Bredd: 1.933 m
Höjd: 2,485 m (utan takräcke) 3,2 m inkl Ra 180 antenn
Tjänstevikt: 2520 kg
Totalvikt: 3 490 kg
Max Släpvikt: 2 000 kg
Max last: 970 kg
Axeltryck: fram: 1 750 kg, bak: 2 240 kg
Lastutrymme: 7 m3 (inkl bakre passagerarutrymme)
Invändig takhöjd: 1 633 mm
Motor: OM 611DELA, rak 4 cyl, 2 148 cm3
Motorstyrka: 95 kW, 129 hk, vid 3 800 varv/min
Vridmoment: 300 Nm vid 1 600-2 400 varv/min
Tankvolym: 75 liter
Drivmedel: Diesel
Drivmedelsförbrukning: med avstängd 4 WD. [liter/10 mil]
Stad: 10,2–14,2 , landsväg: 6,9–8,4, Blandad: 8,1–10,5
CO2-Emission: 214–277 g/km
Insprutning: Common Rail Direct Injection, CDI
Växellåda: Sprintshift 6 fram 1 bak (Låg/Hög register)
Antal hjul/drivna hjul: 4×4, normalt enbart bakhjul
Bromssystem: Skivbromsar runt om med ABS
Axelavstånd: 3 000 mm
Däckdimension: 225/70 R15
Spårvidd Fram/bak: 1, 652 m/1,646 m
Vändradie: ca 6,35 m
Max hastighet: 105 km/h (elektroniskt spärrad)
Passagerare: Förare +4-5 st beroende på konfiguration Markfri gång: Fram: 22,0 cm, bak: 19,3 cm
Stigningsförmåga: ?°
Sidlutningförmåga: ?°
Beväpning: taklucka samt ksp-lavett
Elsystem: 12 V, 2 st batterier 80 Ah+100 Ah
Sambandsutrustning: 1-2 st Ra 180, 1st fordonsenhet 480, 1 st DART 380, 1 st Skrivare MP400. (Gäller utlandsstyrkan)
Extra utrustning: fäste för vinsch, GPS, torrlufts-anslutning, takräcke för 105 kg last, stege på bakdörr, CD-stereo Blaupunkt, 4 st snökedjor civil, arbets-belysning, starkhorn, galler för samtliga ljus, extraljus på tak, flera uttag för handlampa, 3 st NATO uttag varav 1 st för starthjälp, bogserlina, lastnät, vapenställ för 4 st Ak 5, hylla för Ra180, mörkerbelysning, Eberspächer dieselvärmare, dragkrok med 3 kulor samt koppling för militärt och civilt släp, dubbla airbags, roterande varningsljus (vissa), mm.
Tillverkare: Mercedes Benz, Tyskland,
Påbyggnation: AB Karossan, Rindab AB
Antal: 228 st
Pris: ca 500 000 kr /st
FOTNOT: Många mått och vikt-uppgifter är tagna från civila datablad. Skillnader kan därför förekomma med försvarsmaktens fordon då dessa modifierats.
Personterrängbil 5 Kombi (PTGB5KO 4X4 MB313) eller Mercedes-Benz Sprinter 313 CDI som den civila versionen heter. Bilen finns i två olika versioner i Försvarsmakten; en minibuss (kallad Kombi) och en flaklastbil.
Bilen har ett mycket avancerad elektroniksystem med hela 7 st datorer vilket gör den svår att reparera och underhålla. En auktoriserad Mercedes-reparatör krävs i många fall för att åtgärda elektronikfel.
Bilen införskaffades främst för utlandstjänst och som ersättare till de ålderstigna Terrängbil 11, 13 och 20 ute på förband. Min personliga erfarenhet av fordonet är från av ett flertal exemplar då jag tjänstgjorde i utlandsstyrkan styrkan i Kosovo 2002, KS06.
Kombiversionen, som är den vanligaste, är dåligt anpassad för de skarpa kritiska uppgifter man har i utlandstjänst. På ett svensk regemente i fredstid där det finns asfalterade vägar och bra grusvägar samt närhet till avancerad serviceinrättning lämpar den sig troligen bättre. Flakversionen används mer i underhållstjänst (mat, enklare materieltransporter till och från bebyggelse) och är därmed bättre lämpad för sin uppgift.
