Pansarbandvagn 302 (Pbv302)

PansarBandVagn 302A (PBV302A) är ett bandgående stridsfordon som tjänstgjorde i svenska armén under många år. Den utnyttjades främst för personaltransport, sjuktransport eller materieltransport. Det fanns även en del specialversioner, stridsledning, eldledning eller batteriplatstjänst. Vagnen hade även förmågan att flyta, efter vissa förberedelser.

Historia

Vagnen utvecklades i början av 1960-talet och tillverkades mellan 1965-1972 av Hägglunds och söner i Örnsköldsvik.

Den har tjänstgjort i den svenska armén sedan 1966 ända till 2014 då den helt ersatts av Stridsfordon 90.
PBV302 har medverkat vid flera av Sveriges internationella FN/NATO operationer  och där fått mycket bra kritik. Det bör tilläggas att de PBV302 som användes i Bosnien och Kosovo hade en del extra pansar m.m.

PBV 302 Prototyp

Besättning

Vagnens besättning utgjordes av 3 man. Vagnchef, skytt och förare. Skytten satt längst till vänster, föraren i mitten och vagnchefen till höger i vagnen. Under värnpliktsutbildningen hade skytt och förare 10 mån utbildning, vagnchefen 12 månader.

Stridsrum

Vagnens stridsrum kan ta 8 st soldater med full stridsutrustning. Dessa stiger i och ur genom två dörrar på vagnens baksida. Två stycken hydrauliska stridsluckor gjorde att soldaterna kunde observera terrängen samt avge eld från relativt skyddad position där enbart huvud, axlar och armar var ovanför vagnens beskyddande pansar.

Bestyckning

PBV302A var utrustad med en 20 mm automatkanon tillverkad i Schweiz (m/47D) i en vapenhuv samt 2×3 st rökkastare för närskyddsrök. Denna AKAN satt tidigare i Flygvapnets J 29 Tunnan-flygplan, men var då bandmatad. Vapenhuven kunde snurras 360°. Kanonen kunde dumpas till -10° och eleveras till +37°. AKAN hade ett periskopsikte med 8x förstoring. Dessutom fanns ett spegel-reflexsikte för luftvärn.

20 mm Automatkanon m/47D – AKAN

Samband

Vagnen var utrustad med en eller två Ra 421/480, antennsystem, manöver- och lokaltelefonsystem samt telehjälmar för besättning+gruppchefer.

Motor och växellåda

Motorn var en VOLVO-PENTA Överladdad diesel med direktinsprutning med 6 cylindrar. Slagvolymen på 9,6 liter. Effekten vid 2200 varv var 270 hk.
Bränsleförbrukningen låg på ca 10 l /mil men kunde dra betydligt mycket mer beroende på terrängen.

Växellådan var manuell och precis som motorn från VOLVO och hade 8st växlar framåt och 2st bakåt. (4+1 samt att det fanns hög- och lågregister.)

Vård

Vagnen var under många år gammal och sliten och krävde därmed oerhört mycket omsorg av besättningen. Detta ledde till att förare/skytt i stort sett alltid gick upp först (För att göra vagnen klar), och lade sig sist (Vagnen skulle både kamoufleras och vårdas).

Övriga versioner av PBV 302

Det fanns fem versioner av PBV 302:
Transportversion (Pbv 302A): Beskriven ovan, för skyttesoldaternas transport och strid.
Stridsledningsversion (Stripbv 3021) för bataljons- och brigadchefer.
Eldledningsversion (Epbv 3022) för ledning och observation av indirekt eld.
Batteriplatsversion (Bplpbv 3023) endast vid artilleriet.
Radiolänkversion (Rlpbv 3024), framrycker med brigadchefens Stripbv. Den ombesörjde även digital trafik både via tal och data, mha med kommunikationsutrustning TS-9000.

Utfasning

De flesta PBV 302 har utgått ur organisationen och skrotats.

2005 fattades beslut om del avveckling av 160 vagnar
2007 ytterliggare  210 fordon.
2009 skulle samtliga 360 st vagnar PBV 302B vara tagna ur tjänst och enbart PBV 302C vara kvar till ca 2016-2018.

FMV genomförde under 2007 en studie om möjligheterna att ytterliggare livstidsförlänga PBV 302-systemet med 20 år. Resultatet var att det inte var ekonomiskt förvarsbart att bygga om vagnarna för framtidens krav.

Källor

Sidan är skapad i samarbete med Anders Thomasson.

PBV 302 på Wikipedia

Ointres.se med massor av historiska bilder och information. 

SPHF artikelserie om PBV 302