Automatkarbin 5C - Ak5 C



Automatkarbin 5C (AK 5C) är Försvarsmaktens automatkarbin för stridande förband i kaliber 5,56 × 45 mm NATO. Vapnet antogs 2006 och är resultatet av ett genomgripande moderniseringsprogram där cirka 40 000 befintliga Automatkarbin 5 renoverades och modifierades, och ytterligare cirka 10 000 förkortade exemplar tillfördes som Automatkarbin 5D [1]. Grunden är den belgiska konstruktionen FN FNC 80, nu med kortare pipa, modulärt tillbehörssystem enligt MIL-STD-1913/STANAG 2324 och ett integrerat rödpunktsikte från Aimpoint. AK 5C håller nu på att fasas ut och ersätts av Automatkarbin 24 (AK 24) och det ersättande Automatkarbin M4A (AK M4A).

Konstruktion

Automatkarbin 5C bygger på gasdriven automatik med vridlåsmekanism. Krutgaserna från en avfyrad patron leds via ett gasuttag i pipan och driver kolvgruppen bakåt, varvid slutstycket roterar och låser upp sig från lådan. Systemet kallas högtryckssystem med pistong och skiljer sig från den direkta gasimpingement-principen som används i bland annat M4A1. I AK 5C drivs mekanismen av en pistong, vilket håller lådans inre något renare [1].

En av de mest påtagliga förändringarna i C-modifikationen är förkortningen av pipan från 450 mm till 350 mm. Vapnets totala längd reduceras avsevärt och handhavandet i fordon, byggnader och trång terräng förbättras markant, om än till priset av något lägre utgångshastighet.

Gasregleringen förenklades under modifikationen. Vapnen spärrades till ett fast gasläge, och den mekaniska eldhastigheten fastställdes till 650 skott per minut via fabriksinställning, samma hastighet som gasläge 1 på grundmodellen. Säkringsomställaren är dubbelsidig, vilket innebär att vapnet kan säkras och osäkras med antingen höger eller vänster hand, och har tre lägen: Säkrad, Patronvis eldgivning och Automatisk eldgivning.

På lådans översida sitter en fästskena enligt MIL-STD-1913/STANAG 2324-standard, Picatinny rail, uppkallad efter den amerikanska militärforskningsanläggningen Picatinny Arsenal i New Jersey. Handskyddet bär tre ytterligare skenor med uttag för tryckplattor avsedda för vapenlampor och laserpekare.

Det justerbara axelstödet kan ställas in i fyra lägen beroende på kroppslängd och utrustning, och är vikbart för transport i fordon och hantering i trånga utrymmen.

Sistaskottsspärren hakar upp mekanismen i öppet läge när magasinet är tömt. Funktionen kräver de nya transparenta plastmagasinen: de äldre metallmagasinen saknar den modifierade patronföraren som aktiverar spärren. Noterbart är att AK 5C:s plastmagasin inte passar i en vanlig AR-15, medan vanliga AR-15-magasin passar i AK 5C [1].

AK 5C Isärtagen Foto:©2008 Jonas Andersson

Riktmedel

Automatkarbin 5C levereras med öppna reservriktmedel och rödpunktsikte Aimpoint CS, benämnt Rödpunktsikte Eldhandvapen (RPS EHV) i Försvarsmaktens terminologi. Det bakre hålsiktet på lådan behölls från grundmodellen, medan det ursprungliga stolpkornet ersattes av ett uppfällbart stolpkorn. Fästskenans placering innebär att hålsiktet enbart kan användas för avstånd upp till 400 meter.

Rödpunktsiktet är passivt och ickeförstorande. Det används normalt med båda ögonen öppna, vilket ökar omvärldsuppfattningen och minskar tid till skott. Siktet är i praktiken paralaxfritt: oavsett var i linsen skytten uppfattar den röda punkten är det verkliga träffpunkten på det inställda skottavståndet. Avståndskompensation och vindkorrigering görs genom avhåll. Ovanpå siktet sitter ytterligare en Picatinny-skena för tillbehör upp till 150 gram, samt ett integrerat reservhålsikte och stolpkorn för nödförfarande.

Handhavande

Det justerbara axelstödet möjliggör snabb anpassning oavsett om soldaten bär lätt fältuniform eller tung kroppsskyddsutrustning. Det vikbara axelstödet gör att vapnet kan hanteras i trånga miljöer: från stridsfordon och helikoptrar till trappuppgångar och korridorer i MOUT-miljö (Militära Operationer i Urban Terräng). Den dubbelsidiga säkringsomställaren ger hela gruppen möjlighet att snabbt kontrollera varandras vapens säkringsläge utan att ändra greppläge.

