UAV 05 Korpen – RQ-20 Puma

UAV 05 Korpen är Försvarsmaktens beteckning på den amerikanska spaningsdrönaren AeroVironment RQ-20 Puma, en handkastad, fastvingad mini-UAV som ingår i systemet UAV 05 Svalan/Korpen tillsammans med den mindre UAV 05A Svalan (AeroVironment Wasp III). Korpen är den större och mer långtgående av de två, med väsentligt längre flygtid och räckvidd än Svalan, och används bland annat av kustjägarna för spaning i framskjuten miljö. [2][4][5]

Bakgrund

Fram till början av 2010-talet spanade svenska förband med UAV 02 Falken, den israeliska Elbit Skylark I. FMV överlämnade det första Falken-systemet till Försvarsmakten den 28 september 2007, och totalt anskaffades 48 farkoster. Systemet var från början tänkt för Nordic Battlegroup 08, men kom även att användas vid den svenska insatsen i Afghanistan, där Falkens uthållighet visade sig otillräcklig, den direkta anledningen till att den skulle ersättas. FMV meddelade den 27 april 2012 att man tecknat avtal med amerikanska AeroVironment om ett nytt UAV-system för spaning: två elektriskt drivna, handkastade luftfarkoster som styrs från en gemensam markstation, sammanlagt tolv system. [1][2][4][10]

Vid tidpunkten hade svenska alternativ, som CybAeros helikopterdrönare Apid 60 och Saabs Skeldar, ännu inte fått några kunder. Försvarsmakten valde ändå de redan beprövade amerikanska systemen Puma och Wasp III framför att vänta in en inhemsk lösning. [5]

Systemet fick beteckningen UAV 05 Svalan/Korpen. Den mindre luftfarkosten, Wasp III, blev UAV 05A Svalan, samma flygkropp som redan användes i det tidigare, mer hemlighållna UAV 04 Svalan. Den större luftfarkosten, RQ-20 Puma, blev UAV 05B Korpen. Officiellt är det hela UAV 05-systemet som ersätter UAV 02 Falken, men det är i första hand den större och mer kapabla Korpen som tar över Falkens roll. [2]

UAV 04 Svalan hade då redan varit i tjänst sedan april 2010 vid Livregementets husarers flygenhet (FlygE) i Karlsborg: tre system om sammanlagt nio farkoster, anskaffade för materielförsök. Farkosten vägde bara 450 gram och mätte 73 centimeter mellan vingspetsarna, så lätt att den snarare klassas som en MAV (Micro Air Vehicle) än en vanlig UAV. Att Försvarsmakten var sparsam med information om UAV 04, jämfört med övriga UAV-system, har fått bedömare att spekulera i om farkosten nyttjades av Särskilda operationsgruppen (SOG), en teori, inte en bekräftad uppgift. När UAV 05 infördes avvecklades UAV 04 administrativt i slutet av 2013. Delar av de gamla farkosterna användes sedan för att pussla ihop det exemplar Armémuseum till slut fick ta emot: inte ett komplett originalsystem, utan en sammanplockad farkost av delar från flera enheter. [10]

Konstruktion

Isätragen UAV 05 Foto: 2022 Axel Edlund/Försvarsmakten

RQ-20 Puma härstammar från den äldre handkastade drönaren FQM-151 Pointer, som AeroVironment tog fram redan på 1980-talet. Namnet Puma står för ”Pointer Upgraded Mission Ability”, och utvecklingen inleddes 2001 som en betydande vidareutveckling med bland annat bättre kamerasystem, delvis med teknik hämtad från den mindre spaningsdrönaren RQ-11 Raven. [6]

Puma är fastvingad, till skillnad från de kvadrocoptrar som senare kompletterat den i Försvarsmaktens drönarpark (jämför UAV 06 Skatan). Det ger längre flygtid och räckvidd per kilo, på bekostnad av att farkosten måste hålla fart för att flyga och därför inte kan stå still i luften som en helikopterdrönare. Flygkroppen väger omkring sex kilo, har en spännvidd på 2,8 meter och drivs av en batteridriven elmotor med pusherpropeller monterad i akterkant. [3][6]

Uppskjutning och landning

Operatören startar Korpen genom att kasta den för hand, eller genom att starta den från ett fordon eller en båt i rörelse. Landningen sker autonomt eller manuellt genom en så kallad deep stall-manöver: farkosten bromsas medvetet in i en överstegring och sjunker nästan vertikalt till marken, i stället för att glida in horisontellt som ett vanligt flygplan. Metoden kräver ingen landningsbana och gör att Korpen kan sättas ner på små, ojämna ytor. [3]

Soldater ur Amf 4:s SUAV-grupp genomför spaning i skärgårdsmiljö. Spaningen sker inom ramen för Amf:s höstövning 2024. Foto: Axel Edlund/Försvarsmakten

En tidig, separat Puma-variant, ”Aqua Puma”, byggdes specifikt för landning i saltvatten. Den förmågan slogs senare samman med standardversionen i RQ-20A, den flygkropp som ligger till grund för den svenska Korpen: en vattentät flygkropp som klarar landning på både mark och vatten. Det gör systemet användbart för amfibiska förband som kustjägarna, som kan ta upp eller sätta ut drönaren direkt från en båt utan att först behöva leta upp fast mark. [4][6]

Sensorer

Nyttolasten är en gyrostabiliserad EO/IR-gimbal under nosen, med kontinuerlig zoom och separata dag- och nattkameror som sänder video i nära realtid till markstationen. AeroVironment har efter den svenska anskaffningen 2012 tagit fram kraftigt förbättrade gimbalpaket för Puma-familjen, bland annat Mantis i45 från 2016/2017 med dubbla 15-megapixelkameror, långvågig värmekamera, lågljuskamera och laserbelysare för mörkerbelysning, men det är inte känt om Sverige uppgraderat till någon av dessa. [7][8]

