Automatkarbin 5C - Ak5 C

Automatkarbin 5C (Ak 5C) är en automatkarbin i kaliber 5,56×45 mm NATO. Sedan år 2006 är det svenska Försvarsmaktens nya enhetsvapen för stridande förband. Ak5 C är en vidareutveckling av Automatkarbin 5 (Ak 5, Ak 5A) där redan befintliga vapen renoverats och modifierats.

Resultatet har blivit ett mer ergonomiskt vapen med moderna tillbehör. Ak5 är i sin grundversion, jämfört med utländska motsvarigheter, ökänd för sin vikt. En stridsladdad Ak 5C väger efter renovering och modifiering 0,5kg mer än Ak 5A. Dock upplevs Ak 5C som mer balanserad och ergonomisk i och med den kortare längden och det ställbara axelstödet

Konstruktion

Vapnet konstruerades ursprungligen av belgiska Fabrique Nationalle som FN FNC 80. Vapnet konstruerade för att kunna skjuta gevärsgranater som träs över flamdäparen, vilket krävde en rejäl konstruktion som medförde en högre vikt på vapnet. Denna typ av gevärsgranater till Ak 5 har dock aldrig varit aktuellt för Sverige. Vapnets mekaniska funktion bygger på principen gas/vridlås vilket de flesta moderna automatkarbiner gör idag.

Ak 5C isärtagen
Foto: ©2008 Jonas Andersson

I Ak 5C modifikationen så spärrades vapnen till gasläge 2, men grundinställningen från fabrik har minskat den mekaniska eldhastigheten till 650 skott/minut. Alltså samma hastighet som Gasläge 1 för Ak 5A.

Säkringsomställaren är till skillnad mot Ak 5A dubbelsidig i syfte att göra vapnet mer lätthanterligt för vänsterhänta eller då skytten växlar axel. Detta gör även att det är lättare att se att kamratens vapen är säkrat/osäkrat. Säkringsomställaren har precis som Ak 5A tre lägen; Säkrad, Patronvis- och Automatisk eldgivning.

På lådan så sitter det en fästskena för sikten och tillbehör som överensstämmer med MIL-STD-1913/STANAG 2324-standarden. Denna standard är mer känd som ”Picatinny rail” efter den militära forskningsanläggningen som tog fram den. Till denna standardskena finns en uppsjö av kompatibla tillbehör på den internationella marknaden; lampor, handtag, sikten, kikare, benstöd, mm.

Även handskydden har tre stycken Picatinny-skenor avsedda för LASERPEK, vapenlampor, benstöd och främre grepp. I det främre greppet och på handskyddets bägge sidor finns det uttag för tryckplattor. Dessa tryckplattor används för att kontrollera vapenlampa och/eller LASERPEK.

Axelstödets längd är justerbart beroende på skyttens längd och kan vidare anpassas med hänsyn till kläder, stridsutrustning och kroppsskydd. Precis som till Ak 5A så är axelstödet vikbart vilket är en fördel när man arbetar eller sitter i fordon.

Under Ak 5C-modifikationen så infördes en sistaskottsspärr som hakar upp mekanismen när sista skottet avfyrats och magasinet är tomt. För att detta ska fungera så har Ak 5C-magasinen en annorlunda patronförare jämfört med Ak 5A. Det går att använda de gamla metallmagasin från Ak 5A, men då fungerar inte sistaskottsspärren.

Användande

Till skillnad från Ak 5A så är Ak 5C mer ergonomisk och lättare att anpassa till skyttens storlek och utrustning. Den dubbelsidiga säkringsomställaren gör det också lättare att använda vapnet för vänsterskyttar samtidigt som den kortare pipan underlättar vid strid i trång miljö tex; MOUT (Militära Operationer i Urban Terräng).

Soldat med Ak5C
Foto: ©2008 Jonas Andersson

5,56×45 mm NATO-kalibern har ofta kritiserats för att den inte alltid försätter målet ur stridbart skick när den avfyrats från vapen med korta pipor. Det är erfarenheter från främst amerikanskt trupp i bl.a. i Afghanistan och Irak med M4-karbiner som har ungefär lika kort pipa (368 mm/14,5″). Detta beror på att pipans längd påverkar kulans utgångshastighet och när kulan blir för långsam så avger den inte tillräckligt mycket energi vid träff. Dvs de tumlar inte runt eller splittras i målet som avsett. I Sverige motverkas problemet i huvudsak av en ny metodik i skjututbildningen samt av att rödpunktssiktet gör det lättare att sikta och komma till skott och i snabba lägen.