Kalibern 5,56 × 45 mm NATO har kritiserats för otillräcklig stopverkan vid avfyrning från korta pipor. Erfarenheter från amerikanskt trupp med M4-karbiner i Afghanistan och Irak visade att kulans reducerade utgångshastighet i vissa fall inte räckte för avsedd terminalballistisk effekt. Det bör dock noteras att detta i hög grad beror på träffpunktens placering: en träff i rätt målområde med en enda 5,56 mm-projektil är i de flesta fall tillräcklig [1]. I Försvarsmakten hanteras problematiken primärt genom förändrad skjutmetodik och av att rödpunktsiktet ökar träffsannolikheten i snabba och rörliga stridssituationer.

Ammunition

Stålkärneprojektil 5 och 5B

Stålkärneprojektil 5 är en helmantlad projektil med tombakmantel och stålkärna. Ursprungsvarianten hade därtill en blyfyllnad i bakre delen, medan 5B ersatte blyet med en andra stålkärna för förbättrad penetrationsförmåga och blyfri sammansättning. Grundladdningen för stridande förband.

Stålkärneprojektil 5, 5,56 ammunition på laddram.
Foto: ©2008 Jonas Andersson

Pansarprojektil

Kärna av volframkarbid. Avsedd för mål med kroppsskydd av hög skyddsklass, tunnare fordonspansar eller betong. Identifieras på svartmålad spets.

Spårljusprojektil 5B

Lyssats som antänds av krutgaserna och genererar ett synligt spår upp till 900 meter. Används för att styra automatisk eldgivning och peka ut mål för gruppen. Röd spets.

IR-spårljusprojektil 5

Identisk funktion som spårljusprojektilen men spåret syns enbart i bildförstärkare. Röjer inte positionen för observatörer utan nattoptik. Lilamålad spets.

Lös patron

Tombakhylsa med röd träprojektil för övning. Träprojektilen splittras och fångas upp av lösskjutningsanordningen (LSA) monterad på pipan. LSA nyttjar krutgastrycket för att driva mekanismen utan att avfyra en riktig projektil.

Tillbehör

Automatkarbin 5C (AK5C) med 40 mm Granattillsats – Aimpoint CS Rödpunktsikte EHV – EoTech ATPIAL AN/PEQ-15. Foto: ©2019 Henrik Svensk

Granattillsats 40 mm – Colt M203

Monteras genom att det ordinarie handskyddet byts mot granattillsatsens handskydd. Stridsammunition är 40 mm Gevärsspränggranater med tryck- och splitterverkan samt 40 mm IDV-ammunition (gummikulor) för insats mot folkmassa. Precis som på Automatkarbin 4 ger tillsatsen gruppen en organisk indirekteldförmåga utan dedikerat granatkastarlag.

Bajonett

Automatkarbin 5C har ett dedikerat bajonettfäste med bajonett avsedd för strid och IMF-situationer (Insats Mot Folkmassa). Grundmodellen saknade detta: en specialadapter krävdes då för den gamla AK 4-bajonetten, och enbart för statsceremoniell verksamhet.

Laserpekare och mörkerriktmedel

Laserpekaren monteras på handskyddets Picatinny-skenor och används:

För utpekande av mål i dagsljus och skymning med synlig röd laser

För utpekande av mål i mörker med IR-laser (kräver bildförstärkare)

För områdesbelysning i mörker med IR-illuminator

För identifiering av egna förband via IR-reflekterande märken

I Försvarsmakten används Steiner Optics AN/PEQ-15A DBAL-A2, EoTech ATPIAL AN/PEQ-15 (Mörkerriktmedel 14) och Målbelysare EoTech L-3 M3X.

Vapenlampor

En vapenlampa ger avgörande fördel i dåligt ljus, framför allt i inomhusmiljöer och på korta avstånd. Nackdelen är att lampan röjer skyttens position för den som befinner sig utanför bländningseffektens räckvidd.

AK 5D med Vapenlampa TLR-2 Streamlight Foto: ©2017 Henrik Svensk

Vapenlampa LED – Streamlight TLR-1

Vapenlampa LED LSP – Streamlight TLR-2 HL

Kombinerad vapenlampa och röd laser. Ger mer än tre gånger så starkt ljusflöde som TLR-1.

