Pansarterrängbil 203 (PATGB 203) – Patria

Pansarterrängbil 203/S (PATGB 203/Patria XA-203) är ett hjulgående trupptransportfordon som inom Försvarsmakten används för persontransport, sjuktransport och reparationstransport. Det finns även särskilda inredningssatser för pansarvärnsrobot, stridsledning och granatkastare.

Fordonet är ett trupptransportfordon, inte ett stridsfordon. Det deltar alltså inte offensivt i själva striden vid fronten, utan transporterar trupp i närheten av fronten. PATGB 203 har ett underhållssystem som medger anpassning till olika uppgifter och förbandsstrukturer. Vagnen är inte amfibisk som Pansarterrängbil 180 (PATGB 180), på grund av den alltför höga vikten av extra pansar m.m.

Historia

Vagnen togs fram för att ersätta Pansarterrängbil 180 (PATGB 180), som hade medverkat i ett antal utlandsuppdrag i över tio år med den svenska utlandsstyrkan på Balkan. Vagnarna hade börjat bli slitna och var relativt omoderna jämfört med dåtidens nyproducerade hjulgående trupptransportfordon.

Av Sveriges totalt 70 st PATGB 180 var 26 inlånade från Finland, och dessa lämnades tillbaka vid årsskiftet 2003/2004.

Man beslöt att byta ut vagnarna mot en modernare version, men ville samtidigt behålla PATGB 180:s goda egenskaper.

Pansarterrängbil 203A beställdes redan 1998 och levererades snabbt. Redan i slutet av 2001 började de första instruktörerna utbildas. FMV fick kritik för att vagnen inte hade testats tillräckligt innan den kom ut på förbanden.

Besättning

Vagnens besättning utgörs av tre man: vagnchef, skytt och förare. Skytten är placerad i en vapenhuv på taket i mitten, föraren till vänster och vagnchefen till höger i vagnen.

Förarutrymmet. Foto: ©2003 Kim Svensson

Instrumentpanelen. Foto: ©2003 Kim Svensson

Besättningsutrymme

Vagnen kan transportera 7 st soldater med full stridsutrustning. De stiger i och ur genom två dörrar på vagnens bakre kortsida, varav den ena kan styras med hydraulik.

Det kan vara lite problematiskt att få rum med all packning. Bakom stolarna får stridspackningen inte plats om man är en full grupp med full stridsutrustning. På taket sitter en automatkanon (AKAN) som tar mycket plats, eftersom pipan måste kunna röra sig fritt (detta gäller inte ambulansversionen). På PATGB 180 hade man i stället två stora packlådor på taket, eftersom den saknade AKAN.

Vänster sida av besättningsutrymmet. Foto: ©2003 Kim Svensson

Interiör

Fönsterluckorna, de som sitter som skydd för fram- och sidorutorna, går att stänga inifrån, även de på sidorna, vilket inte gick på PATGB 180. Det är en klar fördel, eftersom man knappast vill kliva ut och skruva upp dem när det skulle behövas.

Vagnen har en AC som fungerar bra. Den är stark och kyler effektivt, men har en mycket hög ljudnivå och överröstar till och med motorljudet, vilket gör att man oftast kör den på halvhög effekt. Det finns även en Eberspächer dieselvärmare och en mycket uppskattad vattenkokare. Backspeglarna är elektroniskt justerbara.

Vagnen är utrustad med backkamera så att föraren kan se bakåt. Det fungerar mycket bra och gör att ingen backledare behövs vid backning. Det går även att låsa alla takluckor inifrån, vilket inte gick på PATGB 180.

Bak på vagnens högra utsida finns ett anslutningsfack för hjälpstart, batteriladdningskabel och uttag för högantenn samt telefonanslutning. På bakre högra sidan finns också ett fäste för högantennen.

