Max hastighet: 450 m/s (ca Mach 1,3) [2] Max skjutavstånd: ca 8 km
Robotgruppens materiell
Robot: 48 kg
Robotlåda (tom): 23 kg (med robot: 71 kg, flyter även med robot)
Överlavett: 26 kg
Underlavett: 22 kg
Avfyrningskontroll: 12,79 kg
Safe/arm-box: 3,0 kg
Kabelrulle: 8,52 kg
Batteri: 10,8 kg/st
Belysargruppens materiell
Belysare: 11 kg
Nattsikte (IR): 7,3 kg
Batteri: 10,8 kg/st
Lagringstid: 10 år (förlängningsbar till minst 15–20 år)
Pris: Skarp robot: ca 300 000 kr. Övningsrobot: ca 30 000 kr (saknar sökare, flyger ett par hundra meter). Priserna är de som sades under mitten av 1990-talet.
Tillverkare: Lockheed Martin, tidigare Rockwell International, Saab Bofors Missiles, Boeing, Litton
Robot 17 (RB 17) är en svensk sjömålsrobot framtagen för kustförsvar. Den bygger på den amerikanska pansarvärnsroboten AGM-114C Hellfire, anpassad av Bofors [1]. Systemet blev operativt vid Kustartilleriet 1990 [2]. I Sverige används den av Amfibiekåren, där systemet kallas HSDS (Hellfire Shore Defense System).
Systemet är portabelt och kan transporteras med Stridsbåt 90H, G-båtar eller fordon, och kan avfyras från land mot sjömål. Det är ett av få system i världen där Hellfire anpassats för marint kustförsvar.
Bakgrund
Hellfire-systemet började utvecklas i USA 1974 [7], ursprungligen för att bekämpa sovjetiska stridsvagnar. Namnet står för Heliborne, Laser, Fire-and-Forget. De första versionerna, AGM-114A/B, var laserstyrda pansarvärnsrobotar avsedda att avfyras från helikoptrar som AH-1 Cobra och senare AH-64 Apache.
AGM-114 användes första gången skarpt i Panama 1989 och sedan mycket omfattande under Kuwaitkriget 1991, där amerikanska Apache-helikoptrar slog ut stora mängder irakiska stridsfordon.
Under 2000-talet blev Hellfire en av de mest använda precisionsrobotarna i Global War on Terror (GWOT). Den bars då framförallt av UAV:er som MQ-1 Predator och MQ-9 Reaper, och användes i tusentals uppdrag i Irak, Afghanistan och andra operationsområden.
Systemet har därefter utvecklats i många versioner: bland annat AGM-114L Longbow Hellfire med radar, samt moderna varianter med IR-/EO-sökare. Dessa tillverkas idag av Lockheed Martin. AGM-114A, B och C hade semiaktiv lasersökare och HEAT-stridsdel och tillverkades 1982-1992. AGM-114K kom 1993, Longbow-versionen AGM-114L har millimetervågsradar och R-versionen (Romeo) kom 2012 [7].
Den svenska RB 17 bygger på AGM-114C [1], anpassad av Saab Bofors Missiles tillsammans med Boeing. Skillnaderna gentemot pansarversionen ligger i stridsspetsen (optimerad för att slå mot fartyg) och anpassningar för markbaserat kustförsvar.
