Granatkastare 8 cm m/84 (GRK 84)



Granatkastare 8 cm m/84 (Grk m/84) är ett buret understödsvapen för indirekt eld som ingår i Försvarsmaktens skytte- och jägarbataljoner. Systemet medger bekämpning av oskyddad trupp samt lätt bepansrade mål med hög precision. Vapnet fyller det taktiska gapet mellan handgranater och tungt artilleri, vilket ger kompanichefer omedelbar tillgång till eldunderstöd inom ett avstånd på upp till 6 km [1].

Granatkastare 8 cm m/84 grupperad i eldställning. Foto: ©2017 Henrik Svensk

Bakgrund

Under 1970-talet identifierade Armén ett behov av att ersätta de äldre granatkastarsystemen m/29 och m/47 som tjänstgjort sedan andra världskriget. Kravspecifikationen betonade ökad taktisk rörlighet, lägre vikt för att kunna bäras i väglös terräng samt förbättrad precision. Efter utvärderingar valdes en konstruktion baserad på samarbete mellan finska Tampella och israeliska IMI. Vapnet antogs 1984 och innebar ett markant lyft för framför allt Norrlandsförbandens förmåga att verka i krävande miljöer.

Amfibiesoldater från 204. skyttekompaniet, 2. Amfibiebataljonen, AMF1
instruerar amerikanska marinsoldater från 1st Battalion, 6th Marine Regiment, 2d Marine Division, i det svenska 81 mm granatkastarsystemet under övningen Archipelago Endeavor vid Berga örlogsbas den 15 september 2021. Foto: Pfc. Sarah Pysher, U.S. Marine Corps

Konstruktion

Grk m/84 är en mynningsladdad, slätborrad pjäs av klassisk konstruktion. Vapnet består av tre huvuddelar som snabbt kan monteras isär utan verktyg:

Eldrör: Det slätborrade stålröret där granaten glider ner för att träffa en fast tändspets i bottenstycket.
Markplatta: En cirkulär platta som tar upp rekylen mot marken. Den runda formen möjliggör att pjäsen kan vridas 360 grader (varvet runt) utan att plattan behöver omgrupperas.
Lavett: Ett tvåbent stöd utrustat med justerrattar för höjd- och sidoriktning samt fäste för riktinstrument och belysning.

En avgörande faktor för överlevnad på slagfältet är förmågan att snabbt lämna en eldställning efter skjutning för att undvika fientlig artillerilokalisering och moteld. För att underlätta detta transporteras pjäsens tre delar på särskilda bärmesar burna av pjäsgruppen.

Pjäsbördor Grk m/84: Eldrör, Lavett och Markplatta monterade på bärmesar. Foto: ©2017 Henrik Svensk

En pjäsavdelning utgörs normalt av sex soldater med specifika befattningar: Pjäschef, Ställföreträdande pjäschef, Riktare, Biträdande riktare, Laddare samt Ammunitionshämtare.

Amfibiesoldater från 2. Amfibiebataljonen, AMF 1 justerar en 81 mm granatkastare inför skarpskjutning under övning Archipelago Endeavor 2022 (AE22), Berga örlogsbas, 14 september 2022. Foto: 2022 Lance Cpl. Adam Scalin, U.S. Marine Corps

Ammunition

Systemet nyttjar fenstabiliserad ammunition, benämnd vinggranater på grund av styrfenorna i bakpartiet [1]. Granaten består av en granatkropp, ett stjärtstycke med drivpatron samt ett tändrör. För att reglera skottvidden monteras delladdningar runt stjärtstycket före laddning.

3 st Tub för sprängvinggranat (svinggrtub) monterade på ryggsäcksmes, framför en M4080-209910 Laddövningsvinggranat Foto: ©2017 Henrik Svensk

Sprängvinggranat 80 (svinggr 80)

Granatkroppen är gjuten i segjärn och fylld med Hexotol för maximal splitterverkan. Ammunitionen förekommer med två typer av tändrör:

M4080-202305 (Zonrör): Möjliggör luftbrisad för ökad verkan mot oskyddad trupp, alternativt anslagsbrisad.
M4080-202314 (RENO): Utrustad med spetsanslagsrör för momentan brisad vid nedslag.

Projektilvikt: 4,35 kg
Sprängladdning: 800 g Hexotol
Tillverkare: Nammo Raufoss

Rökvinggranat 10 (rökvinggr 10)

Innehåller röd fosfor som vid brisad momentant utvecklar en tät, vit rökridå. Används för att skyla egna förbands rörelser eller för att blända fiendens observation.

Lysvinggranat 85 (lysvinggr 85)

Nyttjas för stridsfältsbelysning. Granaten skjuts till hög banhöjd där en lyssats tänds och dalar mot marken i fallskärm. Det kemiska ljuset underlättar observation och verkan med andra vapensystem under mörker.

Övningsmateriel

Övningsvinggranat 29-32D: Fullkalibrig övningsammunition med markeringsladdning.
Laddövningsvinggranat: Blind ammunition som används för att öva handgrepp och laddningsförfarande (så kallad torrövning) utan skarp ammunition.

Skjutning och taktik

Verkan med granatkastare bygger på samverkan mellan tre enheter: Eldledare (som observerar målet), Beräkningsplats (som omvandlar måldata till riktsiffror) och Pjäsplats (som levererar elden). Detta beskrivs detaljerat i gällande säkerhetsbestämmelser [2].

Vid anfall eller eldöverfall upprättas ofta en eldobservatörsskiss där terrängpunkter mäts in i förväg. När marktruppen begär understöd anger eldledaren målets position och karaktär till beräkningsplatsen via radio (exempelvis RA 180). Eldledaren ”gafflar” in elden genom att beordra korrigeringar i sida och längd tills granaterna träffar målet, varpå ”Eld i målet” beordras.

Förband utrustade med Eldledningssystem (DART) och laseravståndsmätare kan leverera koordinater digitalt, vilket avsevärt förkortar tiden till verkan.

Riktinstrument 2b monterat på lavetten. Foto: ©2017 Henrik Svensk

Framtid

Trots sin ålder utgör Grk m/84 fortfarande ryggraden i det indirekta understödet för Försvarsmaktens lättare förband. Dess enkelhet, driftsäkerhet och låga vikt gör systemet svårt att ersätta i miljöer där fordon inte kan framrycka. Medan mekaniserade förband i allt högre grad övergår till fordonsmonterade system (såsom 12 cm GRKPBV 90), bedöms den burna 8 cm-kastaren fortsätta vara en vital del av Hemvärnets och jägarförbandens beväpning under överskådlig framtid.

Modernisering sker löpande genom införandet av ny ammunitionstyp och digitaliserade eldledningsstöd [3].

Källor

• [1] Vapenlära för Armén 1986 (M-7742-108001) – Gunnar Grenander, Försvarets Läromedelscentral 1986
• [2] SäkR Art Grk CAS 2023 [PDF] – Försvarsmakten
• [3] Ammunitionskatalog 2014 – Hemvärnet