Stridsbåt 90 H (STRB 90H) – Combat Boat 90 (CB 90)

Stridsbåt 90 Helge (STRB 90H) är en snabb, bestyckad transportbåt med vattenjet-aggregat och dubbla motorer tillverkad i aluminium. Det är Amfibiekårens viktigaste transportmedel och används främst för att transportera Amfibiekårens soldater, vapensystem och utrustning i skärgården.

Båten används även för att genomföra offensiva operationer såsom landstigningar för att ta terräng på öar och stränder. H:et i namnet står för halv pluton: båten tar 21 soldater, alternativt cirka 4 ton materiel [1].

Bakgrund och utveckling

Stridsbåt 90 H efterträdde Transportbåt större, den så kallade 200-båten, som byggdes 1957–1977 och var kustartilleriets huvudtransportmedel i mer än 30 år. 200-båten var en transport- och landstigningsbåt och fick aldrig den beväpning som från början var avsedd. Propellrarna var känsliga för grundkänning: efter 1986 års övning med tjugo 200-båtar vid KA 1 byttes 70 propellrar och 42 propelleraxlar kasserades [1].

Under 1970- och 1980-talen provades flera ersättare. Transportbåt 370 levererades 1982 med aluminiumskrov, vattenjet och två Volvo Penta-motorer på 285 hk, men användarna ansåg att den var svårmanövrerad och tappade fart vid last. Transportbåt 85 (801, senare Ledningsbåt 99) fick tre Kamewa-vattenjet och tre Scania på 450 hk, men bedömdes vara för stor, för långsam (20 knop) och samla för många soldater i en båt. Båda togs fram enligt den äldre metoden, där Marinstaben skrev en målsättning som FMV projekterade efter utan löpande kontakt med användarna [1].

Marinen provade även en förstorad Smuggler i plast som blev Ledningsbåt 51. En prototyp från Green Marine i England fick ett Hamilton-vattenjet och en Scania DSI14 V8 på 625 hk, mot standardmotorns 380 hk. I slutet av 1986 beslutade FMV att hyra Smuggler 384 för utprovning, tillsammans med Transportbåt 370, Stridsbåt 90M från Djupviks varv och en Flipper. Stridsbåt 90S (901), en större plastbåt från Karlskronavarvet, hämtades den 7 juli 1988 och hade redan vid leveransen skador i laminatet [1].

Begreppet stridsbåt användes första gången i den målsättning som Stellan Fagrell och Sven Olof Kviman skrev 1986: en båt som inte bara transporterade trupp utan också kunde försvara sig. I september 1987 antogs målsättningen för Stridsbåt 90 H (halv), och hösten 1988 beslutade chefen för Marinen att en enhetsstridsbåt skulle tas fram för amfibiebataljonerna. Kraven var 30 knop med 3 ton last, lastförmåga på 4 ton, djupgående under 1 m, plats för 20 man och materiel, landstigningsförmåga och låg profil [1].

Den 30 november 1988 tecknades en order på två prototyper hos Dockstavarvet, med option på ytterligare tolv båtar. Projektgruppen fick namnet ANSGAR (ANSkaffningsGrupp Amfibie Racer). Strb 801 Helge fick 20 graders bottenvinkel och Strb 802 Helga 26 grader, båda med två Scania DSI14 på 550 hk som senare skulle ställas upp till 625 hk. De levererades hösten 1989. Proven avslutades hösten 1990 med cirka 1 000 timmar per båt. 20-gradersskrovet blev förebild för serien, eftersom 26-gradersskrovet gav lägre fart, större fartförlust vid last och sämre egenskaper vid landstigning. Optionen på tolv båtar (Serie 1) avropades redan i juni 1990 [1].