Ammunition

Stålkärneprojektil 5 och 5B

Stålkärneprojektil 5 är en helmantlad projektil där manteln består av tombak och har en stålkärna. Skillnaden mellan 5 och 5B är att den ursprungliga ammunitionen även hade en blyfyllnad baktill medan 5B har dubbla stålkärnor.

Stålkärneprojektil 5
5,56 ammunition på laddram.
Foto: ©2008 Jonas Andersson

Pansarprojektil

En pansarbrytande projektil med en kärna av volframkarbid. Syftet är att få verkan i mål som har kroppsskydd, tunnare pansar eller befinner sig bakom betong. Projektilen känns igen på sin svartmålade spets.

Spårljusprojektil 5B

Spårljusprojektilen har en avfyringssats och en lyssats som antänds av krutgaserna vid avfyrning och som är synligt i upp till 900 meter. Spårljusprojektilen känns igen på sin rödmålade spets.

IR-spårljusprojektil 5

IR-spårljusprojektilen är uppbyggd på samma sätt som spårljusprojektilen, men den syns endast i bildförstärkare. IR-spårljusprojektilen känns igen på sin lilamålade spets.

Lös patron

Det finns även en lös patron övningspatron med tombakhysla och röd projektil. Själva projektilen består av trä som splittras vid avfyrning och som fångas upp av lösskjutningsanordningen.

Tillbehör

Granattillsats 40 mm, Colt M203

Granattillsats 40 mm (Colt M203) till Ak 5C monteras genom att ersätta det ordinarie handskyddet med granattillsatsen. Skillnaden mellan 40 mm Granattillsats till Ak 5A och Ak 5C är att den sprint som på den äldre versionen höll ihop handskydden numera saknas. Stridsammunitionen är 40 mm Gevärsspränggranater (tryck- och splitterverkan). Det finns även 40 mm IDV-ammunition, en variant av gummikulor, som används vid insats mot folkmassa.

Bajonett

Ak 5C har numera en riktig bajonett till skillnad mot tidigare. För Ak 5A användes en särskild adapter för den gamla Ak 4-bajonetten vid statsceremoniell verksamhet och högvakt. Denna var inte avsedd att användas för strid och IMF-situationer (Insats Mot Folkmassa). Erfarenheter från moderna konflikter visar att bajonetter är användbara i strid än idag.

LASERPEKARE

Laserpekare Steiner Optics AN/PEQ-15A DBAL-A2

LASERPEK Ak5C
Foto: ©2008 Jonas Andersson

Vapenlampa

Mer information kommer…

Mynningsskydd

För att förhindra att främmande föremål kommer in i pipan och personskador så använder man till Ak 5C samma mynningsskydd som till Ak 5. Hållaren går inte att montera på pipan så därför skär man bort gummistroppen från skyddet.

Vapenrem 06

Syftet med Vapenrem 06 är att användaren skall kunna bära sitt vapen på det sätt som passar den bäst i tjänsten. Vapenremmen kan fästas i västfästet, bäras över nacken, som slinga (sittandes i mellanfästet) eller som slinga i kolv- och mellanfästet. Det elastiska enpunktsfästet kallas även för snabbfäste och lämpar sig väl för bevakningstjänst.

Magasinskoppling

Magasinskopplingen består av två plastbitar samt en lång skruv och används för att koppla ihop två magasin till så kallade jägarmagasin vilket möjliggör ett snabbt magasinsbyte.

Främre grepp

Det främre greppet förbättrar vapnets ergonomi och gör det lättare att hantera. Det har även ett uttag för en tryckplatta för manövrering av vapenlampor eller LASERPEK.

Täcklist används för att skydda plastläpparna runt handskyddets och det främre greppets uttag för tryckknappar när dessa inte används.

Täcklock sätts fast på fästskenorna för att skydda dessa när andra tillbehör inte är monterade.

Riktmedel

Till Ak 5C så finns det i nuläget två uppsättningar riktmedel, de öppna reservriktmedlen och rödpunktsikte eldhandvapen.

Under Ak 5C-försöken så tog man bort de öppna riktmedlen på Ak 5CF-prototyperna och förlitade sig helt på reservriktmedlen ovanpå rödpunktssiktet. Dragna erfarenheter visade att detta inte var en optimal lösning och på Ak 5C så behölls det bakre hålsiktet medan det främre stolpkornet med kornskyddsring togs bort och ersattes av ett uppfällbart stolpkorn.
Fästskenans placering på lådan gör dock att endast det gamla hålet för skjutning på avstånd upp till 400 meter kan användas.