Vapenrem 06

Möjliggör flexibelt bärande anpassat efter uppgift: i västfästet, över nacken eller som slinga. Det elastiska enpunktsfästet (snabbfästet) lämpar sig väl för bevakningstjänst. En känd nackdel: i snabba lägen kan västfästet hamna mellan axelstödet och skytten.

Magasinskoppling och transparenta magasin

Magasinskopplingen kopplar ihop två magasin till ett jägarmagasin och halverar omladdningstiden. De transparenta plastmagasinen ger snabb visuell bedömning av återstående ammunition. Nackdelen är att de är något bredare och högre än de äldre metallmagasinen.

Mynningsskydd, täcklock och täcklister

Mynningsskyddet är identiskt med grundmodellens: gummistroppen klipps bort inför montering. Täcklisterna skyddar plastläpparna runt handskyddets uttag. Täcklocket skyddar oanvända Picatinny-skenors räfflor.

För- och nackdelar

Historik – från AK 4 till Automatkarbin 5C

För att förstå Automatkarbin 5C behöver man förstå steget från föregångaren. Automatkarbin 4 (AK 4), det tyska Heckler & Koch G3 licensproducerat i Sverige, var Försvarsmaktens enhetsvapen från 1964 och ända in på 1990-talet. Det var ett robust vapen i kaliber 7,62 × 51 mm NATO, välkänt för sin tillförlitlighet men också för sin storlek och vikt. AK 4 är numera Hemvärnets enhetsvapen i moderniserade versioner som Automatkarbin 4B, 4C och 4D.

Automatkarbin 4 (AK 4) – Försvarsmaktens enhetsvapen 1964–1990-tal, nu Hemvärnets standardvapen.

I mitten av 1970-talet inledde FMV utvärdering av vapen i den nya NATO-kalibern 5,56 × 45 mm. Efter tester av bland annat Armalite AR18, M16A1, HK33, Steyr AUG och FN FNC beslöt FMV 1976 att gå vidare med FN FNC och den i Sverige licenstillverkade Galil-varianten FFV890C. Under truppförsök 1979–1980 utmärkte sig FN FNC som den bästa kandidaten, men ett antal modifieringar krävdes. Efter ytterligare försök 1980–1985 nådde de första Automatkarbin 5 förbanden under 1987 [1].

Vid detta skede var vapnet väsentligt förändrat från sin ursprungliga FNC-konfiguration: nytt handskydd, ny ytbehandling, nya riktmedel, nytt manöverhandtag, ny säkringsomställare, ny rem och rembyglar, ny varbygel, ny magasinspärr samt att möjligheten att avge treskottseld tagits bort [1].

Automatkarbin 5B – optikvariant (1991–2006)

I samband med att Automatkarbin 5 antogs ville FMV även ta fram en variant försedd med optik. Efter tester med olika kikarsikten valdes SUSAT-siktet ut, samma sikte som Storbritannien vid denna tid använde på sitt L85A1. En kindkamsförhöjare installerades för att ge skytten rätt anläggning mot det högre monterade siktet. Vapnet fick beteckningen Automatkarbin 5B och levererades till förbanden 1991. Totalt levererades cirka 5 400 exemplar [1].

Vapnet blev dock aldrig populärt bland användarna. Soldater vittnade om att det upplevdes som för tungt, att SUSAT-siktets inställning var krånglig och inte helt skottfast, att riktmedlet utgjordes av en enkel stolpe och att vapnet vid rörlig strid var onödigt klumpigt. Automatkarbin 5B drogs till slut tillbaks och vapnen skrotades [1]. Planer fanns för att i ett senare skede ta fram ytterligare en skarpskyttevariant i samma anda, men även de planerna skrotades i samband med AK 5C-programmet. Skarpskytterollen övertogs i stället av Automatkarbin 4D (AK 4D) med Kikarsikte 09 och Spuhr-handskydd [1].

Automatkarbin 5D – den förkortade varianten

I början av 2000-talet ville Försvarsmakten ha en kortare variant avsedd för fordonsförare och befäl. Eftersom beståndet räckte beslutades att bygga om cirka 20 000 oanvända Automatkarbin 5 till 10 000 förkortade vapen. I samband med att AK 5C levererades i sin slutliga konfiguration runt 2005 justerades samtliga förkortade vapen med samma modifieringar och fick beteckningen Automatkarbin 5D [1].