Framdrivning
Sprintern är utrustad med en 6-växlad Sprintshift-låda. Det är en manuell växellåda som kopplar och växlar automatiskt, men styrs elektroniskt. Systemet är bränslesnålt men ger ingen vidare acceleration när snabba sådana krävs, t.ex. vid omkörning på smala vägar. Bilen är även elektronisk hastighetsbegränsad till 105 km/h p.g.a framaxels maxhastighet, vilket gör att man inte gärna gör omkörningar och omöjliggör snabba ageranden i nödlägen. Elektroniken i växellådan är avancerad och ger upphov till en del mystiska fel som aldrig kan uppstå med en vanlig mekanisk manuell eller automatväxellåda. Tex uppstår ibland systemfel som gör att man bara kan framföra bilen i 30 km/h, för att efter en total omstart (reboot) av elektroniken fungera helt normalt igen. Tyvärr medger inte alltid läget i skarp tjänst att man gör en sådan tidskrävande omstart.
Normalt drivs bilen i 2 WD-läge av bakaxeln. Via små elektroniska knappar på instrumentpanelen kan man koppla i 4 WD, lågväxel samt differentialspärrar. Att tänka på är att INTE använda fyrhjulsdrift annat än när det verkligen behövs då framaxlarna går sönder i fall fyrhjulsdrift används på väg med bra fäste under en längre tid. Bilen kan ta sig fram i branta backar och i viss terräng, men eftersom konstruktionen anses så känslig så är det numera förbjudet att förflytta sig i terräng och tom utanför preparerad väg i utlandsstyrkan.
Däcken är av all weather-typ. 4 st snökedjor av civilt “Biltema-snitt” finns att tillgå, men är inte att jämställa med de grövre slirskydd som normalt militära fordon är utrustade med. Dessa är enbart för temporärt bruk och inte kraftiga nog att använda konstant under flera dagar i sträck.
Tillverkning
Bilen har tillverkats i tre helt separata steg.
Bilen tillverkas helt komplett som vanlig fungerande civil 2 WD Sprinter hos Mercedes.
Bilen körs över till en annan Mercedesfabrik för att militäranpassas. Många nymonterade delar plockas nu bort och ersätts med andra. Bilens stötdämpare höjs (de byts inte utan höjs mha en kloss) och 4 WD, bak diffspärr och terrängväxellåda monteras. En del andra anpassningar görs även. Bilen skeppas sedan till Sverige.
Bilen anpassas av FMV hos AB Karossan och deras underleverantör Rindab AB. Gevärsställ, extraljus, vinschfäste och andra småsaker monteras på.
Detta gör att bruksanvisningar inte stämmer då ändringar är i flera steg och bilen har hela tre stycken olika säkringspaneler för vilka alla säkringar inte finns dokumenterade, i vart fall inte i någon av de bilar jag använde under 2002. Detta kan nu vara åtgärdat.
Interiör
Interiören är ren och fräsch som man kan förvänta sig i en modern civil bil och det finns en hel del trevliga detaljer. CD-stereo, sätesvärme, klimatanläggning, elektriska backspeglar, GPS, mm.
Visserligen är bilen försedd med AC, men luftkonditioneringen är helt obefintlig för passagerarna i baksätet, mycket p.g.a. bilens enorma invändiga volym med lastutrymmet. I lastbilsversionen (323 CDI) fungerar det bättre då den har betydligt mindre invändig volym i förarhytten.
Inga fönster i passagerarutrymmet går att öppna, vilket omöjliggör agerande eller beredskapshöjning från personal i baksätet vid t.ex. eskorter då de t.ex. skulle kunnat luta sig ut och dirigera bilar man kör om, etc. Dessutom är det svårt att in sval luft när den underdimensionerde luftkonditioneringsanläggningen inte räcker till.
Inga bakrutetorkare
Bakrutorna saknar torkare vilket gör att sikten bakåt blir obefintlig vid körning i damm och regn. Jag vet ingen annan civil skåpbil med bakruta som saknar detta. På ett militärt fordon som används skarpt för bl.a patrull och eskorttjänst där uppsikt runt fordonet är en absolut nödvändighet är detta ett grundkrav. I militär tjänst är det inte bara föraren som måste ha uppsikt bakåt utan i vart fall även grupp/vagnschefen.
Komma åt saker i lastutrymmet
Bakdörrarna till lastutrymmet måste öppnas/låsas med startnyckeln som i sin tur helst inte tas ur då bilen. För att öppna bak måste bilen stängas och startnyckeln tas ur. Har man otur kan Ra 180 kanaldata raderas vilket inte är acceptabelt i ett pressat läge, sambandet får inte brytas.
En dörröppningsknapp så att man kan låsa och öppna bagageutrymmet inifrån vore fördelaktigt, eftersom man inte kan komma åt utrustning i lastutrymmet inifrån då det finns ett rejält lastgaller av metall. Ur säkerhetssynpunkt tycker jag det är ett måste att trupp utanför fordonet skall kunna komma åt sin skyddsutrustning utan fördröjning eller att man måste stänga av fordonet för att gå och låsa upp bakdörrarna.
