Trängfartyg – ny klass (2030)



De nya trängfartygen är en kommande fartygsklass upphandlad av Försvarets materielverk (FMV) för leverans till Försvarsmakten under 2030. Fyra fartyg byggs vid det spanska varvet Freire Shipyard och ingår i ett program för att återuppbygga marinens sjörörliga logistikförmåga. Fartygen konstrueras som civila handelsfartyg som i ett separat steg genomgår militarisering med vapen och militära lednings- och sambandssystem [1].

Trängfartygen är lätta att blanda ihop med de samtidigt anskaffade arbetsfartygen av Sälen-klass. De byggs under samma period, är jämförbara i storlek och ska båda stödja andra marina enheter. Skillnaden ligger i huvuduppgiften: trängfartygen är marinens rörliga logistikplattformar för bunkring, godstransport och försörjning till sjöss, medan arbetsfartygen är specialiserade stödfartyg för torpedbärgning, dykning, undervattensarbeten och tekniska insatser under ytan [1][2].

Bakgrund

Behovet av trängfartyg förankrades i försvarsbeslutet 2020 som en del av planerna för de nyuppsatta marina basbataljonerna. Försvarsmakten saknade länge en dedikerad förmåga att förnödenhetsförsörja sina fartyg till sjöss. Utan egna trängfartyg behövde stridande enheter regelmässigt anlöpa hamn för bunkring och lastoperationer, ett logistiskt beroende som i ett krigsscenario skapar allvarliga sårbarheter [2].

FMV påbörjade upphandlingen sommaren 2024. Kravspecifikationen fastställde att fartygen ska kunna transportera gods i olika former: lastbilar, containrar och styckegods, samt hantera brännolja, färskvatten, sopor och svart- och gråvatten. Primäruppgiften är att förnödenhetsförsörja marinens stridande fartyg och ubåtar direkt till sjöss, utan att dessa behöver anlöpa hamn [2].

Kontraktet med Freire Shipyard tecknades i februari 2026. Trängfartygen är en av fyra nya plattformstyper som ingår i programmet för marina sjörörliga logistiken. Övriga plattformstyper är arbetsfartyg, hamnbogserare och bunkerfartyg [1]. Arbetsfartygen löser främst tekniska specialuppgifter nära arbetsområdet, medan trängfartygen ska bära volym, bränsle, vatten och övriga förnödenheter åt de stridande förbanden över större ytor och under längre tid.

Konstruktion

Skrovet är 47 meter långt, 10,5 meter brett och har ett djupgående på under 3 meter, ett grunt djupgående anpassat för operation i skärgårds- och kustnära vatten. Deplacementet uppgår till 840 ton och lastkapaciteten överstiger 60 ton däckslast. Bunkringskapaciteten överstiger 100 kubikmeter, vilket möjliggör bränsleöverföring till sjöss [1].

Trängfartyg ny klass (2030). AI-genererad illustration: Henrik Svensk 2026

Framdrivningssystemet är dieselelektriskt med fyra varvtalsreglerade generatorer med en total kapacitet om ca 1 800 kW. Drivkraften levereras via azimutstyrda huvudpropellrar med fast stigning, kompletterade med bogpropellrar för ökad manövrerbarhet vid lastoperationer i skyddade lägen [3]. Det dieselelektriska systemet ger bränslesnål gång med varierande belastning och god manövrerbarhet utan extern bogserbåt. Propellermotorernas kapacitet om ca 1 MW begränsar toppfarten till 12 knop, vilket är i linje med tidigare svenska trängfartyg vars toppfart historiskt legat mellan 7 och 15 knop [3]. En väsentlig ökning av farten till 20 knop skulle kräva tre gånger större maskineri och fundamentalt annorlunda skrovform, vilket inte är förenligt med en lastfartygsplattform [3].

Uthålligheten uppgår till 10 dygn och besättningen är satt till 16 personer [4].

För lasthantering utrustas fartygen med två huvudkranar på huvuddäck samt en hjälpkran för förnödenheter. Kranuppsättningen ger helt oberoende lastnings- och lossningsförmåga utan hamnkranar. En akterramp möjliggör på- och avlastning av rullande last (ro-ro-förmåga), exempelvis militärfordon och containrar på hjul [5].