Lastsäkring

I vagnen finns en stor mängd fästen för att kunna lastsäkra all materiel. Tanken är god, men fungerar bara så länge enbart det som fästena är specialanpassade för medförs, t.ex. Pansarskott 86 (Pskott 86), Granatgevär (GRG), granater till automatkanonen, handgranatlåda, Kulspruta 90 (KSP 90), Automatkarbin 5 (AK 5) och batteriladdare. All materiel som vissa enheter behöver finns dock inte med i beräkningarna, och då blir vissa fästen överflödiga. För EN01:s del fanns t.ex. inga granatgevär, vilket innebar att ett stort och otympligt GRG-fäste enbart var i vägen och inte passade till något annat. På samma sätt var fästet för GRG-granater i vägen för EOD-enheterna, som varken hade granatgevär eller pansarskott. Dessa fästen tog plats men fyllde ingen funktion, samtidigt som enheterna hade egen viktig utrustning som hade behövt det utrymmet.

Fästena går självfallet att ta bort, men det är förbjudet av FMV, eftersom vagnen då kanske inte klarar det den teoretiskt är beräknad för. Användarna sitter därför fast med praktiska begränsningar för att uppfylla teoretiska krav, och hindras från att åtgärda detta av ett svårforcerat regelverk.

Förslag på förbättringar

Under utbildningen på EN01 och MP01/02 kom det fram en hel del förslag på vad som kan förbättras på vagnen, vad som kan tas bort och vad som borde tillföras. Om något händer på den fronten återstår att se.

Det finns mycket att göra innan vagnen är fullt genomarbetad, och man märker att det inte har lagts ner några större resurser på att praktiskt prova den med utrustning och soldater. Det trots att man i bl.a. FMV:s egen tidning FMVaktuellt kunnat läsa om hur rigorösa testerna varit inför upphandlingen. Dessa handlade till stor del om olika kvalitetskontroller och om huruvida man kan spränga minor i vagnens närhet, snarare än att utvärdera funktionaliteten på plats med slutanvändare.

Mörkerkapacitet

Föraren är utrustad med en bildförstärkare som kan monteras på periskopet när man måste köra i mörker med släckt belysning. Det fungerar någorlunda, men är inte optimalt eftersom synfältet blir mycket begränsat. Ett problem är att vissa förare blir sjösjuka och börjar må illa om de kör för länge med bildförstärkaren på periskopet.

Förarens bildförstärkare på periskopet. Foto: ©2003 Kim Svensson

Vy genom bildförstärkaren. Foto: ©2003 Kim Svensson

Motor och växellåda

Motorn är en finsk Valmet 612 DWBIC (EURO II) diesel, en sexcylindrig radmotor med turbo och mellankylare. Effekten är 202 kW (275 hk) vid 2 100 rpm och det maximala vridmomentet 1 080 Nm vid 1 600 rpm [2]. Den är klen i förhållande till vagnens vikt. PATGB 180 fick genom åren kraftig kritik för sin underdimensionerade motor, och även om motorn i sig är starkare i PATGB 203 är vagnens vikt så pass mycket högre att förhållandet motorstyrka per ton i stort sett är detsamma.

Motorn (powerpacket) går mycket snabbt att byta ut mot en ny, på under tre timmar. Det är en klar förbättring jämfört med PATGB 180.

Växellådan är en Allison MD 3560PR, en elektroniskt styrd automatväxellåda med momentomvandlare, kraftuttag och retarder, 6 + 1 växlar [2].

NBC-system

Vagnen har ett centralt NBC-system med filter och är förberett för GARDS. Systemet stänger alla ventiler och skapar ett övertryck i vagnen.

Systemet har dock svårt att hålla tillräckligt högt tryck i alla versioner utom ambulansen, eftersom AKAN-tornet läcker en hel del luft. Det går inte att skjuta med automatkanonen i NBC-miljö, eftersom en lucka öppnas för att kasta ut tomhylsor och därmed förstör övertrycket. Man kan således inte verka med huvudbeväpningen i NBC-miljö. Tornet är gammalt och konstruerat på en tid då svenska vagnar helt saknade NBC-skydd.