Rödpunktsiktet är ett passivt och ickeförstorande sikte som monteras på MIL-STD-1913/STANAG 2324-skenor. Den röda riktpunktens styrka kan justeras efter behov för anpassning till rådande ljusförhållanden och övriga tillbehör som monterats (bildförstärkare eller förstoringssats) eller laserskyddsglasögon.

Ovanpå rödpunktsiktet så finns det ytterligare en Picatinny-skena för eventuella tillbehör (max vikt 150 gram) samt ett hålsikte och ett stolpkorn som används som nödförfarande om det ordinarie siktet är oanvändbart.

Fakta Rödpunktssikte Eldhandvapen

För att till fullo utnyttja rödpunktsiktets fördelar, rörande tid till skott och omvärldsuppfattning, så siktar man på korta avstånd normalt med bägge ögonen öppna. Siktets placering på skenan är normalt upp till varje skytt, men för att siktet skall skymma så lite som möjligt av målterrängen så rekommenderas montering långt fram. För vissa skyttar så fungerar det bäst när siktet är monterat långt bak, motsvarande ett normalt kikarsikte.

Soldat med Ak5C
Foto: ©2008 Jonas Andersson

Rödpunktsiktet är att anse som paralaxfritt vilket innebär att den röda punkten inte behöver centreras. Oavsett var i röret som skytten ser punkten så är det träffpunkten (på det avstånd som siktet är skottställt på vill säga). Kompensation för avstånd och vindavdrift görs genom avhåll.

Funktion:
Siktet består av sikteshus med fäste och ett innerrör som innehåller optiken och elektroniken.

I siktets innerrör sitter det en reflekterande lins och en lysdiod. Riktpunkten utgörs av lysdioden och den reflekterande linsen. Dioden som är monterad i linsens fokus reflekterar sitt ljus mot skytten. Det skytten uppfattar som en röd punkt är en projicerad bild av dioden. Linsen har ett fullt ljusgenomsläpp på alla våglängder utom just diodens.

Skottställning görs genom att innerröret flyttas i förhållande till sikteshuset med de två justerskruvarna. Siktet kan användas även när det främre linsskyddet är nedfällt, förutsatt att man ser målet med ena ögat.

Ak 5C-modifikationen

Ak 5 har sina rötter i belgiska Fabrique Nationals FNC och licenstillverkades i Sverige mellan 1986 och 1999 och har använts vid värnpliktsutbildningar och insatser sedan dess. Utvecklingen av eldhandvapen stod inte still utomlands och trenden gick mot modulära system med olika sikten, laserriktmedel och vapenlampor samt förbättrad ergonomi.
Bedömningen gjordes att befintliga Ak 5:or kunde uppdateras med motsvarande funktioner och tillbehör som utländska system, till en bråkdel av priset för ett nytt eldhandvapensystem.

Mellan år 2003-2005 genomfördes truppförsök med 300 stycken svartmålade Ak5CF (Ceasar Försök). Dessa Ak 5CF modifierades med målsättningen att öka tillförlitligheten.
Övriga åtgärdspunkter var:

• MIL-STD 1913-skena på lådan
• Ny flamdämpare som skulle fungera bättre med bildförstärkare
• Ett fast gasläge
• Bajonettfäste för Ak 4-bajonetter
• Ett nytt handskydd med en MIL-STD 1913-skena undertill
• Ett justerbart axelstöd
• En dubbelsidig säkringsomställare
• Ett nytt pistolgrepp
• Sistaskottsspärr
• Transparenta plastmagasin
• Ett löstagbart, främre grepp
• En ny vapenrem
• Man tog även bort den befintliga upphakningsmekanismen och Ak 5:s fasta riktmedel.

Försöksversionen Ak 5CF
Foto: ©2006 Kim Svensson

Prototypversion av Ak 5C
Foto: ©2006 Kim Svensson

Erfarenheterna från försöksverksamheten var inte enbart positiva, vapnet ansågs vara för tungt och för långt, men dom var tillräckligt goda för att man skulle gå vidare med att modifiera Ak 5 till Ak 5C, samt att de Ak 5D som köpts in skulle modifieras på motsvarande sätt. I den slutgiltiga Ak 5C-modifikationen så infördes:

• • En tillbehörsskena på lådan
  • Den nya, effektivare flamdämparen
  • Pipan kortades till 350 mm (från 450 mm)
  • Ett justerbart axelstöd
  • Ett nytt handskydd med tillbehörsskenor och uttag för tryckplattor för manövrering av eventuella vapentillbehör
  • Ett fast gasläge
  • En dubbelsidig säkringsomställare
  • Ett smalare pistolgrepp
  • Sistaskottsspärr
  • Ett uppfällbart stolpkorn samt
  • Transparenta plastmagasin

Moderinserad Ak5D och Ak5C

Video