Serie 2 om 63 båtar beställdes den 23 januari 1992 av Dockstavarvet, med Gotlands varv som medleverantör, och byggdes i en takt av en båt var femte vecka från vartdera varvet. Serie 2B om 30 båtar slutlevererades i februari 1997, och en option på 40 båtar (Serie 2C) beställdes 1998. När produktionen för Amfibiekåren återupptogs 2002 återstod 27 av dessa. De byggdes om för internationella insatser, bland annat med färskvattensystem, toalett, dieselgenerator, luftkonditionering och ballistiskt skydd för hela båten akter om förpikskottet, och slutlevererades som Serie 2D (Stridsbåt 90 HS) i november 2003. Sammanlagt levererade Dockstavarvet 147 stridsbåtar till Marinen 1989–2003 [1].
Den 4 oktober 2019 var det 30 år sedan den första stridsbåten levererades till Försvarsmakten och dåvarande Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1). Jubileet firades på Haninge garnison, Berga, där ett stridsbåtsmonument invigdes [14].

Konstruktion

Skrovet är tillverkat helt i aluminium, SS 144140, med 20 graders bottenvinkel. Allt bränsle ligger i bottentankar i en dubbelbotten [1]. Båten stannar på 2,5 båtlängder från full fart, d.v.s. 37 m. Det möjliggörs av att vattenstrålen kan vändas framåt, vilket ger kraftig bromsverkan.

Stridsbåt 90 Crash Stop Foto: © Kim Svensson

Vattenjet

Båten drivs av två vattenjetaggregat. En pump med impeller pressar ut vattnet akterut som en stråle, och riktningen styrs med dysan. En skopa över strålen vänder den framåt för back och inbromsning. Utan propeller kan båten gå på grunt vatten och är inte känslig för grundstötningar [1].

Nära stranden kan grus och småsten sugas in i inloppet och skada impellerns blad, så impellern kontrolleras vid varje grundtillsyn. Nya impellrar var dyra och hade ibland lång leveranstid. Sedan 2022 renoverar Markverkstad Skaraborg på Hammarnäset i Karlsborg skadade impellrar till Stridsbåt 90 HSM genom att TIG-svetsa nytt material på bladen [15].

Maskinrummet har ett släcksystem med pyrotekniskt genererad aerosol (PGA), som utlöses manuellt med en vipparm utanför maskinrummet [16]. Vid livstidsförlängningen byttes färgsystemet ovanför vattenlinjen, eftersom det gamla var känsligt för nötning och slag och inte tålde lösningsmedel [17].

Aggregatet FF 450 specificerades för prototyperna 801 och 802 och byggdes av Alumina varvet i Kokkola i Finland. Det är en Hamilton-konstruktion med större diameter på intagstunnel och pumphjul, framtagen eftersom tidigare vattenjet inte gav tillräcklig backeffekt för att båten skulle ta sig loss från stranden efter landsättning [1].

Originalmotor Scania DSI14 V8

Båten är utrustad med två stycken Scania V8 dieselmotorer med turbo och intercooler, ursprungligen DSI14 med 14 liter 625 hk (460 kW) nedtrimmade från 675 hk (503 kW) [1].

Stridsbåt 90 Motor Scania DSI14 Foto: ©2017 Henrik Svensk/SoldF.com

Ny motor Scania DI13 rak 6-cyl

De nybyggda Stridsbåt 90 HSM har två Scania DI 13, raka sexcylindriga 13-litersmotorer om 900 hk (662 kW) vardera [7]. De livstidsförlängda båtarna har samma motortyp om 700 hk vardera [1].

Datablad – Scania DI13 304M. 662 kW (900 hp) [PDF]

Scania DI13 304M. 662 kW (900 hk) Foto: Scania

Accelerationen är god, maxfarten, 35-40 knop, nås på ca 35 sekunder.

För att möjliggöra det måste enorma mängder vatten spruta ut genom vattenjet-aggregatet, hela 1 600 liter /sekund.

Förarna är utbildade på att i hög fart och under dåliga väder-/ljusförhållanden navigera och framföra båten i en mycket krävande terräng.

