Pansarskott 86 (Pskott 86) – AT4



Pansarskott 86 (Pskott 86), internationellt känt som AT4, är ett axelburet engångs pansarvärnsvapen (PV-vapen) med 84 mm kaliber, konstruerat som en komplett förladdad engångsenhet där eldröret kastas direkt efter avfyrning. Hos US Army och USMC betecknas vapnet M136 AT4. Med export till mer än 30 länder och en total produktion på över 600 000 exemplar är AT4 ett av världens mest spridda lätta PV-vapen. Se användare

Vapnet är ett enmansvapen som arbetar enligt bakblåsprincipen och saknar rekyl. Det är primärt avsett för bekämpning av pansarskyttefordon ur alla angreppsvinklar, såsom BTR, MT-LB, BMP och liknande lätt bepansrade mål. Mot stridsvagnar med reaktivt pansar är standardgranaten otillräcklig; normalt räknas tre träffar mot ett pansarskyttefordon för att vara på den säkra sidan.

Pansarskott 86 Foto: ©1999 Henrik Svensk

Pansarskott 86 i transportläge  Foto: ©1999 Henrik Svensk

Bakgrund

I slutet av 1970-talet saknades ett modernt lätt PV-vapen för korta avstånd. Pansarskott m/68 (Miniman), antaget 1968 och tillverkat av FFV i Eskilstuna, var ett rekylfritt 74 mm engångsvapen med effektiv räckvidd på 150 m mot rörliga mål. Vapnet var föråldrat och en ersättare krävdes. Övriga PV-vapen krävde specialistutbildning och var alltför komplicerade för att spridas brett till alla typer av förband. Kravet gällde ett engångsvapen som utan djupgående PV-specialistutbildning snabbt kunde lära upp alla soldater att bekämpa pansarskyttefordon och lätta bepansrade mål.

Försvarets Fabriksverk (FFV) i Eskilstuna, sedan 1940-talet ansvariga för 8,4 cm Granatgevär m/48 ”Carl Gustaf” (Grg), fick uppdraget. Konceptet byggde på en glasfiberarmerad engångslansör med en förintegrerad HEAT-granat. Skytten kastar hela vapnet efter ett enda skott. Vapnet antogs av Försvarsmakten 1986, vilket ger det beteckningen m/86.

Parallellt utlyste USA en upphandling för att ersätta M72 LAW. AT4 vann konkurrensen mot det franska APILAS och det tyska Armbrust och antogs som M136 AT4. Licenstillverkning inleddes vid Alliant Techsystems (ATK) i USA och gav en produktion om ca 300 000 exemplar för amerikanska förband.

Konstruktion

Eldröret är tillverkat av glasfiberarmerad epoxiplast med en yttre olivgrön lackering. Mot slag mot skarpa kanter är röret tämligen skönt; mest känsliga är riktmedlen som lätt bryts av om de är utfällda vid stöt. Anvisningar för handgrepp finns med illustrationer direkt på eldröret, vilket gör att även en ovan skytt kan hantera vapnet utan förhandsutbildning.

Bakblåsprincipen. Pskottet är rekylfritt eftersom en motmassa av plastflingor kastas bakåt med samma rörelsemängd som granaten framåt. Denna motmassa skapar en kraftig flamtunga och tryckvåg bakom vapnet. En fri zon på ca 15 m bakom mynningen måste vara fri från personal och hårda ytor som kan reflektera tryckvågen. Pskott 86BU (AT4 CS) använder en saltvattenslösning som absorberar merparten av bakblåsenergin och möjliggör avfyrning i trånga utrymmen.

Säkringssystemet består av tre steg: (i) transportskydd med rött skyddslock och låst säkringsspak, (ii) stridsläge där skyddskåporna öppnas och riktmedlen automatiskt fälls upp i stridssikte (200 m), (iii) osäkrat läge där färdigsäkringen skjuts framåt och vrids till OSÄKRAT.

Handhavande

Skjutsekvens. Skytten öppnar de bakre och främre skyddskåporna. Riktmedlen fälls automatiskt upp. Kontrollera riskzonen bakom vapnet (minst 15 m fri zon). Anmäl ”Skott kommer!”, placera vapnet mot axeln, rikta mot målet med hänsyn till avstånd och rörelsevinkel, osäkra och avfyra.

