Automatkarbin 4 - Ak4

Automatkarbin 4 (AK 4) är en helautomatisk automatkarbin i kalibern 7,62 x 51 mm NATO och Hemvärnets enhetsvapen. AK 4 eller Gewehr 3 (G3) som den heter internationellt är tillverkad av tyska Heckler & Koch, i Sverige har den licenstillverkats av Carl-Gustaf Gevärsfaktori, Husqvarna Vapenfabrik och Gevärsfaktoriet i Eskilstuna.

Automatkarbin 4 var sedan 1964 fram till början av 1990-talet enhetsvapnet för Försvarsmakten då det ersattes av Automatkarbin 5A (AK 5A) som enhetsvapen.

Sedan mitten av 2000-talet fasades grundversionen av Automatkarbin 4 med öppna riktmedel ut helt och ersattes med Automatkarbin 4B  (AK 4B). AK 4 B är en lätt modifierad version där de öppna riktmedlen frästs bort och en skena av typ MIL-STD-1913 även kallat för Picatinny-skena svetsats fast och bär Rödpunktsikte Eldhandvapen (RPS EHV) från svenska Aimpoint.

AK 4B blev sedan mitten av 00-talet standardvapnet för Hemvärnet. I december 2020 fattades beslutet att uppgradera samtliga Hemvärnets AK 4B till Automatkarbin 4C (AK 4C) innan slutet av 2022, vilket då blev Hemvärnets nya standardvapen.

Automatkarbin 4C (AK 4C) och Automatkarbin 4D (AK 4D) infördes år 2017 då en ny kolv och handskydd från Spuhr införskaffades, se mer nedan om de olika versionerna.

AK 4 är välkänt för sin robusthet och pålitlighet och har därför fått smeknamn som ”Järnspisen” eller ”Spettet.” Det förväntas överleva sin efterföljare Automatkarbin 5 i Försvarsmakten, eftersom AK 5, trots modifieringar, har visat sig vara ordentligt slitna.

Konstruktion

Automatkarbin 4 (AK 4) använder en funktionsprincip som kallas ”halvreglat slutstycke med låsrullar,” vilket var vanligt förekommande under 1960-70-talet, särskilt i vapen från Heckler & Koch såsom Mp5, Hk33, Hk21, G41 och PSG 1.

Idag föredrar de flesta tillverkare av automatkarbiner, inklusive Heckler & Koch, gasomladdningsprincipen med en pistong. Denna princip används också av vapen som sovjetiska Kalasjnikov AK 47,  amerikanska M16/M4 och Automatkarbin 5 (AK 5).

Automatkarbin 4 består av ett antal smådelar som kan vara lätta att tappa bort vid noggrann tillsyn i fält, särskilt under dåliga ljusförhållanden. Rengöring av vapnet kan vara tidskrävande eftersom det har en tendens att snabbt samlas smuts och krutrester inuti.

Vapnets längd kan göra det besvärligt att manövrera i trånga utrymmen, som när man går in eller ut ur tält eller fordon. Detta märks tydligt av soldater som använt Automatkarbin 5 (AK 5), som med sin lägre vikt och vikbara kolv är betydligt smidigare att hantera.

Automatkarbin 4 isärtagen Foto: ©2002 Henrik Svensk

AK 4 genomskärning

Historia

Under andra världskrigets slutskede experimenterade tyska ingenjörer, inklusive de från Mauser-fabrikerna, med halvreglade vapen. Efter kriget flydde flera av dessa ingenjörer till Spanien, där de samarbetade med ett utvecklingsföretag vid tekniska högskolan i Madrid kallat CETME (Centro de Estudios Tecnicos de Materiales Especiales). Baserat på den tyska Sturmgewehr 45 utvecklades en ny automatkarbin kallad Fusil d’Assalto för 7,92 x 33 mm Kurtz-ammunition. Det var en kort tysk ammunition av typen m43 vars utveckling främst hade letts av Ludwig Vorgrimler.

