HMS Trossö (A264)



HMS Trossö (A264) är ett finländskt byggt stöd- och ledningsfartyg i den svenska marinen med huvuduppgift att ge logistiskt understöd till sjöstridskrafter och amfibieförband. Fartyget tillhör 2. marina basbataljonen vid Stockholms amfibieregemente (Amf 1) och fungerar som en rörlig resurs för bunkring av drivmedel, ammunitionshantering och kvalificerad sjöövervakning. Tack vare sin ursprungliga konstruktion för polarforskning besitter fartyget hög uthållighet och goda sjöegenskaper för operationer på såväl Östersjön som i internationella farvatten [1][4].

Bakgrund

Under 1990-talet identifierade Försvarsmakten en kritisk brist i marinens förmåga att hålla stridsfartyg operativa över längre tid utanför fasta baser. Särskilt vid ubåtsjaktoperationer blev det tydligt att korvetter och minröjare var begränsade av sin interna bränsle- och förrådskapacitet. För att lösa detta köptes HMS Trossö in från Estland 1996. Inköpet möjliggjorde en övergång från basbunden logistik till en rörlig sjögående försörjningskedja.

I dagens organisation inom Amf 1 fungerar HMS Trossö som länken mellan amfibiesystemets markbaserade underhåll och marinens ytstridsenheter. Genom att fartyget medför tunga reservdelar, tekniker och stora volymer förnödenheter kan stridsenheterna kvarbli i sina operationsområden under betydligt längre perioder än vad deras egen kapacitet medger [4].

Konstruktion och teknisk data

HMS Trossö A234 Foto: ©2017 Henrik Svensk

Fartyget byggdes vid Oy Laivateollisuus Ab i Åbo, Finland, enligt Design 637 (Akademik Shuleykin-klass). Konstruktionen var ursprungligen avsedd för sovjetisk polarforskning, vilket innebär ett förstärkt skrov och system dimensionerade för att tåla extrem kyla och svår isgång [5]. Skrovformen ger HMS Trossö en stabilitet som gör henne lämplig för krävande precisionsmoment, såsom överföring av materiel mellan fartyg till sjöss.

Hennes maskineri består av två dieselmotorer som levererar 3 000 hk, vilket ger tillräcklig kraft för att hänga med i de stridande enheternas marschfart under längre förflyttningar. Den interna layouten har modifierats kraftigt från forskningsfartyg till militärt stödfartyg. Idag rymmer hon specialbyggda ammunitiondurkar med strikt temperaturkontroll, stora tankar för brännolja och färskvatten samt avancerade verkstäder. Dessutom finns en omfattande sjukvårdsavdelning med Role 2-kapacitet, vilket innebär att fartyget kan utföra akut kirurgi och stabilisera patienter innan de evakueras vidare.

HMS Trossö A234 Foto: ©2017 Henrik Svensk

Bestyckning och egenskydd

HMS Trossö är främst ett logistikfartyg, men för att kunna operera i konfliktmiljöer är hon bestyckad med 12,7 mm Kulspruta 88 (KSP 88) och 7,62 mm Kulspruta 58 . Vapnen är monterade i lavettage som medger snabb omdirigering av eld mot olika hotriktningar [4].
Under insatsen Op Atalanta i Adenviken ME01 var hon bestyckad med 4 st KSP 88 och 10 st KSP 58.

Skjutning med Kulspruta 88 Foto: ©2025 Bezav Mahmod/Försvarsmakten

Som en del av sitt passiva skydd är fartyget utrustat med moderna sensorsystem och kommunikationsutrustning som gör att hon kan ingå i marinens sammansatta ledningssystem. Vid behov kan fartyget även medföra luftvärnsskydd i form av bärbara robotar eller förstärkas med amfibieskyddsstyrkor för närskydd i trånga farvatten.

Operativ verksamhet

Fartygets operativa profil har breddats avsevärt under 2000-talet.

Operation Atalanta (maj–september 2009)

HMS Trossö deltog i Operation Atalanta i Adenviken utanför Somalias kust. Insatsen genomfördes 15 maj–15 september 2009 [3]. Som stöd- och ledningsfartyg åt korvettstyrkan ansvarade HMS Trossö för att förse HMS Stockholm och HMS Malmö med bränsle mitt under pågående piratjakt.