Bakblåszonen är absolut kritisk. En kona på ca 15 m djup och ca 60° vid bakre mynningen måste vara fri från personal, fordon och hårda ytor. Pskott 86BU (CS-varianten) har kraftigt reducerat bakblås och tillåter avfyrning inomhus.

Skjutställningar. Pskott 86 avfyras alltid från höger axel: siktet sitter enbart på vänster sida och handgreppen är utformade för hantering med höger hand. SoldR Mtrl Vapen beskriver tre reglementerade skjutställningar [2]; stående förekommer utanför reglementet och är vanlig i amerikanska förband:

• Knästående: vapnet på höger axel, höger knä mot marken som stöd. Vänster armbåge mot vänster knä om utrustningen medger. God kompromiss mellan stabilitet, låg profil och rörlighet. Grundposition om terrängen medger.
• Robotställningen: vapnet på höger axel, bägge knäna i marken parallellt. Skytten kan antingen resa upp låren eller sitta med rumpan mot kängornas klackar. Ger utmärkt rörlighet i sidled: skytten kan svänga för att följa ett rörligt mål utan att flytta fötterna. Används framför allt mot rörliga fordon. Nackdelen är att ställningen är aningen ostabil: vapnet tenderar att doppa framåt vid avfyringsögonblicket och granaten lämnar röret med vapnet i rörelse nedåt, vilket ger låga träffar. Kompensera med en medveten överkompensation uppåt vid siktning med skarpa skott [2].
• Liggande: vapnet på höger axel, skytten liggande i vinkel från eldröret så att ben och fötter kommer ur riskzonen. Lägsta profil och bäst skydd, men begränsad rörlighet i sidled. Kräver extra omsorg om bakblåszonen: markytan strax bakom vapnet kan reflektera tryckvågen mot skytten.
• Stående: vapnet på höger axel, skytten upprätt med vänster ben framför höger. Vänster arm hålls in mot kroppen som stöd. Ger maximal rörlighet och fritt synfält men är den ostabilaste ställningen; det höga motståndet i avtryckarfjädern och granatens framtyngd gör att vapnet tenderar att doppa nedåt vid skottögonblicket. Vanlig position i US Army och USMC under stridsbetingade förhållanden.

En soldat ur 193rd Special Operations Wing avfyrar AT4 stående under övning Sage Eagle 25-4, Fort A.P. Hill, Virginia, aug. 2025. Foto: U.S. Air Force/Staff Sgt. Jennifer Healy

Syftmina. Pskottet kan användas som syftmina (riktad mina) i ett defensivt läge. Vapnet riktas mot en väg eller ett fordonsgränd, fixeras och kopplas till en utlösningslina. Taktiskt alternativ i samtliga skeden av ett defensivt slag.

Skarpa vapen. Under värnpliktstiden i Sverige har det inte varit vanligt att värnpliktiga avfyrar skarpt Pskott. I USA och under insatser i Afghanistan och Irak är det däremot standardprocedur att varje soldat avfyrar minst ett skarpt vapen under grundutbildning.

Laddningar

Pskott 86 levereras förladdad med en av flera tillgängliga stridsspetsar: eldröret och granaten utgör en komplett engångsenhet. I krig tilldelas vapnet även förband som inte primärt har markstrid som huvuduppgift.

HEAT – Slpsgr 86

High Explosive Anti-Tank (HEAT) är standardgranaten och används i Sverige under beteckningen slpsgr 86 (Spårljuspansarspränggranat m/86). Den penetrerar upp till 420 mm homogent pansar (RHA) med riktad sprängverkan (RSV) och en huggkrona av härdat stål som säkerställer funktion även vid små anslagsvinklar och mot mål försedda med skyddsplåtar och galler. Granaten är fenstabiliserad: fenorna fälls ut när granaten lämnar eldröret och ger en diameter på 28 cm, fullt utfällda ca 1,5 m framför mynningen. Armsäkras på 30 m [2].

En masksäkring gör att granaten kan avfyras genom buskar och grenar med upp till 10 mm diameter utan att detonera i förtid. Träffar granaten målet uppnås alltid någon verkan [2].