Stridsbåt 90HS med KSP 88 Foto: ©2017 Henrik Svensk/SoldF.com

Video

Beväpning

Till skillnad mot 200-båten som tidigare användes av Kustjägare till landstigningar, kan 90-båten själv stå för en del av understödet. När båten är ca 150 m från målet får inte Granatkastare/Artilleri understöda längre och då måste båten själv ta över elden i målet.

Beväpningen har ändrats under åren.

12,7 mm Kulspruta 88 och 40 mm Granatspruta 92

Den vanligaste beväpningen är 40 mm Granatspruta 92 (GRSP 92) och 12,7 mm Kulspruta 88 (KSP 88) i ringlavetten bakom förarhytten och ibland Kulspruta 88 i ett så kallat dubbellavettage i fören.

12,7 mm Kulspruta 88 dubbelmonterade i fören på Stridsbåt 90. Foto: 2006 Wikipedia Commons CC-BY

Kulspruta 18 – M134 Minigun

Under 2020-talet har snabbskjutande kulspruta M134 Minigun i kaliber 7,62×51 mm införts med beteckningen Kulspruta 18 (KSP 18). Det är en sexpipig kulspruta som avfyrar omkring 3 000 skott per minut [11]. Vanligen monteras KSP 18 utefter båtens långsida. Planen 2023 var att stridsbåtarna skulle beväpnas med Dillon Aero M134D från 2024 [11].

FMV – Ny snabbskjutande kulspruta i omfattande ramavtal

Vapenstation 02 – Saab RWS Trackfire

Vapenstation 02 – Saab RWS Trackfire är en gyro-stabiliserad vapenstation utrustad med eget optiskt sikte med IRV-sensor i spektralbandet 3–5 µm, samt laseravståndsmätare är av Class 1 och ögonsäker, med en precision på +/- 5 m på över 4000 m [5].

SILOS (Stabilised Independent Line of Sight) möjliggör en stabiliserad och oberoende siktlinje [5][6]. Sensor-modulen är avskild från vapnets rörelser och operatören kan bibehålla siktet på målet, vilket snabbar upp målets identifiering. Det medger en kontinuerlig lasermarkering av målet under hela skjutsekvensen och underlättar den 3D-målberäkningen [6].

Vapenstationen kan användas med flera befintliga vapen bl.a 12,7 mm Kulspruta 88 och 40 mm Granatspruta 92, samt 7,62 mm Kulspruta 58 som sekundärbeväpning.

Genom integrationen med båtarnas ledningsstöd och navigeringssystem kan mållägen identifieras och verkan riktas på ett mer effektivt sätt. Vapenstationens sensorer förbättrar också förbandets förmåga att observera och lokalisera mål, särskilt i svagt ljus och på långa avstånd.

En betydande fördel med vapenstationen är att skytten kan sitta skyddad i båten istället för att stå exponerad för väder och vind samt fientlig eld. Vid eventuellt haveri kan vapenstationen fortfarande användas med manuell reservmetod.

Initialt beställdes 10 stycken vapenstationer 02 till ett ordervärde av 60 miljoner kronor för Stridsbåt 90 HSM.

Minräls

Båten är även utrustad med minräls från vilket man fäller Minsystem 9 (M 9, 4 st) alternativt kan 6 st sjunkbomber medföras. M 9 systemet är speciellt framtaget för Amfibiebataljonen (AMF) av Bofors SA Marine AB. [8]

30 mm Automatkanon ADEN

Under tidiga 1990-talet användes 30 mm automatkanon ADEN från gamla J 35 Draken-flygplan monterad i fören.

Wikipedia – 30 mm ADEN automatkanon

Försök med Robot 17

Under tidiga 1990-talet genomfördes försök att skjuta sjömålsroboten Robot 17 Hellfire (RB 17) och luftvärnsroboten Robot 70 (RB 70) direkt från båten också under gång, men det har inte resulterat i någon fast lösning.