Igen egen modifiering
Ingen som helst borrning eller fastskruvning av radio eller andra tillbehör får göras. Detta gör att standardutrustning som högtalare till Ra 180 buntbandas fast över nackstöd och ser givetvis lite temporärt ut. Nödvändigheter såsom extra eskortbackspeglar får ej heller borras fast. Man har alltså målat in sig i ett hörn med en dåligt anpassad bil som absolut inte får anpassas för att lösa de uppgifter den skall utföra.
Hjälpstart
Vid hjälpstart skall den sk NATO-kabeln användas. Den skall kopplas från/in i det uttag som sitter på den främre passagerarsoffan i förarutrymmet . Alltså inte via något av vinschuttagen annat än i absoluta nödfall. Bilen som skall hjälpa skall naturligtvis vara igång. Bilarna skall stå och föra över ström i ca 15 minuter innan man försöker starta. Alldeles innan startförsök skall den mottagande bilen slå på alla fläktar och strömförbrukare och låta dessa stå på i ytterligare 15 minuter efter start. Detta för att undvika en eventuell spänningsspik som kan förstöra den känsliga elektroniken när bilen väl startar. Att hjälpstarta bilen tar alltså minst ca 30 minuter om man följer reglerna.
OBS! Du kan enbart starta en Sprinter med en annan Sprinter eller annat fordon med 12V-system. Nästan alla andra fordon i Försvarsmakten använder 24 V-system och kommer därför FÖRSTÖRA Sprintern ifall du försöker starta med hjälp av dem.
Förarutrymme
I förarutrymmet sitter en en förarstol samt en tvåsitssoffa. I bilarna i utlandsstyrkan har man satt fast en hylla på ett av de främre passagerarsätena för montering av en Ra 180 med DART 380 och skrivare MP400. Detta arrangemang tar då bort en välbehövlig sittplats.
Sätena är av vanlig civil typ med ljusgrå klädsel ‘Venice’, som troligen snabbt kommer att slitas ut och bli smutsigt. Föraren har ett vapenställ för sin Ak 5 på vänstersidan av sitt säte och den främre passageraren ett vapenställ i framkant på sitt säte.
Passagerarutrymme
I passagerarutrymmet sitter tre stycken individuella säten tätt monterade och bildar en soffa. Sätena hade i början en förmåga att lossna från sin fästskena i golvet vid lutning, men det är nu avhjälp med ett enkelt metallspänne. Sätena är bekväma men alldeles för smala att sitta i med stridsutrustning. Varje stol har ett eget trepunktsbälte. Benutrymmet är stort och bakom förarstolen sitter i vissa bilar ytterligare en Ra180. Ett praktiskt vapenställ för fyra stycken Ak5 finns monterat bakpå den främre passagerarsoffan.
Bilen är extrautrustad med en extra Ra180-enhet samt solfilm.
På sidoväggen syns delarna till LV-skyttplattformen.
LV-lucka
En mycket enkel och klen konstruktion av pressad plåt gör att man i nödfall kan montera ihop en plattform för en Lv-skytt att stå på. På taket finns en enkel lavett för Kulspruta. Takluckan av transparent plast är av vanlig civil fritidsbåt-typ. Det är tveksamt om någon skulle riskera att stå raklång och visa hela kroppsytan genom de stora sidofönstren vid en sådan hotbild.
Den transparenta takluckan gör även att solen värmer upp och bländar passagerarna.
Lastutrymme
Bilen har ett mycket stort lastutrymme i vilket man med enkelhet kan frakta stora höga föremål såsom vitvaror och möbler. Det är inte så konstigt då bilen ursprungligen är konstruerad för civilt bruk som spedition och budbil med krav på stor lastförmåga. Det är sällan man lyckas fylla lastutrymmet mer än några få procent då antalet passagerare starkt begränsar den mängd materiel som behövs medföras. Lastutrymmet avskiljs med ett kraftigt lastgaller vilket totalt förhindrar passage och åtkomst till lastutrymme från passagerarutrymmet. Golvet är försett med öglor för förankring av lastnät och spännband.
På taket får man lasta 105 kg. En del har missuppfattat det att man inte kan bestiga taket om man väger mer än 105 kg men det är fel. Taket tål egentligen laster på 300 kg enligt datablad, den lägre gränsen är för att inte överskrida totalvikten. (Se datablad hos Mercedes-Benz)
Extrautrustning
Bilarna som levererades i utlandsstyrkan under 2002 var extrautrustade enligt följande
Galler för all utvändig belysning
Kommentar: Gallren gör varken till eller från, gör det bara bökigare att tvätta, gallren hindrar inte stenskott. Gallren ligger så nära strålkastarglaset att kör man in i något går det sönder i alla fall. Det ger bilen ett lite mer tufft och “elakt” utseende.
