Spränghandgranat 56 (SHGR 56)



Spränghandgranat m56 (SHGR 56) är en tidäggshandgranat avsedd för att bekämpa trupp med splitter och tryckverkan. Fördröjningstiden från att samtliga säkringar upphört till detonation är ca 3 sekunder. Granaten har en splitterverkan med dödlig utgång upp till 5 m från själva brisadpunkten, enskilda splitter kan dock förekomma ända upp till ett par hundra meter. Själva tryckverkan är bara i dess absoluta närhet.

Spränghandgranat m/56 är ett äldre system med tre tydliga säkringsmoment: säkringssprint, säkringsbygel och säkringsgrepe. Det ställer högre krav på att soldaten gör varje steg rätt i rätt ordning, vilket gör visitering, korrekt aptering och disciplin i kastmomentet avgörande för säkerheten.

Konstruktion och funktion

Granathylsan är det som sitter ytterst och den består av ett ca 1 mm tjock plåtskal. Innanför sitter ett ca 3 mm tjockt förfragmenterat sprängskal av pressad plåt, det är detta skal som ger de dödliga splitterbitarna. Sprängladdningen består av pressad trotyl.

För göra handgranaten funktionsduglig måste man skruva i en handgranattändare, den fästes i mekanismen som i sin tur skruvas fast i granatkroppen.

Spränghandgranat 56
©2002 Henrik Svensk

För att osäkra granaten måste man först dra ut säkringsringen, trycka upp säkringsbygeln (Gäller ej SHGR 56B, se nedan) och till sist släppa grepen. Det sistnämnda sker i samband med själva kastet.

Det händer att personer är väldigt nervösa när de skall kasta sitt första skarpa kast och de glömde då ibland att trycka upp säkringsbygeln och då briserar ej granaten när den kastats.

Detta resulterade i fredstid att man var tvungen att gå fram till den odetonerade granaten och spränga sönder den med ett speciellt s.k. sprängbord.  Ett inte alltför roligt jobb för den ansvarige övningsledaren. Därför har man tagit bort säkringsbygeln på mekanismen till bl.a. SHGR 56B, SHGR 90 och SHGR 2000.

Versioner

Spränghandgranat 56B (SHGR 56B)

Spränghandgranat 56B
Foto: 2018 @103bill

År 2015 kom den en ny mekanism där säkringsbygeln är borttagen och ersatt med en sprint som man måste vrida på för att granaten skall apteras. Själva grepen är också bredare som gör att den är lättare att hålla i handen. Granaten med ny mekanism benämns därför Spränghandgranat 56B (SHGR 56B), i övrigt identisk med SHGR 56A.

Användning i strid

Att använda handgranater i stridsövningar är ytterst adrenalin framkallande. I vissa situationer detonerar handgranaten bara 2-3 meter från dig. Samtliga soldater vet att ett misstag från deras sida kan leda till att hela gruppen dödas/skadas, på riktigt!

Det smäller  kraftigt, marken skakar, luften är fylld av sanddamm som knastrar mellan tänderna och jord, sand, lera regnar över dig konstant. Som gruppchef måste du ha total koll på gruppen och kastaren, så att kastaren gör rätt och att alla övriga tar skydd på rätt sätt. Vid rensning av värngångar kan du inom loppet av 2 min göra av med 8-10 handgranater samt ca 300 skott på en grupp.

Vanligen mycket uppskattat av både soldater och övningsledare.

Säkerhet och OXA

Granater med fel, skador eller avvikande funktion får inte användas. Granater som inte briserar ska behandlas som oexploderad ammunition (OXA) och omhändertas av utbildad personal. Efter kast ska man alltid ta skydd tills brisad konstaterats.

Video

Källor

• [1] SoldR Mtrl Vapen Handgranater, Försvarets Materielverk och AerotechTelub Information och Media AB, 2000, M7742-101191
• [2] Soldatreglemente Gemensam Materiel (Sold Mtrl G), Försvarsmedia 1990, M7742-101031
• [3] SäkR 2017, Kapitel 7 Handgranater och rökammunition – Försvarsmakten

Senast uppdaterad: 2026-06-03