Längd: 5,35 m
Bredd: 2,86 m
Höjd med kanonen horisontell: 2,5 m
Höjd med kanonen dumpad: 2,39 m
Max hastighet: 66,0 km/h
Max hastighet i vatten: 8,0 km/h
Max hastighet bakåt: 7,5 km/h
Motor: 9,6 l Volvo PENTA 6 cylindrar diesel med 270 hk
Besättning: 3 man
Max antal passagerare: 8 man med full stridsutrustning
Beväpning: 20 mm automatkanon
Tillverkare: BAE Systems Hägglunds
Tillverkad: 1965-1972
I tjänst: 1966-2014
Antal: 647 varav 518 pansarskytteversioner och 129 vagnar i olika specialutföranden.
Pansarbandvagn 302 (PBV302) är ett bandgående stridsfordon som tjänstgjorde i den svenska armén under 1966-2014. Fordonet användes främst för personal-, sjuk- och materieltransport. Det fanns även specialversioner för stridsledning, eldledning och batteriplatstjänst. Vagnen hade även förmåga att flyta efter vissa förberedelser.
Donerade till Ukraina 2024
Den 29 maj 2024 beslutade regeringen Kristersson att hela det svenska beståndet av Pansarbandvagn 302 skulle doneras till Ukraina, inklusive reservdelar, underhållsutrustning och ammunition. Antalet fordon som donerades är okänt, men det har rapporterats om cirka 80-100 enheter i media.
Källa: Regeringen.se – Militärt stödpaket 16 till Ukraina – ny förmåga som stärker Ukrainas luftförsvar och stöd som möter Ukrainas prioriterade behov
Historia
PBV 302 utvecklades i början av 1960-talet och tillverkades mellan 1965 och 1972 av Hägglunds & Söner i Örnsköldsvik. Den har tjänstgjort i den svenska armén från 1966 till 2014, då den helt ersattes av Stridsfordon 90. PBV 302 har deltagit i flera av Sveriges internationella FN/NATO-operationer och fått mycket positiv kritik. Det bör nämnas att de PBV 302 som användes i Bosnien och Kosovo var utrustade med extra pansar och förbättringar.
Besättning
Vagnens besättning bestod av 3 man: vagnchef, skytt och förare. Skytten satt längst till vänster, föraren i mitten och vagnchefen till höger. Under värnpliktsutbildningen hade skytt och förare 10 månaders utbildning, medan vagnchefen genomgick 12 månaders utbildning.
Stridsrum
Vagnens stridsrum kunde rymma 8 soldater med full stridsutrustning. Dessa gick in och ut genom två dörrar på vagnen baksida. Två hydrauliska stridsluckor möjliggjorde observation av terrängen samt att soldaterna kunde avge eld från en relativt skyddad position, där endast huvud, axlar och armar var ovanför vagnen skyddande pansar.
Bestyckning
PBV 302A var utrustad med en 20 mm automatkanon, m/47D, tillverkad i Schweiz, monterad i en vapenhuv. Den hade även två grupper om tre rökkastare för närskyddsrök. Kanonen, som tidigare användes i Flygvapnets J 29 Tunnan-flygplan, var bandmatad. Vapenhuven kunde rotera 360°, och kanonen kunde dumpas till -10° samt eleveras till +37°. AKAN hade ett periskopsikte med 8x förstoring och ett spegel-reflexsikte för luftvärn.
20 mm Automatkanon m/47D – AKAN
Kaliber: 20 mm
Utgångshastighet: ca 850 m/s
Eldhastighet: ca 8 skott/s
Längd: 2 015 mm
Eldrörets längd: 1 410 mm
Vikt: 43,5 kg
Eldrörets vikt: 23,0 kg
Ammunition: Spränggranat SLBRHPGR m/95 (SpårLjus BRand Halv Pansar GRanat)
Tillverkare: Licenstillverkad av Carl Gustafs stads gevärsfaktor, utvecklad av Hispano-Suiza, Schweiz
Magasin
Antal: 10 Patroner/magasin: 30 Vikt, fyllt: 16,4 kg Ammunition: Pansarprojektil, Spränggranat, MPHC (Multi Purpose Hard Core)
Samband
Vagnen var utrustad med en eller två Radio 421/480 (Ra 521/480), antennsystem, manöver- och lokaltelefonsystem samt telehjälmar för besättningen och gruppchefer.
Motor och växellåda
Motorn var en VOLVO-PENTA överladdad diesel med direktinsprutning och 6 cylindrar. Slagvolymen var 9,6 liter, och effekten vid 2200 varv/min var 270 hk. Bränsleförbrukningen låg på cirka 10 l/mil, men kunde vara betydligt högre beroende på terrängen.
Växellådan var manuell, även den från VOLVO, och hade 8 växlar framåt samt 2 bakåt (4+1, med hög- och lågregister).
Vård
Vagnen var gammal och sliten och krävde därför stor omsorg av besättningen. Detta resulterade i att förare och skytt ofta gick upp först för att göra vagnen klar och la sig sist, då vagnen behövde både kamoufleras och vårdas.
Övriga versioner av PBV 302
Det fanns fem versioner av PBV 302:
- Transportversion (PBV 302A): Beskriven ovan, avsedd för transport och strid av skyttesoldater.
- Stridsledningsversion (StripBV 3021) för bataljons- och brigadchefer.
- Eldledningsversion (EPBV 3022) för ledning och observation av indirekt eld.
- Batteriplatsversion (BPLPBV 3023), avsedd för artillerianvändning.
- Radiolänkversion (RLPBV 3024), framrycker med brigadchefens StripBV och ombesörjer digital trafik via tal och data med kommunikationsutrustning TS-9000.
Utfasning
PBV 302 har avvecklats ur den Försvarsmaktens organisation och skrotats.
Beslutet om delvis avveckling fattades 2005, vilket resulterade i att 160 vagnar drogs ur tjänst.
År 2007 beslutades om ytterligare avveckling av 210 fordon, och enligt planen skulle samtliga 360 enheter av modellen PBV 302B vara tagna ur tjänst senast 2009.
Endast PBV 302C skulle fortsätta vara i drift fram till cirka 2016-2018.
Försvarsmaterielförvaltningen (FMV) genomförde under 2007 en studie för att undersöka möjligheterna till en ytterligare livstidsförlängning av PBV 302-systemet med 20 år.
Studien visade dock att det inte var ekonomiskt försvarbart att modernisera vagnarna för att uppfylla framtida krav.
År 2024 donerades samtliga kvarvarande PBV 302, uppskattningsvis omkring 100 enheter, till Ukraina som en del av det 16e militära stödpaketet till Ukraina i deras kamp mot Rysslands fullskaliga invarion.
Video
Källor
Sidan är skapad i samarbete med Anders Thomasson.
Leave a Reply
Lämna en kommentar