Beväpning

PATGB 203A är utrustad med en schweizisk 20 mm automatkanon m/47D (AKAN) i en vapenhuv med sex rökkastare. Denna AKAN satt tidigare i Flygvapnets J29 Tunnan, och hela vapenhuven med AKAN är hämtad från avrustade Pansarbandvagn 302 (PBV 302).

PATGB 203B har i stället för AKAN en Vapenstation 01, Protector Nordic från norska Kongsberg. Det är samma vapenstation som används på Pansarterrängbil 360 (PATGB 360), Terrängbil 16 (TGB 16) Galten och Artillerisystem Archer.

Vapenhuv PATGB 203A

Vapenhuven med AKAN m/47D. Foto: ©2003 Kim Svensson

Vapenhuven kan snurras 360° och eldröret kan dumpas olika mycket beroende på riktning, på grund av eldrörsbegränsningar framför och bakom tornet. Vapenhuven har ett periskopsikte med 8 gångers förstoring. Dessutom finns ett reflexsikte som reserv och för luftvärn, samt ett periskop för uppsikt bakåt.

Problem

En säkerhetsfunktion som vållar problem är det elektroniska säkringssystemet. Vid varje lucka och dörr finns en sensor som känner av om luckan eller dörren är stängd eller inte, kopplad till den elektroniska avfyrningen. Om en av de främre luckorna eller dörrarna är öppen kan skytten inte verka framåt. I nödfall tvingas man avfyra med den mekaniska avfyrningen, en pedal på golvet. Tiden det tar att inse detta och växla över kan ha livsavgörande betydelse i en stridssituation.

För att kunna dra i spaken som byter till mekanisk eldgivning måste man bryta en plombering. Under utbildningen på EN01 fick vi inte ens prova om det fungerade. Skulle en sensor sluta fungera, någon glömma att stänga en dörr eller lucka, eller vagnen i värsta fall bli beskjuten eller skadad så att sensorerna slutar fungera, kan skytten inte verka utan att först byta till mekanisk avfyrning.

Antennernas placering är heller inte optimal, eftersom de sitter inom eldrörets radie och böjs kraftigt när eldröret passerar. Wirecuttern och de främre luckorna minskar dessutom synfältet och eldgivningen i främre riktning.

Eldgivning med AKAN, notera hylsan i luften. Foto: ©2003 Kim Svensson

Samband

Trupptransportversionen har plats för fyra Radio 180/480 med antennsystem, manöver- och intercomsystem med telehjälmar för besättning och gruppchefer, samt Soundtrap/ComTac-hörselkåpor med mikrofon till alla i bakutrymmet. På så sätt har alla samband med alla inne i vagnen. Besättningen kan också välja att koppla bort besättningsutrymmet.

Det finns även en CD-spelare som kan kopplas till intercomen så att man kan lyssna på CD eller FM/AM-radio, vilket inte ska underskattas. Dels för att kunna ta emot information via vanliga FM/AM-sändningar (nyheter m.m.), dels för den moralhöjande effekt musik har, särskilt långt hemifrån på utlandsmission.

Nackdelar med sambandssystemet

I vagnens besättningsutrymme finns två kopplingsdosor (LTS4) som är uppkopplade mot internkommunikationssystemet (intercom), med fyra uttag vardera.

Ett av uttagen på varje dosa heter ”Commander” och innebär att man därifrån även kan sända externt via någon av de inkopplade RA-apparaterna. Tanken är god, men systemet är seriekopplat, vilket innebär att om en LTS4 går sönder eller tas bort så tappar man sambandet med besättningsutrymmet. Dessutom kan skytten inte sända radio, eftersom skytten inte är inkopplad till ett ”Commander”-uttag. Inte heller föraren är kopplad till ett sådant, så om vagnchefen hoppar ur måste föraren dra ut både sin egen och vagnchefens kontakt och byta plats på dem på LTS-dosan. För skytten finns ingen bra lösning än så länge, vilket är synd eftersom skytten är väl lämpad som radiopost när bara skytten och föraren är kvar i vagnen. Eftersom det finns plats för 4 + 1 radioapparater blir det dessutom knepigt för föraren att hålla koll på alla och samtidigt köra.