Försök 120 mm GRK Amos

Under 2001 pågick försök med 12 cm gyrostabiliserad dubbel granatkastar-kanon, kallad AMOS. Detta anskaffades aldrig. FMV drev 2006–2008 även projektet Stridsbåt 2010, en ren vapenplattform för indirekt eld där SSG 120 (AMOS) skulle anpassas för marin användning. AMOS provades på Stridsbåt 90 H med bra resultat, men plattformen var för liten för att bära ammunition och ballistiskt skydd. Projektet lades ned 2008 [1]. Idén kom tillbaka med Amfibiebataljon 2030. År 2023 hade FMV beställt åtta artilleriplattformar med gyrostabiliserade 12 cm granatkastare av Swedeship på Tjörn, med leverans till förbanden beräknad till 2027. Eldledaren på en Stridsbåt 90 HSM ska kunna ge dem måldata, så att de kan skjuta under framryckning [11].

Användning

Stridsbåt 90 används av Amfibiekåren, Marinbasen och Hemvärnet. Vid Kustjägarkompaniet finns varianterna 90 H, 90 HS, driftstödsbåt, sjukvårdsbåt, ledningsbåt och en bearbetningsbåt. Båtarna framrycker två och två, där den ena har 40 mm granatspruta och den andra 12,7 mm kulspruta i ringlavetten, och de körs ofta utmaskerade med låga varvtal för att minska signatur och ljudbild. Heltidsanställda soldater utbildas till båtförare i en utbildning som tar ungefär ett år [1].

Interiör

Passagerarna sitter i det bakre utrymmet i individuella säten längs sidorna. På den relativt stora öppna golvytan i mitten placeras utrustningen. Vid landstigning ”går” man genom en gång som går mitt emellan de båda förarna och vidare under fören ut på en fällbar ramp i bogen.

Föraren sitter vid rodret med en skärm där radar och sjökort kan väljas. Navigatören har ett bord för papperssjökort och två skärmar, en för radar och en för digitala sjökort, som tillkom i mitten av 1990-talet. Ett internkommunikationssystem kopplar förare, navigatör och skytten i ringlavetten. Båtchef är normalt en värnpliktig plutonsbefälselev, en ordning som gällde redan på 200-båten [1].

Versioner

Stridsbåt 90 Ledning (STRB 90 L)

Bataljonsledningsbåtarna (STRB 90L) har passagerarutrymmet fullt av telesystem och datorer. De känns lätt igen på de många antennerna och masterna.

Stridsbåt 90L på övning i Norge Foto: ©2001 Stig Ove Voll, Forsvarsnett

Stridsbåt 90 Kompaniledning (STRB 90 KompL)

Stridsbåt 90 H finns i en ”sub-version” som kallas kompaniledningsbåt. Denna är en tillfällig konvertering av en vanlig STRB 90H, i vilken man monterar in bord, skåp och sambandsutrustning samt antenner. Båten iordningställs/återställs på ett antal timmar.

Kompaniledningsbåtarna används som stabsbåt inom Amfibiekompaniet, Granatkastarkompaniet och Kustjägarkompanierna för kompanichefen och kompanistab. Jämfört med 90 L så har man inte sambandsutrustning för kommunikation utanför bataljonen. Båten saknar dessutom fristående generatorer för att driva all extrautrustning. Som följd av detta måste man antingen använda bullriga elaggregat på däck som röjer ens position eller starta båtens ordinarie framdrivningsmotor. Även om ordinarie styrbords motor startas så räcker bara elen för att driva det absolut nödvändigaste.

Stridsbåt 90 H Skyddad (STRB 90 HS)

Stridsbåt 90HS Foto: ©2017 Henrik Svensk/SoldF.com

Stridsbåt 90 HS har ballistiskt skydd och är avsedd för internationella uppdrag [2]. De 27 stycken båtarna i serien är extra utrustade för internationella uppdrag och förutom bepansringen har de en toalett, NBC-skydd, air condition, 2 x 675 hk motorer, hjälpgenerator och bättre förarstolar [2].

