Terrängbil 20 (Tgb20)

Terrängbil 20 (Tgb 20) är trupptransportversioen i Volvos C300 serie och ingår i Terrängbil 11-serien (Tgb 11). Terrängbil 20 var det vanligaste hjulgående trupptransportfordonet i Försvarsmakten under 1980 och 90-talet och används ännu, främst inom Hemvärnet.

Terrängbil 20 är ett 6×6 drivet fordon, konstruerat för att ta sig fram både på landsväg och i terräng. Det fanns ett stort antal av dessa fordon, men flertalet har idag skrotats, andra har sålts av till civila marknaden på auktion och en hel del skänktes under 1990-talet till de baltiska länderna. Hemvärnets tilldelning var dock begränsad på grund av de höga underhålls-kostnaderna som beräknades ligga runt 40 000 kr /år (år 2001), dålig avgasrening (miljö) samt undermålig krocksäkerhet.

Många fordon ersattes med  i 2000-talets början med Personterrängbil 5 Kombi och i Hemvärnet sedan 2013 med Personbil 8, bägge tillverkade av Mercedes Benz.

Konstruktion

Komponentgemenskapen mellan de olika modellerna i C300-serien är mycket hög. Fordonen är byggda på stel ram med stela hjulaxlar med portalväxlar upphängda i bladfjädrar. Karossen är en frambyggd plåtkaross med avbärarlister i trä.

I den svenska terrängen är det fördelaktigt med relativt smala fordon och bredare fordon som t.ex. HUMVEE skulle ha stora svårigheter att kunna komma fram längs de smala skogsstigarna.

På landsväg kan fordonen nå hastigheter på strax över 80 km/h.
Vid terrängkörning kopplas allhjulsdriften och differentialspärrar in för maximal terrängframkomlighet. Bilen har en mycket god terrängframkomlighet. Tyvärr drar fordonet mycket bränsle och en dieselmotor hade kanske varit att föredra. Många civila ägare byter ut Volvo B30-motorn mot annat diesel-alternativ för att minska driftkostnaderna.

Förarhytten

Förarhytten är som i de flesta militära fordon sparsamt inredd med stora och tydliga reglage. Krocksäkerheten är inte bra då i princip ingen deformationszon finns framför föraren. Vindrutan kan öppnas och det finns en taklucka som är tänkt att användas av spanare/ luftvärnsskytt med Kulspruta 58

Förarhytten är identisk med övriga bilar i Tgb 11-serien.
Foto: ©2002 Thord Wedman

Historia och andra versioner

Se Terrängbil 11 »

Det finns i två versioner av Terrängbil 20; Tgb 21 och Tgb 22. Vanligen kallas de båda Terrängbil 20.

Terrängbil 21 – Tgb 21

Tgb 21 är den vanligaste, se bilderna, och har hela bakutrymmet försett med sittplatser för 16 stridsutrustade soldater, dvs två grupper. Utrymmet kan även konverteras till att ta emot 8 st bårar. Utrymmet har totalt 6 st öppningar fördelat på bägge sidorna, detta för att kunna i- och ur-lasta så snabbt som möjligt.

Handtaget (se t.v.) fungerar som stegpinne i nedfällt läge.
Foto: ©2002 Thord Wedman

Interiör i trupptransportutrymmet.
Stridspackningen läggs under bänken.
Foto: ©2002 Thord Wedman

Terrängbil 22 – Tgb 22

Tgb 22 användes främst av luftvärnet och har en del av bakutrymmet konverterat för att kunna lasta luftvärnsrobotmateriel. (Robot 70 alt. Robot 90). Tgb 22 är även lämplig att användas av andra trupper som behöver framföra materiel såsom t.ex granatkastare. Även vissa insatsplutoner i Hemvärnet blev tilldelade Tgb 22 under tidiga 2000-talet.

Vy framifrån.
Foto: ©2002 Thord Wedman

Terrängbil 20 från sidan

Foto: ©2002 Thord Wedman

Vy bakifrån.
Foto: ©2002 Thord Wedman

Video

Källor

Sidan är skapad i samarbete med Jesper Johanzon