Chockhandgranat 96 (CHGR 96)



Chockhandgranat 96 (Chgr 96) är en splitterfri handgranat med tryckverkan. Den används främst i närstrid och bebyggelse där förbandet behöver kraftig verkan i målområdet men vill hålla nere splitterrisk mot egen trupp [1]. Granaten har liten effekt i mycket stora och halvslutna rum samt i öppen terräng.

Chockhandgranat 96 saknar splitterkropp. Huvudeffekten kommer därför från tryckvågen, men miljön runt detonationsplatsen kan fortfarande skapa farligt sekundärsplitter från grus, glas och annat löst material [1].

Granaten är konstruerad för att döda och inte för att tillfälligt distrahera en fiende, vilket ofta påstås.

Konstruktion och funktion

Chockhandgranat 96
Foto: ©2002 Henrik Svensk/SoldF.com

Chockhandgranat 96 består av granatkropp, mekanism och handgranattändare. Hylsan är av plast och verkansladdningen är 50 g pentyl. Mekanism och tändare är desamma som på Spränghandgranat 90. Säkringssprinten spärrar säkringsgrepen, och sedan sprinten dragits ur måste grepen hållas intryckt med fingrarna. Vid kastet faller grepen bort, slagstiftet slår mot tändhatten och fördröjningssatsen tänds. Efter ungefär 3,5 sekunder initieras sprängpatronen och granaten briserar [1]. Vid brisad skapas en kraftig tryckvåg som förstärks med hjälp av syret i luften.

Granatkroppen har en gul ring, precis som spränghandgranaterna. Rökhandgranater har grå ring och övningsgranater är helt blåmålade [1].

Tryckvågen från en chockhandgranat är förödande. Den krossar målets revbenskorg, förhindrar andning samt spräcker blodkärl som orsakar förblödning. Målet ser efteråt helt ut på utsidan, sånär som på eventuellt näsblod och blödningar från ögonen, men insidan får stora fatala skador och blödningar.

Höljet på en chockhandgranat är av plast som blir till damm vid brisaden. Mekanismen kastas iväg med stor kraft och kan utgöra ett dödande splitter.

Om granaten landar bland befintligt skräp och bråte kan dessa utgöra sekundärsplitter.

Video

https://www.youtube.com/watch?v=gWYWXeKjO00

OBS! Informationen om att granaten ”tillfälligt slår ut fienden och är en snällare handgranat” i början av filmen är alltså felaktig.

Följ upp kastet med eldhandvapen

Som vid all strid med handgranater måste soldaten direkt efter brisad säkerställa att fienden är utslagen genom att följa upp med eld från eldhandvapen. Detta för att det kan ta tid innan brisadens verkan nått avsedd effekt och därmed kan fienden utgöra en fara under en tid, även om skadorna är dödliga på sikt.

Handhavande i korthet

Chockhandgranat 96 använder i grunden samma mekanismprincip som Spränghandgranat 90 [1]. Huvudflödet i utbildning och handhavande är därför detsamma: visitera, aptera, osäkra precis före kast, kasta och ta skydd tills brisad.

Från stridsfordon får spräng-, chock-, tryck- och rökhandgranater kastas. Från Pansarterrängbil 180, 203 och 360 är det däremot bara tillåtet att kasta chockhandgranat och tryckhandgranat med tillhörande övningsgranater, och från Terrängbil 16 får ingen skarp handgranat kastas [3].

Om en granat inte fungerar eller uppträder onormalt ska den hanteras som OXA och tas om hand av utbildad personal. En chockhandgranat som inte har briserat får inte vidröras [1].

Verkan i rum och terräng

Chockhandgranat 96 väger 180 g. Det kan jämföras med 480 g för Spränghandgranat 90 och 580 g för Spränghandgranat 56. Spränghandgranaternas splitter är dödliga till cirka fem meter, men enstaka splitter kan slungas upp emot 100 meter (Spränghandgranat 90), ett par hundra meter (Spränghandgranat 56) eller 50 meter (Spränghandgranat 2000). Chockhandgranaten ger i praktiken inga farliga splitter, men lösa föremål som grus vid detonationsplatsen kan slungas iväg [1].

Det är ett mycket stort problem att vissa instruktörer felaktigt tror att chockgranaten är en distraktionshandgranat, vanligen kallade ”flashbang”. En chockhandgranat är konstruerad för att döda och inget annat. En distraktionsgranats syfte är att tillfälligt skapa en distraktion genom ljud och ljus.

I ett för stort rum eller öppen terräng så kan målet överleva en chockhandgranat utom i dess absoluta närhet. Den enda skillnaden från en splittergranat är att en chockhandgranat kan användas om rummet har gipsväggar, då den saknar splitterverkan. En spränghandgranat skickar ut splitter som kan gå genom en vanlig gipsvägg och skada den egna truppen. Det är den huvudsakliga anledningen till att chockhandgranaten togs i bruk. Vid strid i bebyggelse kontrolleras innerväggarnas tjocklek genom att man sparkar på väggen med foten. Är väggarna av gips används chockhandgranater [4].

Övningsmateriel och versioner

Övningshandgranat 96 har samma mekanism som stridsgranaten. Hylsan är blåmålad och saknar sprängladdning, och tändmedlet innehåller svartkrut i stället för sprängämne. Hylsan tas tillvara efter kast och återanvänds, men mekanismen får inte återanvändas [1].

Tryckhandgranat 09

FMV har också tagit fram den splitterfria Tryckhandgranat 09. Den väger 440 gram och har tre delladdningar om 85 gram sprängämne som kan läggas till eller tas bort beroende på vilken verkan som behövs. Granaten har två tändare och 3,5 sekunders fördröjning [5]. I eldkommandot anges antalet laddningar, till exempel ”Gran! – källaren – en tryckhandgranat – tre laddningar – eld” [6].

Källor

• [1] SoldR Mtrl Vapen Handgranater, Försvarets Materielverk och AerotechTelub Information och Media AB, 2000, M7742-101191
• [2] Ammunitionskatalog 2014 (Amkat 2014), Försvarsmakten, s. 121-122
• [3] Reglemente Verksamhetssäkerhet – Fordon/stridsfordon, Försvarsmakten, 2020, s. 105
• [4] Soldatreglemente för Soldaten i fält 2001 (SoldF 2001), M7742-100002, s. 49, 301
• [5] Försvarets Forum nr 4/2016, s. 49
• [6] Handbok Markstrid – Taktiska och fältmässiga grunder, Försvarsmakten, 2016, s. 92

Senast uppdaterad: 2026-06-03