PC-Dart

PC-Dart-enheten i besättningsutrymmet. Foto: ©2003 Kim Svensson

Brandsläckningssystem

Vagnen är utrustad med ett automatiskt brandsläckningssystem, nästan som på PATGB 180, fast något mer avancerat.

Det finns totalt 5 st flaskor med Halon och Halotron i vagnen (Halon för besättningsutrymmet och Halotron för motorutrymmet), släckmedel som varit förbjudna på den civila marknaden i flera år av miljöskäl.

Sensorer på flera ställen i vagns- och motorutrymmet reagerar på ljus och värme.

Problemet när vagnarna var nya var att systemet även reagerade på solljus och ljus från ficklampor. För att inte brandlarmet skulle gå och flaskorna börja spruta farlig Halon varannan minut fick vi stänga av automatiken.

Brandsläckningen går att utlösa manuellt via en röd kontrollbox hos vagnchefen.

Utöver det finns 4 st handbrandsläckare, 3 st inne och 1 st utanpå vagnen. Bilden nedan visar två av brandflaskorna i vagnen samt en av brandsensorerna i besättningsutrymmet.

Höger sida av besättningsutrymmet, blickandes framåt. Foto: ©2003 Kim Svensson

Tillbehör

Vinschen klarar 10 ton, och med schacklar kan man ta upp till 20 ton.

Vagnen är även förberedd för GPS Garmin GPS12XL.

I verktygssatsen finns arbetslampor med magnetfötter. De kan enkelt placeras där de behövs på vagnen och kopplas till ett av de många 24 V-uttagen. Vagnchefen har dessutom en sökarlampa som kan monteras vid luckan och styras inifrån i nedluckat läge.

Flaggstång och varningslampor är standard och går att skruva bort, vilket man måste göra när man ska skjuta bakåt under fredstid.

Vård och service

Mycket är elektroniskt styrt, och tanken är att man ska förlita sig på indikatorlamporna på kontrollpanelen i stället för att manuellt kontrollera i motorutrymmet.

Vagnen har dock flera svagheter, och det gäller att vara observant där den är som svagast. Hjulaxlarna är t.ex. en av de ömtåligare delarna, på grund av vagnens höga vikt.

Automatkanonen är också viktig att hålla koll på. Den är gammal, och vissa kanoner är så slitna att materialet är utmattat. Här gäller det att kontrollera alla delar och leta efter eventuell sprickbildning.

Många åtgärder får man som förare inte ge sig in på själv, utan en specialutbildad tekniker eller instruktör måste utföra eller övervaka ingreppet.

Versioner

Pansarterrängbil 202/203 levererades i ett stort antal varianter. Samtliga 203A utom ambulansen är bestyckade med 20 mm automatkanon m/47D, medan 203B i stället bär Vapenstation 01. Vapenstation 01 från norska Kongsberg (internationellt Protector Nordic) kan beväpnas med Kulspruta 88 (KSP 88), Kulspruta 58 (KSP 58) eller Granatspruta 92 (GRSP 92).

Den ursprungliga beställningen på 104 vagnar fördelades på Patria XA-202 (18 st) och Patria XA-203 (86 st) enligt nedan.

Pansarterrängbil 202 (Patria XA-202) – 18 st

XA-202 utgör lednings- och sambandsfamiljen:

• Stridsledningspansarterrängbil 2021 – 5 st
• Störpansarterrängbil 2022 – 1 st
• Pejlpansarterrängbil 2023 – 2 st
• Radiolänkpansarterrängbil 2024 – 10 st

Pansarterrängbil 203A (PATGB 203A) – 86 st

Trupptransportpansarterrängbil 203A – 48 st

Beskriven ovan, för skyttesoldaternas transport och strid.