Bepansringen utgörs av 38 mm skottsäkert glas på samtliga rutor, 20 mm polyetylen på däck och en 6 mm pansarplåt på akterspegeln [2].

Antal passagerare har därför minskat till 18 från 21 [2].

Detta räcker för att skydda mot motsvarande 7,62 mm Nato Ball projektil [2].

Ballistiskt skydd kan dessutom monteras i ringlavetten. Båtarna har egen kraftförsörjning på 220 V, två elektriska klimatanläggningar, större dieseltank, färskvattentank och bättre kylning av motorerna för varmare vatten. Våren 2015 baserades två Stridsbåt 90 HS med logistik ombord på det nederländska fartyget Johan De Witt under operation Atalanta i Adenviken (missionen ME04). Det var första gången stridsbåtarna användes i en internationell insats och första gången de var underställda en annan nation [1]. Senare har 27 Stridsbåt 90 HS fått livstidsförlängning med nytt huvudmaskineri, interceptorer, ringlavett, rekyldämpare och pelarlavett, och 12 Stridsbåt 90 H har i stort uppgraderats till HS-standard [9].

Mer info i FMVaktuellt Nr 2 , 2002.

Stridsbåt 90 HSM – H Skyddad Moderniserad (STRB 90 HSM)

Stridsbåt 90 HSM Foto: 2021 Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten

2017 beställde FMV 18 stridsbåtar av Dockstavarvet [1]. Båtarna är en fortsättning på den splitterskyddade Stridsbåt 90 HS-serien och benämns Stridsbåt 90 HSM, där M:et står för moderniserad. Internationellt marknadsförs den av Saab som Combat Boat 90 NG (New Generation).

Stridsbåt 90 HSM har förbättrats på följande punkter:

• Uppgraderad drivlina, vattenjet och trimplan
• Miljövänliga kraftfullare motorer från Scania DI13 rak 6-cylinders motor om 900 hk vardera [7]
• Ett uppgraderat skydd
• Fästen för vapen på däck såsom Kulspruta 18.
• Nytt plutonsledningssystem
• Digitalt navigationssystem
• Vapenstation 02 – Saab Trackfire

För att minska båtens vikt var man tvungen att ta bort färskvattentanken, minrälsen, det dubbla lavettaget i fören samt toaletten som fanns på STRB 90 HS [10].

HSM har samma skrov som föregångaren men är i praktiken en ny båt. Motorbåten, vapensystemet, ledningssystemet och navigationssystemet samverkar på ett sätt som inte skett tidigare, och datorstyrda trimplan förbättrar prestanda och gör det lättare att verka från däck. Båten bemannas av tre personer och tar 18 soldater [10].

Ordervärdet uppgår till cirka 400 miljoner kronor och innefattar 18 stycken båtar, d.v.s. cirka 22 miljoner kronor per båt [1]. Då ingår dokumentation, utbildning, reservdelar samt optioner. Beräknad livslängd för de nya stridsbåtarna är bortom 2040 [1].

Första båten av Stridsbåt 90 HSM skulle levereras under tredje kvartalet 2018. I oktober 2019 överlämnades den första båten till FMV.

Beslutet att bygga HSM fattades av regeringen 2013 och gällde först halvtidsmodifiering av 26 Stridsbåt 90 H. Prov med strb 848, som sjunkit utanför Utö den 24 oktober 2006 och bärgats, visade att modifieringen i stort skulle kosta lika mycket som nya skrov. Man beslöt därför att bygga nya skrov med samma grundkonstruktion, och antalet i beställningen minskade 2013–2016 från 26 till 18. Strb 949 levererades till FMV för prov i juni 2019, 30 år efter prototypen strb 801, och strb 949 och 950 deltog därefter i övningarna SWENEX-19 och AURORA/SWENEX 20 [9]. HSM började införas 2021 [11]. I konstruktionen ingår interceptorer i aktern som stabiliserar båten i gir, hydrauliskt styrd koppling, ett vattenjet av mixed flow-typ från Rolls-Royce (Kamewa), stridsledningssystem för bataljon i varje båt, fem pelarlavetter på däck och ett trupputrymme utan pelare [1].