Gemensam markstation

Korpen och den mindre Svalan styrs från samma typ av handkontroll och markstation. Det ger hög flexibilitet: samma operatörer och samma utbildning täcker båda systemen, och förbandet kan välja den luftfarkost som passar uppdraget: den lilla, tysta Svalan för korta uppdrag på nära håll, eller den större, mer uthålliga Korpen när räckvidd och flygtid väger tyngre. [2]

Kostnad

Internationellt tecknar AeroVironment löpande Foreign Military Sales-kontrakt för senare Puma-generationer med allierade länder, i storleksordningen 6–21 miljoner dollar per kontrakt: summor som inkluderar flera flygfarkoster, markutrustning, utbildning och åtagande om fortsatt stöd (Contractor Logistics Support), inte ett renodlat pris per farkost. Det gör det svårt att räkna fram vad en enskild Korpen kostar, men bekräftar att systemet ligger i en helt annan prisklass än de enklaste handkastade kvadrocoptrarna i Försvarsmaktens nyare drönarpark. [9]

Anskaffning

Utbildningen på det nya systemet inleddes under 2012–2013. En löjtnant vid Amfibieregementet utbildades under det första året, dels vid K 3 i Karlsborg, dels i USA, och blev därefter chef för UAV-gruppen vid 2. amfibiebataljonen. I juni 2013 rapporterade kustjägarna på sin egen blogg att amfibiebataljonen fått ett obemannat flygsystem för spaning: Korpen kunde nu förmedla spaningsunderlag till bearbetning och underrättelser, dag som natt, både för bataljonens egna uppdrag och till stöd för andra förband. [4] Utbildning på systemet gavs till både specialförband och reguljära arméförband, bland annat Södra skånska regementet (P 7) i Revinge. [10]

Utöver amfibiebataljonen pekar systemets konstruktion, räckvidd, flygtid och möjligheten till fordons- och båtlansering, mot användning även vid arméns spanings- och specialförband. [2][4] Hösten 2026 övade Amf 4 tillsammans med Norrlands dragonregemente (K 4) i Arvidsjaur för att utveckla drönarförmågan och utbyta erfarenheter. Amf 4:s drönaroperatörer agerade B-styrka och spanade med Korpen mot K 4:s övade trupper, som fick lösa sina uppgifter under ett ständigt drönarhot. [11]

UAV 05 Korpen spanar mot övade trupper vid Norrlands dragonregemente (K 4) under en gemensam övning med Amf 4 hösten 2026. Foto: Johanna Wallén/Försvarsmakten

Historik

UAV 05 Svalan/Korpen är en länk i en lång svensk tradition av att namnge UAV-system efter fåglar. Serien inleddes med UAV 01 Ugglan (franska Sagem Sperwer, 1999–2011) och fortsatte med UAV 02 Falken (israeliska Elbit Skylark I, 2007–2015), som användes i Afghanistan innan den fasades ut. UAV 03 Örnen (amerikanska AAI Shadow 200/RQ-7, från 2011) är en betydligt tyngre, rampstartad spaningsdrönare på omkring 170 kilo med flera timmars uthållighet och över tio mils räckvidd, i en helt annan viktklass än de handkastade systemen. Försvarsmakten anskaffade två Örnen-system, vardera med fyra luftfarkoster. K 3 i Karlsborg tog emot Ugglan redan 1999 och har sedan dess varit Försvarsmaktens ansvariga förband för obemannade luftfarkoster, samma förband där Korpen-utbildningen senare gavs. [10]

Parallellt med Örnen infördes de mindre, handkastade systemen: UAV 04 Svalan (Wasp III, från 2010) och UAV 05 Svalan/Korpen (Wasp III och RQ-20 Puma, båda från 2012). Drygt ett decennium senare kompletterades familjen med en helt annan konstruktion, kvadrocoptern UAV 06 Skatan (Parrot ANAFI, från 2023/2024), det första handkastade systemet som delats ut i stor volym ända ner till Hemvärnets bataljoner. Se UAV 06A Skatan för den fortsatta utvecklingen av Försvarsmaktens små drönarsystem.

Internationellt har RQ-20 Puma spelat en framträdande roll i det ukrainska försvaret mot den ryska invasionen sedan 2022, som en av de mest spridda västliga handkastade spaningsdrönarna i kriget. [3]

Källor och referenser

• [1] FMV (arkiverad via Wayback Machine): Nytt UAV-system för spaning, 2012-04-27
• [2] Wikipedia: UAV 05 Svalan/Korpen
• [3] Wikipedia (engelska): AeroVironment RQ-20 Puma
• [4] Kustjägarna (kjbloggen): Amfibiebataljonen får obemannat flygsystem för spaning, 2013-06-20
• [5] Ny Teknik: Svenska minikoptern blir amerikansk uav
• [6] Designation-Systems.net: AeroVironment RQ-20 Puma AE
• [7] AeroVironment: Mantis i45 – produktblad
• [8] AeroVironment: Puma 3 AE – specifikationer
• [9] AeroVironment/Businesswire: AeroVironment Secures $20.86 Million in Puma 3 AE Foreign Military Sales Awards, 2022-09-20
• [10] Svenskt Flyghistoriskt Forum: Bengt Ekbladh m.fl., ”Spaningsfarkoster UAV…”, trådstart 2018-03-26
• [11] Instagram: Norrlands dragonregemente (K 4), om höstens övning med Amf 4:s drönaroperatörer, foto Johanna Wallén/Försvarsmakten

Senast uppdaterad: 2026-09-29