När Västtyskland blev medlem i NATO år 1956, återvände tre av dessa vapeningenjörer, Heckler, Koch och Seidel, till Västtyskland. De grundade samma år företaget Heckler & Koch (H&K) i Oberndorf am Neckar. Fusil d’Assalto modifierades för att använda den nya NATO-patronen, 7,62 x 51 mm, som hade antagits som standard av NATO 1953.

Under samma tid antog det västtyska gränsskyddet, Bundesgrenzschutz, det belgiska vapnet Fabrique Nationales (FN) FAL och benämnde det som Automatisches Gehwer (G1). Bundeswehr, den nybildade västtyska armén, genomförde truppförsök 1956 med tre ytterligare vapen: schweiziska SIG SG 510 (G2), CETME (G3) och amerikanska AR-10 (G4). År 1959 valdes CETME-vapnet som vinnare och antogs som Automatisches Gewehr G3. Tillverkningen delades mellan västtyska Rheinmetall och H&K.

Försöksmodell Automatkarbin G3 i kaliber 6,5 x 55 mm Foto:: CC BY Armémuseum

Försöksversion Automatkarbin FM 1960 7,62×51 mm NATO Foto: CC BY Armémuseum

Försvarsmakten antar Gewehr 3 (G3) som Automatkarbin 4 (AK 4)

Gewehr 3 (G3) antogs av Bundeswehr 1959, och när tyska staten övertog licensrättigheterna för att tillverka vapnet utanför Spanien, började Västtyskland marknadsföra det aggressivt internationellt. De lyckades konkurrera framgångsrikt mot den ledande konkurrenten, belgiska Fabrique Nationales (FN) FAL, och vann många avtal.

Flera länder, inklusive Sverige och Norge, genomförde tester och antog sedan vapnet. I Sverige antogs det av dåvarande Krigsmakten år 1964 under beteckningen Automatkarbin 4 (AK 4), medan det i Norge antogs år 1967 som Automatgevær 3 (Ag-3).

Över 80 länder har med tiden antagit G3-vapnet.

En betydande fördel med G3 jämfört med FN FAL var dess lägre pris och möjligheten till licensproduktion i det egna landet.

I Sverige licensproducerades Automatkarbin 4 av tre olika tillverkare under olika perioder:

• Carl-Gustaf Gevärsfaktori från 1965 till 1970
• Husqvarna Vapenfabrik från 1965 till 1970
• Gevärsfaktoriet i Eskilstuna från 1970 till 1985

Versioner

Automatkarbin 4A (AK 4A) – ursprungsversionen med hålsikte (Avvecklad)

Originalversionen Automatkarbin 4A (AK 4A) ©2002 Henrik Svensk

Originalsiktet är typ hålsikte stolpkorn. Det är inställbart på följande avstånd; 200 m (Grundsikte), 300 m, 400 m och 500 m. Byte mellan de olika lägena görs genom att skruva på det så kallade Sikteshuvudet. Siktet är robust och förhållandevis bra, enda nackdelen med siktet är att man måste ha en väldigt sällsynt Nollställningsmejsel för att ställa in siktet i höjdled. I sidled funkar det att ställa om med en vanlig stjärnskruvmejsel.

Nollställningsmejsel AK 4 Foto: CC BY-NC-SA 4.0 Miliseum

Grön Automatkarbin 4

Automatkarbin 4 REMO Foto: CC BY Armémuseum

Under slutet av 1990-talet tillverkades en grön version av Automatkarbin 4. Dessa vapen levererades som en försöksserie från tillverkaren mot slutet av produktionsperioden. Dessutom modifierades ett litet antal vid REMO (REnovering MOdifiering) för samma provändamål.

Anledningen till att dessa vapen målades gröna var huvudsakligen av produktionstekniska och kostnadsmässiga skäl.

Det finns inte någon regel som kräver att polisens vapen måste vara svarta och Försvarsmaktens gröna. Detta är en vanlig missuppfattning och myt.

