeringen meddelade att båda ASC 890 skänks till Ukraina [5], utlöstes optionen på ett tredje flygplan för cirka 2,6 miljarder kronor [3]. En option på ett fjärde kvarstår.
För att korta det förmågeglapp donationen skapade tidigareläggs leveranserna: de två första flygplanen levereras i en interimskonfiguration, medan det tredje levereras 2029 i full svensk konfiguration. Därefter uppgraderas de två första till samma standard. Flygplanen baseras på F 16 i Uppsala, med framskjuten verksamhet på Arlanda.
Tillverkningen berör stora delar av Saabs svenska verksamhet: radarn byggs i Göteborg, flygplansintegrationen görs i Linköping och delsystem kommer bland annat från Järfälla, Arboga och Luleå.
Nato väljer GlobalEye
Vid Natos toppmöte i Ankara den 7 juli 2026 tillkännagav generalsekreterare Mark Rutte att alliansen inleder förhandlingar med Saab om upp till tio GlobalEye som ersättare för dagens E-3A AWACS, sedan planerna på amerikanska E-7 Wedgetail fallit [6]. Anskaffningen drivs av elva länder: Belgien, Danmark, Kanada, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Rumänien, Sverige och Tyskland. Natos flygplan byggs på den nyare plattformen Global 6500.
Systemet valdes bland annat för förmågan att upptäcka små och svårupptäckta mål som drönarsvärmar, kryssningsrobotar och hypersoniska vapen, samt för att verka i telestörd miljö. Förhandlingarna förs med Natos inköpsorgan NSPA och något kontrakt var vid beskedet ännu inte tecknat.
Operatörer och beställare
Förenade Arabemiraten
Beställde som första kund i november 2015 och har utökat i omgångar till fem flygplan, levererade 2020–2024. GlobalEye ersatte landets två Saab 340 Erieye, som såldes vidare till Polen 2023.
Sverige
Tre S 106 beställda (2022 och 2024) med option på ett fjärde. Leveranserna tidigareläggs; fullt konfigurerat system 2029.
Frankrike
Beställde två GlobalEye i december 2025, med option på ytterligare två. Leveranser 2029–2032 som ersättning för E-3F AWACS.
Kanada
Valde GlobalEye i maj 2026 för sitt AEW-behov; förhandlingar om sex flygplan pågick vid beskedet.
Nato
Valde GlobalEye i juli 2026 som ersättare för E-3A AWACS, upp till tio flygplan för en elvanationskoalition [6].
Källor och referenser
- [2] Saab: GlobalEye (produktsida med prestandauppgifter)
- [3] Saab: Contract with Swedish FMV for a third GlobalEye (juni 2024)
- [5] Regeringen: Militärt stödpaket 16 till Ukraina (maj 2024)
- [6] Regeringen: Nato väljer Saabs GlobalEye (juli 2026)
- [7] Saab: NATO selects Saab’s GlobalEye (juli 2026)
- [11] Saab: GlobalEye – produktblad (mars 2026)
Video
Senast uppdaterad: 2026-08-29







Lämna ett svar
Lämna en kommentar