Den mest kritiska förmågan här var RAS (Replenishment at Sea), där man under gång överför bränsleslangar mellan fartygen, en manöver som kräver högsta sjömansmässiga precision [1].

Ryska Skuggflottan

I det nuvarande säkerhetsläget på Östersjön har HMS Trossö fått en nyckelroll i marinens sjöövervakning. Hon används aktivt för att skugga och identifiera fartyg ur den ryska ”skuggflottan”.

Bryggan på HMS Trossö Foto: ©2025 Bezav Mahmod/Försvarsmakten

Dessa fartyg, som ofta seglar med bristfällig försäkring och otydliga ägarförhållanden för att kringgå sanktioner, utgör både en säkerhetsrisk och ett miljöhot. HMS Trossö fungerar här som en uthållig övervakningsplattform som kan ligga ute till sjöss i veckor och agera som statsmaktens förlängda arm [4].

Historik

HMS Trossö sjösattes 1984 som Arnold Veimer för sovjetisk polarforskning i Arktis [5]. Efter Sovjetunionens fall tillföll hon Estland under namnet Livonia. Hon blev kvar i Estland. Ett populärt rykte säger att dåligt underhåll gjorde att motorerna inte startade den morgon då de övriga sovjetiska fartygen återvände till Ryssland. Sverige köpte henne 1996 [4].

Sedan tjänsteinträdet 1998 har hon varit central i allt från ubåtsjakt till internationella insatser som Operation Atalanta [1].

HMS Ornö och asbestproblematiken

Marinen planerade ursprungligen för två fartyg av klassen. Systerfartyget Akademik Gamburtsev (tänkt HMS Ornö) köptes in 1999 för 26 miljoner kronor [6], men sattes aldrig i tjänst. Omfattande skador i tankar och utrymmen mellan skrovets yttre och inre skal upptäcktes under ombyggnaden, och projektet avbröts när reparationen blev för dyr [6]. Fartyget såldes vidare och seglar idag som Nansen Explorer.

Även HMS Trossö har drabbats av asbestproblematik. Under en planerad stor översyn vid Kockums mellan april och augusti 2011 ,  ett uppdrag värt 35 miljoner kronor, påträffade varvsarbetare dolda rester av asbest bakom paneler i ett förråd. Fyndet i maj 2011 var oväntat då fartyget skulle ha sanerats vid inköpet 1996. Detta ledde till ett omedelbart arbetsstopp och en förnyad, omfattande sanering innan översynen kunde slutföras enligt plan i augusti samma år [7].

Framtid

HMS Trossö fortsätter att vara en viktig resurs för marinen, och mycket tyder på att hon kommer att behållas i tjänst under en betydande tid framöver. Under 2024 har uppgifter framkommit att fartyget står inför ett omfattande maskinbyte där de ursprungliga sovjetiska dieslarna ska ersättas med nya, bränslesnåla motorer. Bakgrunden är den tilltagande svårigheten att anskaffa reservdelar till de gamla öststatsmaskinerna, parat med ett behov av ökad driftsäkerhet och minskad miljöpåverkan.

HMS Trossö med två minjaktfartyg av Koster-klassen och tre båtar typ Spaningsbåt 82. Norrköping 2024-09-24 Foto: ©2024 Per Nordenberg

Investeringarna i nytt maskineri indikerar att HMS Trossö kommer att kvarstå i operativ tjänst en tid framöver. I takt med Sveriges Nato-medlemskap och kraven på ökad uthållighet i närområdet, förblir hennes unika kombination av logistiknod och övervakningsplattform en nyckelkomponent i marinens förmåga att kontrollera strategiska farvatten på Östersjön.

Video

Diskutera på SoldF Forum

Vad hände med HMS Trossö – SoldF Forum

Källor

• [1] HMS Trossö – Försvarsmakten (Länk)
• [2] HMS Trossö (A264) – Wikipedia (Länk)
• [3] Åter i hemmahamnen – Försvarsmakten (Länk)
• [4] Från sovjetisk forskning till svensk sjöövervakning – Försvarsmakten 2025 (Länk)
• [5] Design 637, Akademik Shuleykin-klass – Fleetphoto (Länk)
• [6] Nu ska försvaret sälja HMS Ornö – Blekinge Läns Tidning (Länk)
• [7] Asbest hittades ombord på HMS Trossö – Blekinge Läns Tidning (Länk)

Senast uppdaterad: 2026-05-20