Automatkarbin 4 Optiskt Riktmedel (AK 4 OR) – Skarpskyttevapen (Avvecklad)

Automatkarbin 4 Optiskt Riktmedel (AK 4 OR) Foto: ©1999 Henrik Svensk

För att kunna verka med högre precision på längre avstånd och därmed få ett så kallat Skarpskyttevapen anskaffades ett optiskt riktmedel (kikarsikte) från tyska Hensoldt med 4x förstoring som kunde monteras på vapnet helt utan verktyg. Vapnet benämndes då Automatkarbin 4 Optiskt Riktmedel (AK 4 OR), ej att förväxla med AK 4B.

Förutom själva siktet med fästanordning monterades ett kindstöd av skumplast och om så behövdes byttes bakkappan på kolven ut mot en som gav en något längre kolv.

Bakkappan fick inte bändas bort med en skruvmejsel eller kniv utan skulle fästas i ett skruvstäd och sedan dras loss.

AK 4 OR har utgått ur Försvarsmaktens organisation. Numera används AK 4B/C/D med Kikarsikte 09 som är samma optiska riktmedel men fäst på en adapter för att passa Picatinny-standarden.

Kikarsiktet var från tyska Hensoldt och hade en förstoring på 4 ggr. Siktet var inställbart för varje hundratal meter mellan 100-600 m.
Genom att använda kikarsiktet fick skytten inte bara bättre precision i dagsljus utan även betydligt bättre träffbild i svagt ljus, då normalt skyttarna med enbart öppna riktmedel inte ens kunde se målen.
I fall kikarsiktet gick sönder kunde skytten snabbt ta av kikarsiktet med ett enkelt handgrepp och då använda de vanliga öppna riktmedlen. (Gäller endast AK 4A. AK 4B/C/D saknar öppna riktmedel)

Automatkarbin 4B (AK 4B) – Hemvärnets enhetsvapen (2003-2022)

Automatkarbin 4B (AK 4B) med Rödpunktsikte EHV – Aimpoint CS.

År 2003 mottog Hemvärnet 40 000 ombyggda Automatkarbin 4, som benämndes Automatkarbin 4B (AK 4B). På AK4 B har originalsiktena frästs bort och den saknar därför helt fasta riktmedel. Istället installerades ett fast räls av typen MIL-STD 1913 Rail System – Picatinny Rail på vapnet. Normalt sett monteradas enhetssikten av typen Rödpunksikte Eldhandvapen (RPS EHV) från Aimpoint, vilka inte har någon förstoring, på denna skena. AK 4B användes som Hemvärnets standardvapen fram till år 2022, då samtliga vapen uppgraderades till AK4C.

Automatkarbin 4C (AK 4C) – Hemvärnets enhetsvapen (2022 – )

Automatkarbin 4C (AK 4C) Foto: ©2019 Henrik Svensk

Automatkarbin 4C (AK 4C) är i grunden samma vapen som AK 4B, men den har en ny justerbar plastkolv från det svenska företaget Spuhr. Denna variant av vapnet används främst av Hemvärnet och är utrustad med olika typer av sikten beroende på användningsområdet. För den vanliga Hemvärnssoldaten används Rödpunktsikte EHV, medan Skarpskyttarna använder Kikarsikte 09 för ökad precision.

I december 2020 meddelades att Försvarsmakten kommer att köpa in fler av de justerbara kolvarna från Spuhr. Detta innebär att samtliga enheter inom Hemvärnet kommer att uppgraderas till Automatkarbin 4C fram till slutet av år 2022, och därmed kommer AK4C att bli Hemvärnets standardvapen.

Kikarsikte 09 – Hensoldt 4×24

Hårkors

Hårkors Kikarsikte 09 Hensoldt 4×24

Automatkarbin 4D (AK 4D) – Spuhr kolv och handskydd samt Atlas benstöd

Automatkarbin 4D med AimPoint 3xMag, RPS 18, AN/PEQ-15A DBAL-A2 Foto: ©2024 Henrik Svensk /SoldF.com

Automatkarbin 4D (AK 4D) är liksom AK4C en uppgraderad AK 4 B med ny kolv och handskydd från svenska företaget Spuhr, Atlas benstöd och vanligen i kombination med Kikarsikte 09. Vapnet används främst inom olika arméförband för skarpskyttar och ersätter där Automatkarbin 5B (AK 5B).

