Pansarbandvagn 302 (PBV 302) – Pebban



Pansarbandvagn 302 (PBV 302) är ett bandgående stridsfordon som tjänstgjorde i den svenska armén under 1966-2014 [1]. Fordonet användes främst för personal-, sjuk- och materieltransport. Det fanns även specialversioner för stridsledning, eldledning och batteriplatstjänst. Vagnen hade även förmåga att flyta efter vissa förberedelser. Den ersatte Pansarbandvagn 301 [1] och byggdes i 644 till 647 exemplar [1][2].

Donerade till Ukraina 2024

Den 29 maj 2024 beslutade regeringen Kristersson att hela det svenska beståndet av Pansarbandvagn 302 skulle doneras till Ukraina, inklusive reservdelar, underhållsutrustning och ammunition. Regeringens pressmeddelande anger inget antal fordon. Uppskattningarna ligger på cirka 200 till 250 vagnar [1][5]. Den 31 oktober 2024 rapporterade ukrainsk media att Ukrainas markstridskrafter hade tagit emot Pbv 302 från Sverige, och den 14 april 2026 hade 37 fordon visuellt rapporterats förlorade [5].

Källa: Regeringen.se – Militärt stödpaket 16 till Ukraina – ny förmåga som stärker Ukrainas luftförsvar och stöd som möter Ukrainas prioriterade behov

Historia

PBV 302 utvecklades i början av 1960-talet och tillverkades mellan 1965 och 1972 av Hägglunds & Söner i Örnsköldsvik. Den har tjänstgjort i den svenska armén från 1966 till 2014, då den helt ersattes av Stridsfordon 90 [1]. PBV 302 har deltagit i flera av Sveriges internationella FN/NATO-operationer och fått mycket positiv kritik. Det bör nämnas att de PBV 302 som användes i Bosnien och Kosovo var utrustade med extra pansar och förbättringar.

Kravet kom 1960: ett banddrivet fordon som skulle komma fram lika bra i terrängen som Stridsvagn 103C, transportera trupp under skydd, medge strid från fordonet, bekämpa trupp och lätta mål och dessutom kunna simma. Hägglunds fick uppdraget, och prototypen 1961 var tydligt inspirerad av den amerikanska M113. Den hade motor och växellåda under golvet, soldaterna längst bak och en besättning på två man bredvid varandra fram, en Volvo-motor på 270 hk, 20 mm automatkanon från J 29 Tunnan, sex rökkastare och 23 mm pansar [4]. Det första seriefordonet, nummer 4002, levererades den 25 februari 1966 till Göta livgarde [1].

Konstruktion

Skrovet är helsvetsat stål med dubbla skrovväggar i sidorna. Drivhjulet sitter fram, spännhjulet bak och på varje sida finns fem gummiförsedda bärhjul upphängda på torsionsstavar. Fordonet styrs med koppling och broms. Pansaret är 23 mm i fronten och tål frontalt 20 mm normalprojektiler. Flytkroppar gör att vagnen kan simma efter förberedelser, då länspumpar startas och en trimskärm reses. Räckvidden är cirka 300 km [2].

Besättning

Vagnens besättning bestod av 3 man: vagnchef, skytt och förare. Skytten satt längst till vänster, föraren i mitten och vagnchefen till höger. Under värnpliktsutbildningen hade skytt och förare 10 månaders utbildning, medan vagnchefen genomgick 12 månaders utbildning.

Stridsrum

Vagnens stridsrum kunde rymma 8 soldater med full stridsutrustning. Dessa gick in och ut genom två dörrar på vagnens baksida. Två hydrauliska stridsluckor möjliggjorde observation av terrängen samt att soldaterna kunde avge eld från en relativt skyddad position, där endast huvud, axlar och armar var ovanför vagnens skyddande pansar.

Skyttegruppen satt med tre man på var sida med ryggen mot sidorna, och gruppchefen och hans ställföreträdare satt vid de bakre luckorna rygg mot rygg. Hela gruppen kunde resa sig, öppna luckorna och strida från fordonet. Soldater över 1,85 m tyckte att vagnen var trång [4].

Bestyckning

PBV 302A var utrustad med en 20 mm automatkanon, m/47D, tillverkad i Schweiz, monterad i en vapenhuv. Den hade även två grupper om tre rökkastare för närskyddsrök. Kanonen, som tidigare användes i Flygvapnets J 29 Tunnan-flygplan, var bandmatad. Vapenhuven kunde rotera 360°, och kanonen kunde dumpas till -10° samt eleveras till +37°. AKAN hade ett periskopsikte med 8x förstoring och ett spegel-reflexsikte för luftvärn. Kanonen var handriktad och hade god verkan upp till 2 000 meter [4]. I Pbv 302B ersattes bandmatningen av ett nytt akanmagasin [4].

20 mm Automatkanon m/47D – AKAN

Samband

Vagnen var utrustad med en eller två Radio 421/480 (RA 521/480), antennsystem, manöver- och lokaltelefonsystem samt telehjälmar för besättningen och gruppchefer.