Automatkarbin 5D led av ett problem: eldhastigheten ökade allteftersom vapnen slets. Orsaken var det korta avståndet mellan gasuttagsporten och patronläge, vilket sliter extra hårt på alla delar. Vapnen justerades och förbättrades och problemet är idag löst [1].

Automatkarbin 5CF – truppförsöken 2003–2005

Under 1990-talet ansåg FMV att en uppgradering av Automatkarbin 5 var nödvändig: framförallt ville Försvarsmakten ha bättre ergonomi och skenor för tillbehör. 300 vapen byggdes om till Automatkarbin 5CF (F = försök). Dessa svartlackerade prototyper hade en skena på lådryggen med rödpunktsikte från Aimpoint, ställbar och vikbar kolv, nytt pistolgrepp, sistaskottsspärr och ett handskydd med en skena på undersidan [1].

De första försöken genomfördes 2003. Soldaterna var i huvudsak nöjda men tyckte att vapnet var för tungt och för långt och att skenor på sidan av handskyddet saknades. Vapnet modifierades och fler truppförsök genomfördes.

Försöksversionen AK 5CF
Foto: ©2006 Kim Svensson

Prototypversion av AK 5C
Foto: ©2006 Kim Svensson

I den slutliga Automatkarbin 5C-modifikationen tillfördes utöver CF-åtgärderna:

Förkortning av pipan till 350 mm (från 450 mm)

Ny, effektivare flamdämpare

Nytt rembygelfäste

Nytt handskydd med skenor på tre sidor och uttag för tryckplattor

Smalare pistolgrepp

Uppfällbart stolpkorn (ersatte fast korn med kornskyddsring)

Gasreglering ändrad till ett fast gasläge

Kvalitetsmässiga förbättringar av vapnet generellt

Framtid och efterträdare

Automatkarbin 5C har tjänstgjort som Försvarsmaktens standardautomatkarbin sedan 2006, men vapnen bär nu tydliga spår av tidens tand. FNC-plattformens grundkonstruktion från 1970-talet sätter hårda gränser för vad som är möjligt att modernisera ytterligare. Försvarsmaktens Nato-inträde 2024 har ytterligare ökat trycket på ett modernare och interoperabelt vapensystem.

Automatkarbin 24 (AK 24) – den planerade efterträdaren

Automatkarbin 24 – AK24 5,56×45 mm Foto: ©2023 Henrik Svensk

Försvarsmakten upphandlade ett nytt standardvapen baserat på finska Sako M23, betecknat Automatkarbin 24 (AK 24). Vapnet väger ca 3,2 kg, avsevärt lättare än AK 5C, är fullt modulärt med M-LOK-handskydd och Picatinny-skenor, och levereras i varianterna AK 24A (292 mm pipa) och AK 24B (368 mm pipa). Standardsikte är Aimpoint CompM5 (RPS 18 EHV B). AK 24 bygger på short-stroke gas piston-principen, vilket håller vapnets inre renare vid långvarig eldgivning [2].

Leveranserna inleddes under 2024 men programmet drabbades av förseningar och tekniska problem, inklusive ett skjutförbud på grund av fördröjd avfyrning, vilket försenade den breda distributionen till värnpliktiga och insatsförband [2].

Automatkarbin M4A (AK M4A) – det ersättande vapnet

Automatkarbin M4A (AK M4A) – Colt M4A1 i svensk tjänst från 1 augusti 2025.

Som en direkt följd av AK 24:s förseningar anskaffade Försvarsmakten 15 000 exemplar av Colt M4A1 från amerikanska arméns lager, betecknat Automatkarbin M4A (AK M4A) i svensk tjänst. Vapnet väger ca 2,88 kg och är en beprövad plattform som nyttjas av över 70 länder globalt. Det bygger på M16-systemets direct impingement-princip och levereras med Aimpoint CompM5 (RPS 18 EHV B) och flamdämpare från finska Ase Utra. Från och med 1 augusti 2025 används AK M4A för grundutbildning av värnpliktiga, kadettutbildning och internationella insatser inklusive Natobataljonen i Lettland [3][4].

AK M4A utgör bryggan mellan den åldrande AK 5C-generationen och den kommande AK 24-generationen.

Video

Diskutera på SoldF Forum

Har du erfarenhet av Automatkarbin 5C, AK 24 eller AK M4A? Diskutera vapnen med andra militärintresserade i SoldF Forum: Automatkarbin 5.

Källor

Senast uppdaterad: 2026-06-03