Soldat i Mali med Automatkarbin 4D (AK 4D) Foto: ©2020 Joel Thungren/Försvarsmakten

Vapnet på bilden är försett med Rödpunksikte EHV med Aimpoint 3xMAG förstoringssats istället för Kikarsikte 09 samt en laserpekare Steiner Optics AN/PEQ-15A DBAL-A2.

Automatkarbin 4E (AK 4E) – AK4C med nytt handskydd

I augusti 2026 bekräftades på SoldF-forumet att ytterligare en beteckning är på väg att införas: Automatkarbin 4E (AK 4E). AK 4E är i grunden en AK4C som får samma handskydd som AK4D, men behåller Rödpunktsikte EHV och saknar Kikarsikte 09 och Atlas benstöd. Skillnaden mot AK4D blir därmed enbart sikte och benstöd, medan skillnaden mot AK4C blir enbart handskyddet. AK4D som skarpskytteversion finns kvar som egen beteckning parallellt med AK4E.

Handskyddsbytet sker enligt uppgift med varierande lösningar per förband snarare än en enda centraliserad ombyggnad, och är ett enklare montagemoment än exempelvis kolvbyte, men ska ändå inte utföras av ordinarie soldat på egen hand.

Ammunition

7,62 mm Lös ptr 10, 7,62 mm Sk ptr 10 slprj,  7,62 mm Sk ptr 10 prj
Foto: © 2004 Henrik Svensk

AK 4 använder 7,62 x 51 mm (.308) NATO ammunition. Den här kalibern är kraftfull men medför vissa utmaningar och gör vapnets totalvikt hög. Detta blir särskilt påtagligt när man använder så kallade Jägarmagasin, dvs två ihoptejpade magasin, en teknik som ofta används för att snabbt kunna byta magasin utan att behöva öppna magasinsfickor.

Varje magasin rymmer endast 20 skott, vilket kan vara otillräckligt vid situationer som kräver växelvis framryckning eller intensiv eldgivning, vilket resulterar i tidskrävande magasinsbyten. Dessutom har den kraftiga kalibern en tendens att skjuta igenom väggar och andra lätta material, vilket kan få allvarliga konsekvenser i stridssituationer i bebyggelse om man rensar en byggnad från flera olika håll.

På grund av dessa nackdelar, men framförallt ekonomiska, övergick många länder inklusive Sverige, under 1970-90-talen till automatkarbiner och kulsprutor med den klenare och billigare kaliber 5,56×45 mm. Sverige anskaffade i slutet av 1980-talet ny automatkarbin 5,56×45 mm – FN FNC 80 som Automatkarbin 5 och under början av 1990-talet en lättare kulspruta FN Minimi som Kulspruta 90.

Under 2000-talets konflikter runt om i världen har soldaternas erfarenheter pekat på ett ökat behov av en grövre kaliber än 5.56 x 45 mm. Detta behov har blivit särskilt påtagligt när den potentiella fienden bär effektiva kroppsskydd och har förmågan att operera på längre avstånd.

Under 2020-talet har dessa erfarenheter från tidigare konflikter gradvis lett till krav på nya eldhandvapen i västvärlden. Till exempel har det amerikanska armén beslutat att anskaffa ett nytt vapen i kalibern 6,8×51 mm (.277 in), kallat 227 SIG Fury. Samtidigt har Försvarets Materielverk (FMV) i Sverige annonserat sina planer på att införa en ny familj av eldhandvapen från det finska företaget SAKO, där skyttesoldater kommer att få tillgång till en ny automatkarbin i 7,62 x 51 mm.