Konstruktion och funktion
Roboten är 1 625 mm lång och 177,8 mm i diameter, med en spännvidd på 362,2 mm och en vikt på 48,25 kg. Framdrivningen sköts av en krutraketmotor. Roboten når 450 m/s och 8 km, och verkar med tryck och splitter. Stridsdelen utlöses av en anslagskontakt. Styrningen sker med en semiaktiv lasermålsökare, vilket innebär att roboten följer den laserreflex som en belysare pekar ut på målet och att målet måste hållas belyst ända fram till träff. [2]
En grupperad eldenhet består av två robotpjäser med manöverlåda och kraftförsörjning, ett antal robotar i emballage, en laserbelysare och ett IR-sikte med kraftförsörjning. Belysaren behöver inte stå vid robotpjäserna utan kan grupperas på en annan ö, och tråd- eller radiosamband används normalt mellan enheterna. I mörker och vid nedsatt sikt parallellkopplas IR-sikte till belysaren. Belysaren har en Q-switchad laser, väger 11 kg, drivs med 24 V och mäter avstånd mellan 250 och 19 995 m. Systemet bärs av två man vid omgruppering i skärgårds- och kustterräng. [2]
Video
Robot 17 i Amfibiekåren
När Amfibiekåren (dåvarande Kustartilleriet) skulle modernisera sitt kustförsvar på 1990-talet valde man Hellfire som grund. Robot 17 infördes för att ge Amfibiebataljonerna förmågan att bekämpa fientliga fartyg i skärgårdsmiljö.
Amfibiesoldater kan bära systemet för hand, gruppera det snabbt på öar eller i kustbandet och på kort tid vara eldfärdiga. Robot 17 blev därmed ett viktigt tillskott för att ersätta äldre fasta kustartillerisystem och ge större rörlighet.
Belysaren

Amfibiesoldater från Eldledningsenheten, 2:a Amfibiebataljonen med en Belysare under övningen Archipelago Endeavor 2022 (AE22), vid Berga örlogsbas den 13 september 2022.
Foto: 2002 Lance Cpl. Adam Scalin, U.S. Marine Corps
Systemet använder en laserbelysare som lyser målet med en smal, kodad stråle. Roboten låser på reflexen och följer den hela vägen. Belysaren kan stå vid roboten eller placeras på helt annan plats, vilket ger flexibilitet. Nattetid används värmekamera tillsammans med belysaren.
Organisation
En robotpluton i Amfibiekåren består av tre eldenheter med robot- och belysargrupper.
– Robotgruppen (9–10 man) transporteras med Stridsbåt 90H och hanterar lavett, robotar och avfyrningskontroller.
– Belysargruppen (4–5 man) förflyttas med G-båt och leder robotar med laserbelysaren.
Plutonen grupperar snabbt längs fiendens sannolika framryckningsvägar. Upprättande tar normalt 5 minuter, men erfarna grupper klarar det på under 3 minuter. Belysargrupperna kan även leda in eld från attackhelikoptrar eller andra förband.
Avfyrningsscenario
1. Välj maskerad plats med plan terräng (±10° lutning).
2. Ställ upp under- och överlavett, anslut kablar.
3. Kontrollera safe/arm-enheten (läge SAFE).
4. Ladda roboten ur lådan på lavetten (minst tre man).
5. Kör Built-In-Test (BIT).
6. Belys målet och välj avfyrningsmetod.
7. Avfyra enligt procedur.
Begränsningar
Robot 17 är en lätt robot med kort räckvidd, och med avfyrningsutrustning väger systemet ungefär 150 kg. Robotgruppen måste bära roboten och avfyrningsplattformarna från båten till en lämplig plats på ön, vilket gör systemet varken lättrörligt eller snabbt att gruppera. En fänrik i Amfibiekåren bedömde 2020 att den landbaserade roboten kan grupperas dolt men kräver lång förberedelsetid och närhet till målområdet, att avfyrningsplatsen lätt upptäcks och att ombasering tar tid när gruppen är fotburen. Han föreslog att roboten i stället monteras på stridsbåt, som med sina 40 knop kan gruppera och lämna ett område snabbt. Förslaget gällde Robot 17 eller ett liknande system, och han såg det som ett komplement framför den tyngre Robot 15. Försvarsmaktens perspektivstudie 2016-2018 pekade ut marinens sjömålsbekämpning som ett område som måste förstärkas. [4]
Internationellt
Hellfire i Norge
Norge beställde över 350 robotar med splitterstridsdel. Norska Kustartilleriet valde en laserbelysare från Litton Industries och genomförde i september 1998 fyra lyckade skjutningar från en ö i norra Norge, efter två års skjutdemonstrationer. Bofors var huvudleverantör och satte samman de robotsektioner och den eldledningsutrustning som Boeing levererade. Enheterna förflyttas med Stridsbåt 90 köpta från Sverige. [3] Norge använder Stridsbåt 90N (norsk version av Stridsbåt 90H). De har genomfört omfattande tester i varierande väder och med skjutavstånd på 6–7 km. Offentliga källor pekar på att Norge fortfarande har systemet i tjänst; det finns inga bekräftade uppgifter om att de donerat system till Ukraina.