Motor och växellåda

Motorn var en VOLVO-PENTA överladdad diesel med direktinsprutning och 6 cylindrar. Slagvolymen var 9,6 liter, och effekten vid 2200 varv/min var 270 hk. Bränsleförbrukningen låg på cirka 10 l/mil, men kunde vara betydligt högre beroende på terrängen.
Växellådan var manuell, även den från VOLVO, och hade 8 växlar framåt samt 2 bakåt (4+1, med hög- och lågregister).

Vård

Vagnen var gammal och sliten och krävde därför stor omsorg av besättningen. Detta resulterade i att förare och skytt ofta gick upp först för att göra vagnen klar och la sig sist, då vagnen behövde både kamoufleras och vårdas.

Övriga versioner av PBV 302

PBV 302 byggdes i flera versioner:

• Transportversion (PBV 302A): Beskriven ovan, avsedd för transport och strid av skyttesoldater.
• Stridsledningsversion (Stripbv 3021) för bataljons- och brigadchefer.
• Eldledningsversion (EPBV 3022) för ledning och observation av indirekt eld.
• Batteriplatsversion (BPLPBV 3023), avsedd för artillerianvändning.
• Radiolänkversion (RLPBV 3024), framrycker med brigadchefens Stripbv och ombesörjer digital trafik via tal och data med kommunikationsutrustning TS-9000.

Utöver dessa fanns Pjäsrekognoseringspbv 3025 i ett exemplar och Sjuktransportpbv 3026 i tre exemplar [2]. Batteriplatsversionen 3023 fanns för pansarbataljonerna i Norrland [4]. Pbv 302 användes också för att bära Robot 56 Bill. Robotsystemet markgrupperades alltid och vagnen grupperades skyddad mot direktriktad eld, med automatkanon, granatgevär och kulspruta som närskydd [6].

Grundutförandena A, B och C

Pbv 302A var grundutförandet. Pbv 302B kom efter moderniseringsprogrammet REMO, som pågick 1984-1997 [2]. Den fick justerade sidoplåtar över bärhjulen, nya sikten i vapenstationen, magasin i stället för bandmatning, bandspänningsjustering och bättre innerkomfort [4]. Pbv 302C fick förstärkt skydd för tjänst i Bosnien, med glasfiber på insidan och extra pansar på utsidan, vilket gav splitterskydd och skydd mot finkalibrig eld och minor [4]. De första 50 vagnarna skickades till Bosnien i september 1993 [2].

Insatser

I Bosnien användes Pbv 302C parallellt med Pansarterrängbil 180. Pbv 302C användes mest i närområdet medan Patgb 180 mest gjorde konvojtjänst. Under de första åren togs bara en vagn ur tjänst på grund av skador. Banden behövde kontrolleras ofta för sprickor, särskilt vid mycket asfaltskörning [4]. Bosnieninsatsen pågick 1993-2000 och Kosovoinsatsen 1999-2013 [1].

År 1996 körde en Pbv 302 med sex soldater i stridsrummet på en stridsvagnsmina utanför Tuzla. Förare och vagnchef var oskadda, men två soldater i stridsrummet fick amputera ben. Vagnen har dubbla golv, tjock plåt och stolar som sitter fast i väggarna [8].

Utfasning

PBV 302 har avvecklats ur Försvarsmaktens organisation och skrotats.
Beslutet om delvis avveckling fattades 2005, vilket resulterade i att 160 vagnar drogs ur tjänst [1].

År 2007 beslutades om ytterligare avveckling av 210 fordon, och enligt planen skulle samtliga 360 enheter av modellen PBV 302B vara tagna ur tjänst senast 2009 [2].
Endast PBV 302C skulle fortsätta vara i drift fram till cirka 2016-2018 [2].

Försvarets materielverk (FMV) genomförde under 2007 en studie för att undersöka möjligheterna till en ytterligare livstidsförlängning av PBV 302-systemet med 20 år [1].
Studien visade dock att det inte var ekonomiskt försvarbart att modernisera vagnarna för att uppfylla framtida krav.

Bandvagn 410 skulle ersätta Pbv 302 i ingenjörskompanierna, och 2013 skulle Ing 2 i Eksjö bli första användare [7].

År 2024 donerades samtliga kvarvarande PBV 302, uppskattningsvis 200 till 250 enheter [1][5], till Ukraina som en del av det 16:e militära stödpaketet till Ukraina i deras kamp mot Rysslands fullskaliga invasion.

Video

Källor

Sidan är skapad i samarbete med Anders Thomasson.

[1] PBV 302 på Wikipedia

[2] Ointres.se med massor av historiska bilder och information. 

[3] SPHF artikelserie om PBV 302

[4] Slagfjädern nr 3-2020, Henrik Jansson, artikelserien om svenska pansarfordon, s. 7-8

[5] Pbv 302 på engelska Wikipedia

[6] Skjutreglemente för Försvarsmakten, SkjutR Pvrbs 56 (M7742-110341), 1999, avsnittet Pansarbandvagn 302 med robotsystem 56, s. 80-81

[7] Försvarets Forum nr 2/2013, notis om Bandvagn 410

[8] FMVaktuellt nr 2/2002, "Minskydd – återfunnen kunskap", s. 5-6