Detta beslut har mött viss kritik. Vissa menar att erfarenheterna från striderna i Ukraina efter Rysslands fullskaliga invasion 24 februari 2022 visar att antalet skott en soldat kan medföra är av större betydelse än kalibern i vapnet. Tidigare erfarenheter från konflikter i främst Afghanistan och Irak under 1990-, 2000- och 2010-talet, som har dokumenterats i vetenskapliga rapporter, bygger till stor del på en annan typ av fiende och en öppen terräng i ett kargt landskap på långa avstånd. Den högteknologiska fienden i europeisk terräng, såsom Ryssland, utgör ett annorlunda hot som måste beaktas när man väljer vilken typ av eldhandvapen som ska användas av Nato och Sverige i framtiden.

Miljövänlig ammunition

För att minska spridningen av bly och andra potentiellt farliga ämnen i miljön har Försvarsmakten vidtagit åtgärder genom att införskaffa miljövänlig och blyfri ammunition. Dessa speciella ammunitionstyper är vanligtvis märkta med en tilläggsbokstav ”B” för att tydligt indikera deras miljövänliga egenskaper och minimera negativa påverkan på naturen.

Skarp (7,62 mm Sk ptr 10 prj)

Den vanliga skarpa patronen innehåller en helmantlad projektil med en blykärna. För att minska miljöpåverkan har det införts en miljövänlig variant av denna patron.

Spårljus (7,62 mm Sk ptr 10 slprj)

Spårljuspatronen (Sk ptr 10 slprj) är lätt att känna igen tack vare sin vitmålade spets. Projektilen är försedd med en fosforinsats som antänds ungefär 70 meter från pipan och skapar ett rött lysande spår som sträcker sig mellan 100 och 800 meter. Detta resulterar i ett karakteristiskt rött lysande streck längs projektilens bana, vilket gör det möjligt för både skytten och observatören att tydligt följa dess bana. Spårljusammunitionen har inte sämre precision än vanlig ammunition och ökar heller inte slitage på piporna, vilket är vanliga missuppfattningar.

Spårljusammunition är särskilt användbar vid prickskytte, eftersom den ger en visuell referenspunkt för att bedöma träffpunkten. Detta är särskilt fördelaktigt i mörka eller dåligt upplysta förhållanden, där sikte med traditionella riktmedel kan vara svårt.

OBS! Det lysande spåret kan tydligt avslöja skyttens position för fienden och skall därför användas med försiktighet.

7,62 mm spårljusammunition används inte bara med Automatkarbin 4 utan är även med Kulspruta 58 och Prickskyttegevär 90

Lös (7,62 mm Lös ptr 10)

Den lösa patronen användas enbart i fredstid under övning. Patronen har en träplugg som projektil som pulvriseras vid skjutning inuti pipan. Vapnet förses med en lösskjutningsanordning som gör att träflisorna inte skjuts ut rakt fram och därmed skulle kunna skada personer. Den lösa ammunitionen är särskilt användbar under övningar där det är nödvändigt att simulera eldgivning mot en fingerad fientlig trupp utan att orsaka fysisk skada. När den lösa ammunitionen används, genererar vapnet enbart en ljudknall utan att någon projektil lämnar pipan. I övrigt måste man handha vapnet på samma vis som med skarp ammunition.

Vid skjutning med lös ammunition måste ett riskavstånd på 10 m hållas till framförvarande person eller 2 m om personen som utgör mål bär skyddsglasögon. Reservation för eventuella ändringar vad gäller säkerhetsreglerna som kontinuerlig ändras.

Pansarbrytande (7,62 mm Sk ptr 10 pprj)

Den pansarbrytande patronen innehåller en projektilkärna av tungsten. Denna typ av ammunition är specifikt utformad för att användas mot lätt bepansrade fordon och mål. Tungstenprojektilen har egenskaper som gör den särskilt effektiv vid att penetrera pansar och är därför ett kraftfullt verktyg för att bekämpa mål med visst pansarskydd.

Storleksjämförelse mellan olika ammunitionstyper. Från vänster: 12,7 mm, 7,62 mm, 5,56 mm och 9 mm (Slprj). Foto: ©2003 Henrik Svensk

Tillbehör

Inskjutbar kolv (M4800-751429) (Ej längre i bruk)

Original inskjutbar kolv från H&K, användes främst under 1980-talet av olika jägarförband. Den inskjutbara kolven medgav att AK4 kunde göras kortare och lättare att hantera vid situationer med begränsat utrymme.