HEDP – High Explosive Dual Purpose

Dubbelrollsgranaten kan bekämpa lättare bepansrade mål, bunkrar och byggnader. Den kan ställas in på anslagsdetonation eller fördröjd detonation, vilket gör det möjligt att penetrera en vägg innan granaten detonerar inne i ett rum. Mot lätt pansar uppnås en penetration av 150 mm RHA.
Svensk FM-beteckning ej bekräftad i tillgängliga SoldR-källor. SAAB kommersiell beteckning.

HP – High Penetration

HP-granaten ger avsevärt förbättrad pansargenombrytningsförmåga på 420–600 mm RHA och är avsedd mot kraftigare bepansrade mål.
Ej bekräftad i Försvarsmakten. SAAB kommersiell beteckning.

AST – Anti-Structure Tandem Warhead

AST är framtagen för strid i bebyggelse. En grundladdning skapar ett ingångshål i väggen, varefter en efterföljande sprängverkansladdning detonerar inne i byggnaden. Kan ställas in för att bekämpa bunkers eller för att slå s.k. muskhål i en vägg inför inbrytning.
Ej i Försvarsmakten. Licenstillverkas av Israel Weapon Industries (IWI) för AT4 CS-plattformen.

ER – Extended Range

ER-varianten utökar den effektiva räckvidden från 300 till 600 m och ökar penetrationen till 460 mm RHA. Finns enbart i CS-utförande och kan därmed avfyras i trånga utrymmen [4].
Ej i Försvarsmakten. Används av US Army (M136 AT4 CS ER).

HE – High Explosive

Spränggranat med fragmenteringsverkan mot personal och lätta mål. Kan ställas in på anslagsdetonation eller luftdetonation (airburst). Effektiv räckvidd upp till 1 000 m [4].
Ej i Försvarsmakten. SAAB kommersiell beteckning.

Övningsversioner

Det finns tre typer av övningsvapen för Pskott 86, alla med blå eller vit rand istället för det skarpa vapnets gula rand [2]:

9 mm övningsvapen (blå rand): omladdningsbart, skjuter 9 mm spårljusprojektil. Ballistiken överensstämmer väl med den skarpa granatens banprofil och skjuttider.

20 mm övningsvapen (blå rand): omladdningsbart, skjuter 20 mm spårljusövningsprojektil eller eldmarkeringspatron. Även denna matchar det skarpa vapnets ballistik väl och kan kombineras med en signaturladdning som simulerar bakflamma och knall.

Eldmarkeringsvapen (vit rand): saknar pipa, används enbart för att simulera bakflamma och knall vid övningar med lös ammunition.

Det finns även en simulatorvariant i SAAB BT-46-systemet.

Versioner

Pansarskott 86 Begränsat Utrymme (Pskott 86BU) – AT4 CS

Pansarskott 86 BU, internationellt AT4 CS (Confined Spaces), är en variant för avfyrning i trånga utrymmen som lägenheter och korridorer. Saltvattenlösningen bakom granaten absorberar bakblåset och gör det möjligt att avfyra vapnet inomhus utan att skada skytten eller annan personal i närheten. Konsekvensen är att mynningshastigheten sjunker från 290 m/s till 220 m/s, vilket ger ett kraftigare granatfall och kräver lite mer kompensation vid siktning. HEAT-stridsspetsens pansargenombrytningsförmåga påverkas däremot inte. AT4 CS används av bl.a. US Army och Sverige, och har visat sig ovärderlig i stadsstrid.

AT4 CS EBTW

2006 påbörjades utveckling av AT4 CS EBTW (Confined Space Enhanced Blast Tandem Warhead – förbättrad sprängkraft och tandemstridsdel). Tandemstridsspetsar krävs för att bekämpa fordon med reaktivt pansar. Det finns även varianter internationellt med fördröjd verkan för bekämpning av bunkrar. Denna version finns inte i Försvarsmakten.

Riktmedel

Pskottet har öppna riktmedel bestående av ett bakre och ett främre sikte. Siktena skyddas av flyttbara skyddskåpor som automatiskt fäller upp riktmedlen när de öppnas [2].

Det främre siktet har en central kornpelare samt ett fartmärke på varje sida för att kompensera för sidfartsrörelse hos målet.

