Svävare 2000 – Griffon 8100 TD



Svävare 2000, internationellt under namnet Griffon 8100 TD tillverkad av brittiska Griffon Hoverwork, är en snabbgående svävare med hög lastkapacitet. Topphastigheten är hela 50 knop och den kan navigera över olika terränger såsom öppet vatten, is, träsk och fast mark, förutsatt att det är relativt plant och tillräckligt rymligt för dess 11 meter bredd. Svävaren har en besättning på tre personer och en lastkapacitet på 11 ton. Det gör den lämplig för en mängd olika uppgifter, från att transportera upp till 50 stycken fullt utrustade soldater till att lasta bandvagnar eller en 20-fots container [1]. Dess förmåga att närma sig stränder gör det möjligt att snabbt och säkert lossa trupp och förnödenheter på fast mark.

Svävarna ska utföra samma typ av transportuppdrag som försvarets lätta trossbåtar och Stridsbåt 90, men med mer last: Svävare 2000 tar upp till 50 personer, mot 16 i Stridsbåt 90 [1]. De är särskilt tänkta för vår och höst, när isen är för tjock för trossbåtar och stridsbåtar men för tunn för att bära hjulfordon. Svävaren är okänslig för om isen bär eller brister, och den klarar träskmark och långgrunda vatten där vanliga båtar inte tar sig fram. Trupperna kan därför köras ända upp på land.

Svävare 2000 Foto: LCpl Adam Scalin, USMC 2022

I Amfibiebataljonen utgör Försvarsmaktens tre svävare en viktig komponent. Svävarens konstruktion är robust och skyddar mot splitter, beskjutning och CBRN-vapen, vilket gör dem lämpliga för användning i en mängd olika miljöer och situationer. Dessutom är de utrustade med luftkonditionering för att säkerställa att de kan fungera effektivt även i internationella uppdrag i varma länder. Griffon 8100 TD är en vidareutveckling av tillverkarens populära 8000 TD-modell och har en ökad lastkapacitet för att möjliggöra ballistiskt skydd och ytterligare last utan att förlora sin användbarhet. För att optimera prestanda i vattnet pumpas glykolvatten mellan svävarens för och akter för att justera viktfördelningen och farkostens lutning [1]. Med sin förmåga att hantera olika terränger och goda lastegenskaper utgör Svävare 2000 en viktig förmåga för Försvarsmakten och Amfibiekåren i synnerhet.

Svävarens funktionsprincip

Svävare, en unik typ av farkost, kan röra sig över marken eller vattenytan med minimal kontakt genom att utnyttja en luftkudde som bildas av ett övertryck mellan farkostens undersida och underlaget. Denna luftkudde reducerar friktionsmotståndet betydligt, vilket möjliggör höga hastigheter med en relativt låg maskineffekt. Luftintaget på farkostens översida tillför övertrycksluft till luftkudden, vilken sedan pressas ner under svävarens skrovbotten av en eller flera fläktar. Luftkudden fångas upp av flexibla gummikjolar, vilket genererar ett uppåtriktat tryck och håller farkosten svävande. För framdrift används akterligt monterade fläktar, drivna av separata motorer, som skapar kraften som driver svävaren framåt. Styrningen utförs med hjälp av luftroder placerade bakom dessa fläktar.

Bakgrund

Tanken på att införa svävare i det svenska försvaret började ta form mot slutet av 1980-talet, när dåvarande Kustartilleriet insåg behovet av att effektivisera trupptransporterna under vinterförhållanden. Efter att ha utfört olika prov med en inlånad svävare från England, beställdes en prototyp från Kockumsvarvet i Karlskrona. År 1995 var prototypen, känd som ”ABS M10-X”, klar för användning [1]. Trots att den inte var utan problem har den ändå använts i viss utsträckning över åren. Framför allt har den varit värdefull för att ge insikt i hur en mer permanent svävarflotta skulle kunna fungera inom försvaret. På uppdrag av Försvarsmakten inledde Försvarets Materielverk (FMV) under våren 2005 en upphandling av nya svävare. Fyra anbud kom in, varav ett uppfyllde alla krav inom den angivna kostnadsramen [1]. Kostnadsaspekten har hela tiden varit av stor vikt för projektet. De nya svävarna skulle inte få kosta mer än 25 miljoner kronor per styck, inklusive all nödvändig utrustning, utbildning och reservdelar för ett års drift [1]. En stor kostnad var själva kjolen som då kostade cirka 500 000 kr och höll ca 500 driftstimmar [1]. Leverantören av de svenska svävarna är det engelska företaget Griffon Hovercraft, som tidigare har byggt ett antal svävare av liknande storlek. Svävare 2000 är baserad på en tidigare modell från Griffon 8000 TD, men har anpassats genom att göras något bredare, längre och förses med kraftfullare motorer. Dessa justeringar möjliggör en lastkapacitet på 11 000 kilo jämfört med originalmodellens 8 000 kilo [1].

Upphandlingen byggde på så kallade cots-produkter, det vill säga standardlösningar så långt det gick. Mer standard än så gick inte att beställa, eftersom nästan alla svävare specialbyggs i mycket små serier. Det finns bara några hundra svävare i världen som tar fler än fem personer, och Griffon hade tidigare byggt tolv nästan lika stora [1]. Inför specifikationsarbetet besökte FMV bland andra marinen på Sri Lanka, som själv köpt svävare. Erfarenheterna därifrån, särskilt om kjolslitaget, låg till grund för utvecklingen av Svävare 2000 [1].