Det var inte en justerbar kolv utan främst avsedd att vara fullt inskjuten under förflyttning.

H&K:s ursprungliga inskjutbara kolv användes huvudsakligen av olika jägarförband under 1980-talet. Den inskjutbara kolven gjorde det möjligt att förkorta AK4, vilket i sin tur underlättade hanteringen av vapnet i trånga miljöer.

Kolven är justerbar i olika längder, utan enbart avsedd att vara fullt inskjuten under förflyttning för att optimera hanterbarheten när utrymmet var begränsat.

AK4 Inskjutbar kolv Foto: ©2017 Henrik Svensk/SoldF.com

Bajonett m/65

Bajonett m/65, som normalt sett delas ut endast till högvakt, tillverkades av Bacho i Sverige. Dess historia är kopplad till utvecklingen av liknande knivar och bajonettsystem i andra länder.

År 1943 introducerade USA Fighting Knife M3, särskilt avsedd för enheter som inte normalt använde bajonetter, som till exempel Airborne- och Army Ranger-enheter. Denna kniv hade en stark påverkan på den svenska fältkniven FM/54 och dess efterföljare FM/56, som utvecklades av E. A. Berg.

I USA utvecklades 1944 en bajonett M4 baserad på Fighting Knife M3. Detta ledde sedan till efterföljande modeller som M5, M6 och M7, som var utformade för att passa olika amerikanska vapen.

År 1965 började Sverige tillverka Automatkarbin 4, och samtidigt utvecklades Bajonett m/65. Denna svensktillverkade bajonett bygger vidare på den tidigare Fältkniv FM/54 med en balja och har likheter med den tyska bajonetten till G3, som i princip också är en kopia av de amerikanska bajonetterna M3-M7.

Bajonett AK4 med balja Foto: CC-BY-SA Kerstin Reinholdsson, Hemvärnsmuséet

Kort kolv (F1468-000115)

Under 2000-talet ökade antalet kvinnor inom Försvarsmakten. Kvinnor har generellt sett oftast kortare längd och armar än män, vilket ledde till ett ökat behov av kortare vapen. För att möta detta behov införskaffades en kort kolv.

Idag hanteras detta behov genom användningen av AK 4C, som är utrustad med en justerbar kolv som enkelt kan anpassas efter olika användares behov och kroppsstorlekar.

Hylsfångare

I fredstid krävs att den allmänt ogillade hylsfångaren, ibland känd som ”Elefantpungen”, måste vara monterad. Hylsfångaren och dess fästanordning (buffert) är de vanligaste orsakerna till avbrott i eldgivningen eftersom de kan hindra tomhylsorna från att kastas ut korrekt, vilket leder till att de fastnar eller studsar tillbaka in i vapnet.

Hylsfångaren är i huvudsak en gummipåse som fästs vid utkastet och fångar upp de använda patronhylsorna. Detta förhindrar att hylsorna träffar någon kamrat i ansiktet och möjliggör enkel insamling av tomhylsorna för återvinning. Eftersom påsen har begränsad kapacitet, cirka 40-50 hylsor, måste användaren under intensiva strider ägna värdefull tid åt att tömma påsen när den blir full och tung.

Vapenrem 10 ((M4800-751509)

Vapenrem 10 är en mångsidig rem tillverkad av syntetiskt material som underlättar bärandet av vapnet över bröstet, särskilt under vakttjänst och långa patruller. Denna rem är utformad för att göra det bekvämt och praktiskt att bära vapnet och ger användaren enkel åtkomst när det behövs. Dessutom finns det en speciell anordning som gör det möjligt att fästa vapnet på Stridsväst 2000, vilket ökar dess funktionalitet och användbarhet i militära sammanhang.

Gevärsrökgranat 1 (M4742-500010)

Gevärsrökgranaten monteras på utsidan av vapnets flamdämpare och avfyras med hjälp av Drivpatron 10 (Drivptr 10). Denna granat är avsedd att generera ett kontinuerlig rökmoln i upp till 50 sekunder med målet att skärma av fiendens synfält.