Leveranserna pågick fortfarande 2023, då nylevererade HSM deltog i den svensk-amerikanska övningen Archipelago Endeavor [13]. Försvarsmakten valde att själv sköta förebyggande och avhjälpande underhåll av HSM i stället för att teckna avtal med industrin. Båtarna hanteras enligt säkerhetsskyddslagen, och Försvarsmakten hade redan säkerhetsklassad personal och infrastruktur för andra materielsystem [12].

Stridsbåt 90 H Polis (STRB 90 Polis)

Stridsbåt 90 Polis Foto: ©2017 Henrik Svensk/SoldF.com

Polisen har fått låna ett antal Stridsbåt 90H av försvaret och det finns även en särskild Polisversion. [8] Polisversionen har 2 st kojplatser precis vid trappan till transportutrymmet, samt pentry, arbetsbord med dator och soffgrupp i främre delen av transporten.

SSRS- Svenska Sjöräddningssällskapet

SSRS har efter regeringsbeslut fått låna 3 st STRB90H från Försvarsmakten under en treårs period. (2000-2003)

Stridsbåt 90 SUC 16,5 (Sport utility craft)

En civil version i lyxversion med träinredning och större motorer. [8] 2 st köpare 2009.

Övrigt

Det finns också STRB 90 H med tryckkammare ombord för att ta om hand om dykare med dykarsjuka, bl.a. individ 802. Prototypen strb 801 togs ur tjänst i slutet av 1990-talet och lånades därefter ut till Sjöfartsverket till mitten av 2000-talet. Den målades om och visades vid firandet av stridsbåtens 30 år på Berga 2019 [9].

Brister

Dålig strömförsörjning

Jämfört med 200-båtarna är det en försämring att STRB 90H ej har någon hjälpgenerator (en liten fristående motor som driver ett 240 V-elverk inbyggd i maskinrummet) utan måste för ström förlita sig till antingen på ett fristående bullrande elverk på däck eller genom att köra styrbordsmotorn på tomgång. Styrbordsmotorn på tomgång ger inte tillräckligt med el för mer än att driva navigationssystem och båtens interna radio. 220 V kan inte erhållas genom båtens egna strömsystem.

Avsaknaden av hjälpgenerator på de svenska båtarna (de norska STRB 90H har en inbyggd hjälpgenerator) gör att förbandet får sämre uthållighet och måste röja sig i onödan, antingen genom att starta en bullrande dieselgenerator på däck, eller åka in till trossen för att få batterier laddade. Med en inbyggd ljuddämpad generator hade man kunnat producera 240 V när som helst utan att röja sig. Stora delar av amfibiekåren är väldigt beroende av laddade batterier av olika slag för att kunna verka och det gör uthålligheten sämre. Stridsbåt 90 HS har egen kraftförsörjning på 220 V [1].

Ankarplacering

Norska 90 har ankaret placerat i aktern med en motordriven vinsch. Detta ger möjligheter att förtöja ”på boj” även ute i terrängen, dels möjligheter att dra loss båten om tidvatten m.m. skulle göra att man fastnar. Om denna funktion skulle funnits på de svenska båtarna skulle man kunnat undvika att förstöra ett stort antal impellrar.

Internationellt – Combat Boat 90

Internationellt heter båten Combat Boat 90 (CB 90).

En del andra stater, t.ex. Norge, Mexiko och Malaysia, har köpt in STRB 90 [1]. I Malaysia används de för kustbevakning och i Mexiko för att stoppa drogsmuggling. I Norge används båtarna för att förflytta deras soldater som likt svenska AMF är utrustade med HSDS (HELLFIRE Shore Defense System). De norska båtarna har ståhöjd i transportutrymmet samt toalett.