Robot 17 i Ukraina
Sommaren 2022 beslutade Sveriges riksdag att donera Robot 17 till Ukraina. Kort därefter anlände ukrainska soldater till Sverige för utbildning, genomförd av 2. amfibiebataljonen vid Amfibieregementet. Utbildningen skedde under hård sekretess och med mycket kort förberedelsetid.
Ett tjugotal ukrainska soldater kom med flyg till en hemlig plats i Sverige. Utbildningen startade en vecka efter att riksdagens order nått Försvarsmakten, och robotverkstaden gick igenom varje robot innan leverans. [5]
Trots knappa förhållanden blev resultatet lyckat. De ukrainska soldaterna kunde återvända till fronten med både robotsystem och kunskap, och Robot 17 användes i december 2023 skarpt mot ryska mål.
Stödet var först tänkt att avslutas efter utbildningen, men har fortsatt. Marinstaben, FMV, robotverkstaden och amfibieförband har bistått med teknisk support och materiel. Systemet har visat sig effektivt mot både sjömål och markmål när siktlinjen medger.
Källa: Försvarsmakten (18 dec 2023).
Övriga användare
Internationellt används Hellfire främst som beväpning på helikoptrar (framförallt AH-64 Apache) och fordon (HMMWV). Under Kuwaitkriget 1991 användes Hellfire omfattande mot irakiska pansarfordon. Under GWOT blev den mycket använd på UAV:er (MQ-1 Predator och MQ-9 Reaper). Storbritannien utvecklade en egen version, Brimstone, anpassad för flygplan med millimetervågsradar.
Framtiden
RB 17 är idag ett ålderstiget system. Under 2010-talet ersattes de bärbara batterierna med modernare och lättare versioner, men i övrigt är systemet oförändrat sedan 1990-talet. Det bygger fortfarande på AGM-114C utan egen målsökare, vilket begränsar användningen.
I juni 2025 tecknade FMV ett hemligt avtal om ersättare från Israel. Högst sannolikt den israeliska Rafael Spike ER Naval, samma system som Finland infört. Spike ER erbjuder längre räckvidd, modern IR/EO-sökare och högre flexibilitet än Robot 17. Antal och kostnad är sekretessbelagda, och varken robotsystem eller tillverkare har namngetts offentligt. [6]
I oktober 2025 beskrev Tidskrift i Sjöväsendet en Sjömålsrobot 18 som ska monteras på några av de nybeställda Stridsbåt 90 HM och ge amfibiebataljonen ett betydligt större verkansområde. [8]
Källor
Jane’s
[5] Försvarsmakten – ”Robot 17 bekämpar skarpa mål i kriget mot Ryssland” (18/12 2023)Försvarsmuseum, SeWiki, öppna broschyrer från Boeing, Rockwell och Saab Bofors Missiles
Lockheed Martin – Hellfire modernisering
Norska försvarskällor om HSDS
[1] Robot 17, svensk precision i kustförsvaret – Försvarsmuseum [2] RBS17 – Arboga Robotmuseum [3] Boeing – Norwegian HELLFIRE Shore Defense System Completes System Verification Flight Test (29/9 1998) [4] Ludvig Ahlstedt – Stridsbåt med robot, ett effektivt komplement (Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift 2020:4) [6] Göteborgs-Posten – Försvarsmakten köper in fler israeliska vapen (2025-09-01, refererar DN) [7] Wikipedia (en) – AGM-114 Hellfire [8] Fredrik Hesselman – Utvecklingen av Amfibiebataljon 2030 (Tidskrift i Sjöväsendet, 2025-10-05)Senast uppdaterad: 2026-10-11