Efter avfyrning har granaten en fördröjningstid på cirka 3,5 sekunder innan rökmolnet börjar bildas. Den har en vikt 570 g och har en praktisk räckvidd på högst 300 meter.

Rökgranat AK 4 Foto: Kim Svensson

Granattillsats 40 mm

Här är det korrigerade stycket med förbättrad grammatik och stavning:

Precis som Automatkarbin 5 har även Automatkarbin 4 möjlighet att utrustas med en Granattillsats 40 mm – Colt M203. Denna tillsats tillåter användning av 40 mm granater och vapnet ersätter det befintliga handskyddet. När Automatkarbin 4 är utrustad med denna granattillsats, brukar den vanligtvis benämnas som ”AK 4C med granattillsats”.

Granattillsatsen är utrustad med ett eget sikte som fälls upp då granaten kräver en hög elevation.

Utvecklingen av granattillsatsen kan härledas till erfarenheterna från amerikanska förband under Vietnamkriget med M79-geväret, som var ett dedikerat vapen enbart för 40 mm granater. För att lösa dessa problem utvecklades M203, en granattillsats som monterades på standardvapen som M16 och M4A1. Detta gjorde det möjligt för vapnet att fungera både som en 40 mm granatkastare och en vanlig automatkarbin, vilket ökade mångsidigheten och förenklade soldaternas utrustning.

I Försvarsmakten används vanligtvis en 40 mm spränggranat, som har ungefär samma effekt som en handgranat, eller en pansarspränggranat med RSV (som penetrerar 50-70 mm pansar) och en övningsgranat.

Spränggranaten kommer oftast till användning när man vill slå ut fientlig trupp skyddad i ett värn på ett avstånd 10-300 m)som inte kan nås med en vanlig handgranat med för kort för att kunna ropa in indirekt eld från granatkastare eller artilleri.

Internationellt finns ett brett utbud av olika ammunitionstyper i 40 mm-klassen bl. a tårgas, rök, lysgranater, hagel, gummikulor. Dessa finns ej i svenska i Försvarsmakten.

Med den omfattande variationen av ammunition i 40 mm-klassen skulle granattillsatsen ofta kunna vara ett effektivt verktyg i fredsoperationer där det främsta målet inte är att döda motståndaren utan att hantera ilska från folkmassor eller demonstrationer.

Granattillsats 40 mm AK 4 Foto: ©2017 Henrik Svensk

Hemvärnssoldat med AK 4B med Granattillsats Foto: ©2010 Kim Svensson

Patronlägeslås

Hemvärnet introducerade i slutet av 1990-talet patronlägeslås som en åtgärd för att minska risken för stölder av Hemvärnsvapen. Dessa lås är konstruerade så att vapnet förstörs om någon försöker bryta upp låset, vilket syftar till att förhindra att vapnen hamnar i fel händer.

Låsen har dock ibland stött på problem och kan enkelt fastna i vapnen, oftast på grund av felaktig hantering eller andra faktorer. De är utrustade med små gummisnoddar som håller flera hårda metallstift, och om dessa stift hamnar fel kan låset fastna. När detta händer blir vapnet oftast obrukbart. Trots detta anses det vara av största vikt att förhindra stölder och att vapnen inte används av obehöriga, även om det innebär att några vapen måste kasseras.

Låsen tillverkas av AMLOCK AB och uppfyller de högsta svenska säkerhetsstandarderna i låsklass 5.

Patronlägeslås för AK 4.
Foto: ©2002 Henrik Svensk

Video

Diskutera på SoldF Forum

SoldF Forum – Automatkarbin 4 (AK4)

SoldF Forum – Automatkarbin C/D Skarpskyttevapen

SoldF Forum – AK4E bekräftat, augusti 2026

Källor

SoldR Mtrl P 1992

SoldR Mtrl Vapen Automatkarbin 4, 2013 

Manual Automatkarbin 4B, 2016

Senast uppdaterad: 2026-09-01