Det bakre siktet har ett 2 mm diopterhål för normalt bruk. Luckan kan vridas åt sidan för att frilägga ett 7 mm diopterhål, avsett för siktning mot stora mål på längre avstånd som t.ex. underhållsfordon. Avståndet ställs in med ett avståndsvred i steg om 50 m, från 100 till 500 m. När skyddskåpan öppnas fjädrar siktet automatiskt upp på stridssikte (200 m). Siktet måste ställas in på 200 m innan det fälls in, annars bryts det sönder [2].

Organisation

Pskott 86 tilldelas infanteri- och skyttegrupper som ett organiskt PV-vapen. Antalet per grupp varierar med organisationstyp och uppgift.

Under mobilisering i krig delas Pskott ut även till stöd-, underhålls- och stabsförband som ett personligt skyddsvapen mot pansrade mål, för personal vars huvuduppgift inte är skyttestrid. De enkla utbildningskraven gör att instruktion kan ges på mycket kort tid, vilket är en av vapnets främsta styrkor som massproducerat engångsvapen.

Historik

• Tidigt 1980-tal: FFV inleder konstruktionsarbete i Eskilstuna. Kravbilden: ett lätt, billigt engångsvapen för bred distribution i alla typer av förband.
• 1986: Försvarsmakten antar Pansarskott m/86, som ersätter Pansarskott m/68 (Miniman). Beteckningen ”86” anger antagningstidpunkten.
• 1987: USA antar M136 AT4 som ersättare för M72 LAW. ATK inleder licenstillverkning; totalt ca 300 000 exemplar till amerikanska förband.
• 1991, Operation Desert Storm: AT4 används mot irakiska pansarskyttefordon. Effektiv mot BMP och BTR-serien, men otillräcklig mot frontpansaret på T-72. Erfarenheter leder till efterfrågan på förbättrade varianter.
• 1993, Mogadishu: AT4 CS-konceptet identifieras som ett operativt behov. Behovet att kunna avfyra PV-vapen inifrån byggnader utan att bakblåset dödar skytten är akut.
• 2001–2014, Afghanistan och Irak: AT4 används extensivt mot byggnader, bunkrar och fordon i stadsstrid. CS-varianten avgörande vid husgenomsökning och i Fallujah 2004 (Operation Al-Fajr).
• 2005: SAAB förvärvar Bofors Anti Armour AB och samlar AT4-programmet under SAAB Dynamics.
• 2009: AT4 CS ER (Extended Range) introduceras med räckvidd 600 m.
• 2022: Sverige beslutar om leverans av 15 000 Pansarskott 86 till Ukraina. Historiskt den mest omfattande svenska materielleveransen till ett land i krig sedan andra världskriget.

Erfarenheter från strid

Gulfkriget 1991. Under Desert Storm visade AT4 god verkan mot Iraks pansarskyttefordon (BMP-1, BTR-60/70/80) och lätt bepansrade fordon. Mot huvudstridsvagnars frontpansar (T-72 med Kontakt-1 ERA) var penetrationen otillräcklig, vilket bekräftade vapnets roll som ett komplement snarare än ett substitut för tyngre PV-system.

Mogadishu 1993. Under Operation Gothic Serpent (Svarta Örnen-operationen) mötte US Rangers och Delta Force problemet med att avfyra PV-vapen i tät stadsbebyggelse. Bakblåset från konventionella AT4-skott riskerade att skada den egna personalen i trånga gaturum och trappuppgångar. Erfarenheten påskyndade utvecklingen av AT4 CS-varianten.

Afghanistan och Irak 2001–2014. AT4 och AT4 CS användes extensivt i städer som Fallujah, Ramadi, Mosul och Kandahar. Vapnet kom att användas lika mycket mot byggnader och fordon som mot stridsvagnar. AT4 CS-varianten var avgörande under Operation Al-Fajr (Fallujah, november 2004) där Marines avfyrade vapnet inne i byggnader för att skapa ingångshål och bekämpa fiende i angränsande rum.

Ukraina 2022–. Sverige levererade totalt 15 000 Pansarskott 86 till Ukraina, en historisk leverans som stod för en avsevärd del av den ukrainska infanterians PV-förmåga tidigt i kriget. Leveranserna inkluderade både Pskott 86 och Pskott 86BU (AT4 CS). USA bidrog med 6 000 M136 AT4 och Frankrike med mer än 1 000 AT4 CS.