Civil klassning

De tre svävarna blev de första fartygen inom Försvarsmakten som, förutom att uppfylla militära regler, också byggdes enligt specifika civila klassningskrav. Försvarsmakten krävde att alla nya fartyg skulle uppfylla sådana standarder. För att möta dessa krav samarbetade man med klassningssällskapet Lloyds Register of Shipping, som har omfattande erfarenhet av svävare [1].

Miljöklassning

Svävare 2000 tog också ett banbrytande steg när det gällde miljöklassning. De två Iveco-motorerna som driver farkosten uppfyllde stränga krav genom att endast släppa ut 3 gram kväveoxid och koldioxid per kilowattimme. Detta var bara hälften så mycket som de befintliga civila miljökraven tillät vid den tiden [1].

Maskineri och trim

Svävaren drivs av två Iveco-dieslar på 20 liter och 1 000 hk vardera. Marschfarten med full last är 35 till 40 knop, och räckvidden är 500 km [1]. Elsystemet är på 24/400 volt och 24 kVA, och både styrhytt och lastutrymme har värme- och luftkonditioneringssystem [1]. Någon bogpropeller finns inte, utan svävaren styrs med luftroder bakom framdrivningsfläktarna [1].

För att svävaren ska gå bra i vatten måste den ligga en grad upp i fören. Därför pumpas 500 liter glykolvatten mellan för och akter för att justera lutningen. Svävaren har också fyra bränsletankar, en i varje hörn, och bränslet pumpas dit det gör mest nytta för tillfället [1]. Besättningen på tre består av chef, ställföreträdande chef och mekaniker [2].

Styrhytten

Styrhytten är ballistiskt skyddad och vid framtagningen lades stor vikt vid att förbättra körkomforten i styrhytten. Amfibieregementets provturskommando deltog redan från början i beslutsprocessen för att säkerställa optimal placering av reglage. För att minska buller har åtgärder som extra isolering i motorutrymmet och användning av bullerreducerande färg implementerats. Styrhytten har moderna dataskärmar och så kallade ”conning-displayer”, istället för analoga mätare, och manöverkontrollerna har anpassats för enklare hantering med en joystick istället för pedaler. Med joysticken ändras bland annat lutningen på den omgärdande kjolen, så att farkosten kan läggas ner i sidled vid kurvtagning [1]. Tillverkaren byggde först en fullskalemodell av styrhytten i trä, där de blivande förarna fick bestämma reglagens placering. Bullret under gång låg 2007 på 75 decibel, och FMV studerade då aktiv bullerdämpning för att klara nyare regelverk [1].

Bryggan på Svävare 2000 Foto: LCpl Adam Scalin, USMC 2022

Lastutrymme

Lastkapaciteten hos Svävare 2000 är stor med hela 11 ton, vilket möjliggör transport av stora föremål såsom bandvagnar eller mindre fordon genom att enkelt ilastas via rampen i fören. För att underlätta lastning och hantering finns ett uppdelat kapell på taket, vilket kan öppnas och stängas av endast två personer. Detta möjliggör enkel ilastning och medförande av skrymmande last, såsom en 20-fots standard shippingcontainer eller två 10-fotscontainrar. Containrarna kan även strömförsörjas ombord för t.ex. kylaggregat. Alternativt kan en bandvagn eller lättare fordon medföras, vilket ökar Svävare 2000s mångsidighet och användbarhet för olika typer av transporter. Ett fordon av typen Bandvagn 309 eller en amerikansk Hummer ryms inom maxlasten på 11 000 kilo. Passagerarstolarna finns kvar ombord även vid materieltransport, helt eller delvis undanstuvade [1].

Svävare 2000 urlastning via ramp. Video screenshot: LCpl Adam Scalin, USMC 2022

De upp till 50 stridsutrustade soldaterna sitter i individuella säten i rader om 2 + 4+ 2. De kan utöver rampen även i/ur-lasta via dörrarna på respektive sida. Materiel och passagerare kan kombineras för att maximalt utnyttja kapaciteten.

Svävare 2000 transportutrymme. Video screenshot: LCpl Adam Scalin, USMC 2022

Leverans och användning

Griffon Hovercraft levererade svävarna till FMV våren 2007. Den första var mottagen, den andra skulle hämtas hos leverantören den 30 mars och den sista levereras i maj. Efter utprovning och utbildning av förare och tekniker skulle FMV överlämna dem till Försvarsmakten mellan juni och september 2007, med Berga som utgångspunkt [1]. Leverantören utbildade de första förarinstruktörerna, och under vintern 2007 frös vatten i kyl- och bränslesystemen. Leverantören åtgärdade de flesta bristerna, och ett vintertest i Luleå planerades för att kontrollera systemen i is och kyla [1]. I Försvarsmakten har de tre svävarna beteckningarna 302, 303 och 304 [2].

Styrhytterna har ballistiskt skydd för att svävarna ska kunna användas vid internationella insatser. Vid utlandsuppdrag fanns också planer på extra skydd till transportutrymmet, vilket skulle minska lastförmågan något [1]. Svävarna är dessutom tänkta som en resurs för det civila samhället, framför allt vid räddningsuppdrag i hårt väder, eftersom de kan operera oberoende av vattendjup och lätt ta ombord människor via rampen [1].

Beväpning

Svävare 2000 kan bestyckas med en 12,7 mm Kulspruta 88.

12,7 mm Kulspruta 88 på Patgb XA180

Video

Källor

• [1] Protec nr 1/2007 – FMV (Länk)
• [2] Griffon 2000TD – Wikipedia (sv)

Förvald bild överst: Foto © 2011 Jonathan Lundkvist

Senast uppdaterad: 2026-10-11