Ledningspansarterrängbil 2031A (LEDNPATGB 2031A) – 5 st

För bataljon-, kompani- och brigadchefer. Utrustad med arbetsbord samt avancerad lägesorienterings- och sambandsutrustning.

Inredning i stridsledningsversionen, notera bordet i mitten. Foto: ©2003 Kim Svensson

Pansarvärnsrobotpansarterrängbil 203 (PVRBPATGB 203A) – 7 st

Pansarvärnsrobotversion med plats för Robot 56 (Rb 56) BILL och tillhörande robotsikten.

Reparationspansarterrängbil 2038A (REPPATGB 2038A) – 8 st

Plats för verktygssatser, svetsutrustning och diverse mindre maskiner för reparationer, lättare bärgning och underhåll i fält.

Granatkastarpansarterrängbil 203 – 6 st

Utrymmen för granatkastargranater, sikten, beräkningsutrustning och tillbehör. Själva granatkastarpjäsen dras efter vagnen på en särskild släpanordning.

Sjuktransport-/ambulanspansarterrängbil 203 – 12 st

Utrustad som en civil ambulans. Den har inget AKAN-torn och har plats för två patienter (se bild nedan).

PATGB 203 ambulansversion i terrängen. Foto: ©2003 Kim Svensson

Indikeringsfordon 05 (CBRN) – antal okänt

CBRN-version för indikering och spaning i kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär miljö.

Pansarterrängbil 203B (PATGB 203B)

203B är senare utföranden med Vapenstation 01 i stället för automatkanon. Den förekommer som:

• Trupptransportpansarterrängbil 203B (TRTPPATGB 203B)
• Ledningspansarterrängbil 2031B (LEDNPATGB 2031B)
• Reparationspansarterrängbil 2038B (REPPATGB 2038B)

Ambulansversionen

Ambulansen kan använda både svenska och NATO-anpassade bårar. Den är utrustad som en civil ambulans och klarar att hantera samma typer av skador. Det är möjligt att transportera två patienter, en på den civila båren och en på en enklare militär bår.

Problem

På ambulansversionen konstruerades bårfästet alldeles för högt för att man skulle kunna arbeta effektivt med en patient inne i vagnen. Patientens näsa var bara någon decimeter från taket, vilket gjorde t.ex. HLR praktiskt taget omöjligt att utföra. Dessutom fanns risk att patienten slog i huvudet när båren lyftes upp i vagnen.

Nuläge och uppgradering (REMO)

I februari 2022 meddelade FMV och Försvarsmakten att 168 st Pansarterrängbil 202/203 ska genomgå renovering och modifiering (REMO). Arbetet utförs av Patria i Finland och omfattar motor, chassi samt förbättringar av el- och hydraulsystemen. Åtgärderna förlänger fordonens livslängd med drygt 20 år [6].

De första renoverade vagnarna har levererats och programmet planeras vara slutfört omkring 2026. Renoveringen innebär att PATGB 203 förblir i tjänst parallellt med att den nyare Pansarterrängbil 300 (PATGB 300) införs. Enligt FMV anpassas vagnar i moderniseringen även för fjärrstyrd vapenstation, i linje med 203B-utförandet.

Video

SoldF Forum

Diskutera Pansarterrängbil 203 (PATGB 203) här >>

Källor

• [1] Sidan är skapad i samarbete med Kim Svensson, utifrån de erfarenheter och den utbildning som genomförts på EN01.
• [2] Instruktionsbok PATGB 203A.
• [3] FMVaktuellt 2/2002, s. 26-29.
• [4] Markstridsskolans utvärdering av PATGB 203 – omfattande utvärdering av eleverna år 2001.
• [6] FMV – Uppgradering av pansarterrängbilar (2022).