Man kan beställa ännu starkare motorer (2 x 550 kW) och då gör båten väl över 45 knop. Även interiören kan specialbeställas i olika utföranden, bl.a. med mäss, pentry, toalett och dusch.

Norge beställde fyra båtar 1996 och ytterligare 16 som levererades 1997–1999. Grekland (tre båtar 1998), Malaysia (fyra båtar 1999 och tolv 2001) och Mexiko (40 båtar 1999–2001) följde, och Mexiko har därefter byggt ytterligare åtta på licens [1]. Över 250 Stridsbåt 90 var 2020 i tjänst i världen, varav ungefär 100 på export [10].

Stridsbåt 90 HSM till Ukraina

20 februari 2024 meddelade Regeringen Kristersson ett rekordstort biståndspaket värderat till ca 7,1 miljarder kronor. I det ingick 10 st Stridsbåt H samt 20 st Gruppbåtar. Det är första gången Stridsbåt 90 H skickas till Ukraina och den förväntas framför allt att kunna verka i kustnära operationer och i floddeltan.

Enligt FMV rör det sig om 10 stycken nya Stridsbåt 90 HSM.

Regeringen – Regeringen presenterar största militära stödpaketet till Ukraina, 2024-02-20

Projekt 03160 Raptor

Rysk stridsbåt – Projekt 03160 Raptor

Ryssland har utvecklat en båt med ett mycket snarlikt utseende Projekt 03160 Raptor byggd av Pella shipyard i Sankt Petersburg 2013-2015. Dockstavarvet har nekat till inblandning i projektet men har tidigare sålt en icke militär version av Stridsbåt 90 – Interceptor Craft 16 M till Rysslands gränsbevakning. Raptor är en rysk kopia av konceptet [1], även om den är något större och har avsevärt starkare motorer.

Längd: 16,7 m , Bredd: 4,0 m, Djupgående: 0,9 m, Last: 23 soldater, Deplacement: 23 000 kg, Motorer: 2 x Caterpillar C18 ACERT 1150 hk/st, Maxfart: 48 knop

Mer info: http://russianships.info/eng/warfareboats/project_03160.htm

Källor

• [1] Stridsbåt 90H – 48s Särtryck ur tidningen Kustjägaren
• [2] FMVAktuellt nr 2 2002 [PDF]
• [3] Fartygskort 1997, Försvarsmakten 1997, M7745-739001
• [4] Lars Ramstedt, Scanias Militärfordonshistoria 1908–1997, Probus Förlag HB, 2000. ISBN: 91-87184-64-8
• [5] Saab – Trackfire Remote Weapon Station
• [6] Saab – Broschyr Trackfire RWS [PDF]
• [7] Combat Boat 90 HSM (CB90 HSM), Sweden – Naval Technology
• [8] Stridsbåt 90H – Wikipedia
• [9] TIFF nr 3/2020, s. 19–21 (Anna Öhrn, Jörgen Schmidt: Stridsbåt 90, vidareutvecklas efter 30 år till strb 90HSM)
• [10] Försvarets Forum nr 4/2020, s. 15
• [11] Försvarets Forum nr 4/2023, s. 22–25 (Amfbat 2030)
• [12] TIFF nr 2/2021, s. 7–9 (robusta underhållslösningar i marinen)
• [13] Försvarets Forum nr 5/2023, s. 16–18 (Archipelago Endeavor 23)
• [14] TIFF nr 4/2019, s. 22–23 (Båten, myten, legenden – stridsbåten 30 år)
• [15] TIFF nr 1/2023, s. 18–19 (Alternativa metoder för materielunderhåll, del 3)
• [16] TIFF nr 1/2026, s. 14–15 (brandsläckning med PGA)
• [17] TIFF nr 4/2020, s. 16 (Kompetenscenter Materialteknik, del 4)

Med bidrag av: Daniel Cederberg, Fredrik Johansson

Senast uppdaterad: 2026-05-20