Bevakningsbåt 88 (Tapper-klass)

Bevakningsbåt typ 88 är marinens minsta ubåtsjaktfartyg och det utförande som Tapper-klassen bär i tjänst i dag. Klassen bestod ursprungligen av tolv båtar, Bevakningsbåt typ 80, byggda på Djupviks varv på Tjörn och levererade till marinen mellan 1993 och 1999 med ubåtsjakt inomskärs och i kustnära farvatten som huvuduppgift. Ingen båt går längre i det ursprungliga utförandet: en är utrangerad, fem halvtidsmodifierades 2015–2020 till typ 88 och sex byggdes om till Spaningsbåt typ 82 (Djärv-klass).

Bakgrund och anskaffning

Kustartilleriet behövde under 1980-talet ett litet, uthålligt fartyg som kunde ligga ute länge i skärgården, följa sjötrafik och driva ubåtsjakt på grunt vatten där de större ytstridsfartygen inte kom åt. Lösningen blev att utgå från en beprövad konstruktion i stället för att rita ett nytt fartyg från grunden: Djupviks varv på Tjörn byggde sedan början av 1980-talet bevakningsbåtar åt Kustbevakningen, och den skrovtypen vidareutvecklades till ett militärt utförande med ubåtsjaktvapen, minkapacitet och tung kulspruta.

HMS Tapper (81) vid Berga i juli 2009, med den ursprungliga DECCA-radarn på masttoppen. Foto: Szilas/Wikimedia Commons (public domain)

Beställningen lades 1990 och omfattade tolv båtar med nummer 81 till 92. HMS Tapper levererades i februari 1993 och blev namngivande för klassen. Leveranserna fortsatte fram till januari 1999, då HMS Orädd som sista båt togs emot. Båtarna fördelades inledningsvis till de kustartilleriregementen som fanns vid den tiden, bland annat till Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) i Fårösund.

Konstruktion

Skrovet är 23 meter långt och 5,4 meter brett med ett djupgående på bara 1,8 meter, vilket är hela poängen med båttypen: den når in i trånga sund och grunda vikar där en korvett inte kan gå. Deplacementet är 62 ton. Framdrivningen består av två Deutz MWM-dieselmotorer på 1 200 hk vardera som driver var sin fasta propeller, och ger en maxfart på 25 knop. Fasta propellrar i stället för vattenjet passar en båt som ska gå långsamt och stadigt under sonarspaning, snarare än att som en stridsbåt sätta av i hög fart från en landstigningspunkt.

Besättningen är åtta man, varav fyra officerare, och båten har utrymme för tio passagerare utöver besättningen. Med inredning för övernattning kan en Tapper ligga ute i skärgården i flera dygn, vilket skiljer den från de öppna gruppbåtar och stridsbåtar som amfibieförbanden i övrigt använder.

Beväpning och ubåtsjaktutrustning

I grundutförandet bär båten två tunga kulsprutor i 12,7 mm för självförsvar och bevakningsuppgifter. Den egentliga vapenlasten är ubåtsjaktutrustningen: sex sjunkbomber och fyra ELMA antiubåtsgranatkastare med sammanlagt 36 granater. ELMA-systemet är en svensk lösning avsedd just för grunda vatten, där en salva små riktade granater ger verkan på nära håll utan den kraftiga tryckvåg som en konventionell sjunkbomb ger i trånga farvatten. Båten kan dessutom fälla fyra minor om 800 kg, vilket gör den användbar som minutläggare i ett skärgårdsförsvar.

För undervattensspaning hade båtarna ursprungligen en sonar av modell Simrad SS576, installerad från 1996.

HMS Modig (86) vid kaj i september 2017. ELMA-kastarnas pipknippe syns akterut på styrbordssidan. Foto: ©2017 Henrik Svensk/SoldF.com

Organisation och förband

Efter försvarsbeslutet 2004 delades klassen upp i två grupper. Fem båtar fördes till 17. bevakningsbåtkompaniet i Göteborg, som då tillhörde Första amfibieregementet (Amf 1), medan de övriga disponerades av Marinens sjöinformationsbataljon. När Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) återinrättades 2021 följde Göteborgsbåtarna med dit, och 17. bevakningsbåtkompaniet tillhör sedan dess Amf 4 med stationering vid Göteborgs garnison.

Vid en kort ceremoni i Karlskrona örlogshamn den 26 augusti 2014 togs HMS Dristig (83) och HMS Modig (86) ur tjänst. Därmed fanns inga bevakningsbåtar kvar i aktiv tjänst vid 3. sjöstridsflottiljen, och sjöövervakningsuppgiften gick över till flottiljens övriga fartyg. HMS Tapper (81) hade redan 2011 utrangerats och sålts till en köpare i Oskarshamn, där hon står på Liljeholmskajen. Hon är den enda båten i klassen som lämnat Försvarsmakten.

Vändningen 2015

Ubåtsincidenten i Stockholms skärgård hösten 2014 satte fingret på att den kustnära ubåtsjaktförmågan hade avvecklats för långt. I mars 2015 meddelade regeringen att bevakningsbåtar av Tapper-klass skulle återinföras, och de två båtar som tagits ur tjänst året innan togs tillbaka i drift 2016. Redan 2013 hade Försvarsmakten fattat beslut om att livstidsförlänga de fem båtar som stod vid 17. bevakningsbåtkompaniet, och 2015 utvidgades planen till att omfatta samtliga elva kvarvarande skrov – fem som bevakningsbåtar och sex i en ny roll som spaningsbåtar.