Ukrainsk soldat med svenskt Pansarskott 86 (AT4). Foto: Twitter

AT4 har i Ukraina visat sig effektivt mot ryska pansarskyttefordon (BMP-1/2/3, BTR-80/82A) och lätt bepansrade fordon. CS-varianten har visat sig ovärderlig i stadsstriden i Mariupol, Bachmut, Avdiivka och Kherson, där avfyrning inifrån byggnader är standard. En intressant iakttagelse är att AT4 används mot drönare och lätta luftmål på korta avstånd, samt som förstörarmedel mot fordon och materiel.

Framtid

Pansarskott 86 är ett moget system utan något utpekat ersättningsvapen i Försvarsmakten. SAAB Dynamics fortsätter att expandera laddningsfamiljen och anpassa CS-varianten för nya hotbilder. Det ökande hotet från fordon med reaktivt pansar (ERA) och aktiva skyddssystem (APS) driver efterfrågan på tandemstridsspetsar (AT4 CS EBTW).

Sverige har ökat sina beställningar av Pskott 86 och Pskott 86BU sedan 2022, dels för att återfylla det som levererats till Ukraina, dels för att öka krigsorganisationens djup. Vapnet kompletteras i Försvarsmakten av NLAW (Robot 57) och 8,4 cm Granatgevär m/48/m/86 ”Carl Gustaf” (Grg): Grg ger återanvändbarhet och kikarsikte, NLAW ger top attack mot stridsvagnars tyngre takpansar, och Pskott 86 ger infanterigruppen ett billigt, omedelbart tillgängligt PV-vapen utan krav på PV-specialistutbildning.

Rödpunktssikten

Försök på trupp med avtagbart rödpunktssikte på Pskott och Grg genomfördes redan i slutet av 1990-talet. Siktena var konstruerade för att plockas av och återanvändas när eld röret kastas efter avfyrning. Eftersom Pskott saknar optiska riktmedel (Grg har kikarsikte) bedömdes ett rödpunktssikte ge avsevärt förbättrad precision och träffsannolikhet, särskilt mot rörliga mål. Försöken ledde dock inte till serieintroduktion i Försvarsmakten.

Användare

SAAB har haft enormt stora exportframgångar med Pansarskott 86 och de används i drygt 30 länder. Källa för listan är Wikipedia.

• Argentina
• Bosnien och Hercegovina
• Brasilien
• Kanada: används av Joint Task Force 2 (JTF2)
• Chile
• Colombia
• Kroatien
• Danmark:  Panserværnsvåben m95 (PVV M/95)
• Dominikanska republiken
• Finland
• Frankrike: ABL (Anti Blindé Lourd)
• Georgien
• Grekland: Används av Hellenic Navy Seals
• Indien
• Indonesien
• Irak
• Israel: Licenstillverkar AT4 CS AST
• Irland: SRAAW (Short Range Anti Armour Weapon)
• Jaysh al-Islam: Krigbyte från de Syriska demokratiska styrkorna
• Kurdistans arbetarparti
• Lettland
• Libanon
• Litauen
• Malaysia
• Nederländerna, nu ersatta av Panzerfaust 3.
• Polen endast i special och luftburna förband.
• Sverige
• Syriska demokratiska styrkorna
• Taiwan
• Storbritannien
• Ukraina: 15 000 levererade av Sverige, 6 000 av USA och mer än 1 000 av Frankrike (samtliga 2022).
• USA benäms M136 AT4 i USMC och US Army. Ca 300 000 licensbyggda
• Venezuela

Källor

• [1] AT4 Light Anti-Armor Weapon – GlobalSecurity.org
• [2] SoldR Mtrl Vapen – Pansarskott m/86, 2000 års utgåva (M7742-101141) – Försvarsmakten/Armétaktiska kommandot, fastställd 2001-01-01
• [3] AT4 – Wikipedia
• [4] AT4 Family – Saab
• [5] Sverige bistår Ukraina med försvarsmateriel – SVT Nyheter, 27 februari 2022
• [6] Sverige skickar ytterligare 5 000 pansarskott till Ukraina – NyTeknik, 23 mars 2022