Fartygen dimensioneras för isnavigering och ska klara svåra väderförhållanden i Östersjön [4]. Förutom transport av förnödenheter och drivmedel ska fartygen även kunna omhänderta sopor, svartvatten och gråvatten från andra fartyg [2].

Projektstrategin innebär att FMV köper ett civilt handelsfartyg från Freire Shipyard och därefter tillför vapen samt militära lednings- och sambandssystem vid ett separat upphandlat militariseringsvarv [1][2].

Beväpning

Beväpning och militära motmedelssystem installeras under militariseringsfasen efter civil leverans. Uppgifter om planerade vapensystem är ännu inte offentliggjorda. Som logistikfartyg är beväpning sekundär; primäruppgiften är att understödja stridande enheter med förnödenheter, drivmedel och teknisk tjänst.

Organisation

Fartygen levereras till de marina basbataljonerna. Trängfartygen ingår i uppbyggnaden av en flottilj med stödfunktioner för de stridande marina enheterna och ökar logistikflexibiliteten för operationer längs Sveriges kust och i Östersjön. Den nya förmågan gör att stridande fartyg och ubåtar kan hållas på station längre utan att behöva anlöpa hamn, vilket minskar logistikens sårbarhet [1].

Det gör också att trängfartygen får en annan operativ profil än arbetsfartygen. Där arbetsfartygen normalt stödjer enskilda arbetsmoment, exempelvis bärgning eller dykning, stödjer trängfartygen hela förbandskedjan genom att flytta drivmedel, reservdelar, ammunition, vatten och annat underhåll till rätt plats vid rätt tid.

Arbetsfartyg HMS Sälen Ai-genererad bild – 2026 Henrik Svensk

Historik

Trängfartyg, logistikfartyg avsedda för transport av förnödenheter, drivmedel och materiel, har en lång historia i den svenska marinen. Under kalla kriget hölls en flotta av stödfartyg med varierande kapacitet, med toppfarter typiskt sett mellan 7 och 15 knop. Avvecklingen av stora delar av försvaret efter Sovjetunionens upplösning 1991 innebar att marinen successivt förlorade sin dedikerade sjörörliga logistikförmåga. Lätta trossbåtar som typ 662 har visserligen kvarstått i tjänst, men saknar räckvidd och kapacitet för att möta ett mer avancerat hotscenario.

Försvarsbeslutet 2020 markerade en vändpunkt: förmågan att försörja stridande marina enheter till sjöss lyftes fram som en prioritet, och behovet av dedikerade trängfartyg kopplades till de nyuppsatta marina basbataljonerna. FMV inledde upphandlingen sommaren 2024 och tecknade kontrakt med Freire Shipyard i februari 2026 [1][2].

Framtid

Vid upphandlingens start i maj 2024 var planen att de två första fartygen skulle levereras till Försvarsmakten senast 2029 och de två sista 2030 [2]. Vid kontraktstecknandet i februari 2026 angav FMV leverans under 2030 [1]. Militariseringen med vapen och ledningssystem genomförs på ett separat varv efter civil leverans. Fartygen utgör kärnan i en återuppbyggd marin logistikförmåga och kompletteras av de övriga plattformstyperna i programmet: arbetsfartyg, hamnbogserare och bunkerfartyg [1].

Diskutera på SoldF Forum

Fyra nya Trängfartyg – 2026-02-25 – SoldF Forum »

Källor

• [1] FMV tecknar kontrakt på nya trängfartyg till marinen – FMV.se
• [2] FMV påbörjar upphandling av nya trängfartyg – FMV.se
• [3] Fyra nya Trängfartyg – SoldF Forum
• [4] Freire Shipyard signs a contract with the Swedish Defence Materiel Administration to build four naval support ships – Freire Shipyard, 2026-02-26
• [5] Spanish yard to build four support ships for Swedish Royal Navy – Baird Maritime, 2026-02-25

Senast uppdaterad: 2026-06-03