Halvtidsmodifiering: Bevakningsbåt typ 88

De fem båtarna HMS Rapp (88), HMS Stolt (89), HMS Ärlig (90), HMS Munter (91) och HMS Orädd (92) genomgick mellan 2015 och 2020 en halvtidsmodifiering hos Swede Ship Marine i Djupvik. HMS Rapp lämnades in först, därefter Stolt, Orädd, Munter och Ärlig. Den sista båten återlevererades hösten 2020. Den nya konfigurationen benämns Bevakningsbåt typ 88, efter HMS Rapps båtnummer.

Ombyggnaden gick djupare än en renovering. Båtarna fick nya huvudmaskiner av typen MTU 2000 V8 på 895 kW vardera plus nya hjälpmotorer för kraftförsörjningen, nytt ledningssystem och nya sambandssystem. Den tjugo år gamla Simrad-sonaren ersattes av en ny aktiv skrovfast sonar från norska Kongsberg, konstruerad för grunda vatten och avsedd för ubåtsjakt, mindetektering och navigering. Navigationsradarn byttes till en Sperry VisionMaster från amerikanska Northrop Grumman. Ombord sattes också en fjärrstyrd undervattensfarkost av modell ROV I-2 från Saab Seaeye, så att besättningen kan gå ned och titta på en sonarkontakt i stället för att bara registrera den.

Beväpningen samlades i en fjärrstyrd vapenstation – Försvarsmaktens benämning Vapenstation Amfibie, i grunden Saabs Trackfire – bestyckad med en 12,7 mm ksp 88 och en 7,62 mm ksp 58. Manöverbryggan förlängdes omkring en meter akterut för att rymma de nya systemen, och den färdiga båten mäter 21 meter och deplacerar 65 ton med en marschfart på 24 knop.

Huvuduppgiften är fortfarande ubåtsjakt inomskärs, där den skrovfasta sonaren är primärsensorn och ROV:en används för att undersöka misstänkta objekt under ytan. Vid sidan av det löser båtarna sjöövervakning, minering, bevakning, eskort och understöd.

Spaningsbåt typ 82 (Djärv-klass)

De sex båtarna HMS Djärv (82), HMS Dristig (83), HMS Händig (84), HMS Trygg (85), HMS Modig (86) och HMS Hurtig (87) byggdes i stället om till en ny fartygsklass, Spaningsbåt typ 82 eller Djärv-klass. Bakgrunden var att Försvarsmakten ville återta förmågan att använda passiva hydrofonbojar för underrättelseinhämtning i skärgårds- och kustnära områden, en förmåga som tidigare låg hos hydrofonbojfartygen av Ejdern-klass.

Skillnaden mot bevakningsbåtarna är principiell. En aktiv skrovfast sonar sänder ut ljudpulser och röjer därmed den egna positionen, medan en utlagd hydrofonboj bara lyssnar. Spaningsbåten kan alltså kartlägga undervattensverksamhet utan att den som kartläggs får veta att någon lyssnar. Ombyggnaden var mindre omfattande än den som bevakningsbåtarna genomgick. De sex båtarna var fullt operativa under 2020 och tilldelades 3. och 4. sjöstridsflottiljen.

Akterdäcket på HMS Modig (86) i september 2017. Den öppna arbetsytan akterut är där ubåtsjaktutrustningen hanteras. Foto: ©2017 Henrik Svensk/SoldF.com

Båtarna i klassen

Drönarincidenten i Öresund 2026

Den 25 februari 2026 låg det franska hangarfartyget Charles de Gaulle förtöjt i Malmö hamn. HMS Rapp fanns i området för att skydda och övervaka hangarfartygsgruppen, och gick upp mot det ryska signalspaningsfartyget Zhigulevsk för att följa dess passage genom Öresund. I samband med det indikerade system ombord på HMS Rapp drönaraktivitet i närheten, och besättningen aktiverade motmedel för att störa ut drönaren, som därefter försvann. Drönaren hade lyft från Zhigulevsk.

Två dagar senare, den 27 februari 2026, bekräftade Försvarsmakten efter teknisk analys att drönaren var rysk och att flygningen var olovlig och innebar en överträdelse av tillträdesförordningen. Zhigulevsk följdes därefter ut i Östersjön. Incidenten visar hur en båttyp som ritades för ubåtsjakt på 1990-talet numera också får hantera hot i luften ovanför sig.

Diskutera bevakningsbåtarna på SoldF Forum

Bevakningsbåtarna av Tapperklassen får ny navigeringsradar – SoldF Forum

Källor

• [1] Bevakningsbåt typ 80 – Försvarsmakten (arkiverad 2014)
• [2] Bevakningsbåt typ 88 – Försvarsmakten (arkiverad 2021)
• [3] Spaningsbåt typ 82 Djärv – Försvarsmakten (arkiverad 2021)
• [4] Tapper-klass – Wikipedia
• [5] Tapper-class patrol boat – Wikipedia
• [6] Ny bevakningsbåt till västkusten – FMV
• [7] Bevakningsbåtarna avvecklade vid 3.sjöstridsflottiljen – Marinbloggen, 26 augusti 2014
• [8] Swedish Patrol Boats to Receive Kongsberg Sonar Systems – Naval Today, 8 juli 2015
• [9] Norsk sonar till svenska militären – Sjöfartstidningen
• [10] Försvarsmakten bekräftar observation av rysk drönare – Försvarsmakten, 27 februari 2026
• [11] Bevakningsbåtarna av Tapperklassen får ny navigeringsradar – SoldF Forum

Senast uppdaterad: 2026-09-26