Flaggbelysning
Kommentar: Bra att ha, men lätt att glömma påslagen och kan tömma ur batterierna helt då det inte styrs av den vanliga färdbelysningen eller tändningen.
Sidoavspaningsbelysning
Kommentar: Mycket bra och praktiskt då man upprättar vägspärrar mitt i natten och skall fylla i papper samt avspana vägkanten, mm.
Fjärrstrålkastare
Kommentar: Bra, men oftast är de felinställda då inställningen rubbas snabbt eftersom vägarna är mycket gropiga. De är endast fastsatta i en punkt och inga stödskenor.
Starktonshorn
Kommentar: Mycket bra, ett starkt signal horn är ett måste när man skall ta sig fram i tjänsten.
DC/DC omvandlare för Radio
Kommentar: Ett måste för att få Ra 180 att fungera med högeffekt.
Sambandsutrustning
Kommentar: Alla fordon i utlandstjänst är utrustade med minst en Ra 180 enhet. Man måste ALLTID ha radiosamband så fort man lämnar campen.
GPS-utrustning
Kommentar: Ett bra hjälpmedel som underlättar väsentligt. Händer något kan man snabbt rapportera det vidare med mycket stor precision vart det är.
Hasplåt
Kommentar: Hasplåten under motorn av tunn aluminium är under all kritik. Den är inte tillräckligt robust och hållbar.
Personterrängbil 5, MB 4×4 SPRINTER 313 CDI
Foto: ©2002 Henrik Svensk
Huvudströmställare
Bilen är utrustad med en huvudströmställare med vilken man kan stänga av huvudströmmen från batterierna. Detta är boven bakom många elektronikfel. Moderna bilar med flertalet datorer är inte konstruerade för att få all ström avslagen tvärt. Dessutom sker detta upprepade gånger, ofta flera gånger om dagen och då även tyvärr mitt i deras arbetsprocess med att behandla data. Man skall alltid vänta minst 30 sekunder efter att man stängt av bilen innan man vrider av huvudströmställaren. Detta för att ge alla små datorer, givare och kretsar en chans att arbeta klart och ställa sig i viloläge innan man bryter strömmen. Många glömmer/struntar i detta och datorerna kommer då i såkallade förbjudna lägen/osynk. Därför brukar man numera råda att INTE stänga av huvudströmställaren då det skapar så många problem. Det som kan hända om man inte stänger av huvudströmställaren är att batterierna kan tömmas om man glömt stänga av radio-enheterna, flaggbelysningen och så vidare.
Tips: Använd inte huvudströmställaren.
Om du måste, vänta minst 30 sekunder efter att du stängt av bilen. Bilen skall dessutom alltid stå i läge Neutral vid parkering.
Tips: Kontrollera ALLTID att alla strömförbrukare; radio, flaggbelysning, etc är avstängda när du är klar.
Mörkerbelysning
Bilarna har ingen yttre mörkerbelysning men är förberedda för detta. Däremot kan man mörklägga instrumentpanelen i bilen. Detta görs med hjälp av två stycken tillklippta metallplattor med kardborrefäste. Jag anser att detta är ett mycket tydligt bevis på hur avancerat och tillkrånglat hela elsystemet är när tillverkaren inte ens kan fixa en sådan enkel funktion utan måste täcka för med en skiva.
Fördelar
|
Nackdelar
|
Sammanfattning
FMV har gjort ett dåligt köp med att anskaffa in en dyr bil i ett mycket stort antal som inte motsvarar de krav och uppgifter bilen har från ett soldatperspektiv i utlandsstyrkan. Detta är numera allmänt känt i hela Försvarsmakten. Och vissa höga chefer vägrar åka i Sprinter utan kräver GW när de är på besök i utlandsstyrkan (2002). Felaktiga val av tilläggsutrustning har ställt det ännu mer och annan extra utrustning man inte valt hade kunnat fixa en del problem. T.ex. välja en elektronisk växellåda men inte centrallås.
Många anser att man lika gärna hade kunnat köpa in betydligt billigare civila VW Syncro-bussar för en bråkdel av priset med fler sittplatser och ändå fått en likvärdig eller bättre bil, då man ändå inte får köra i terräng. VW Syncro finns i ett antal civila versioner i utlandsstyrkan och fungerar oftast lika bra eller bättre.
Kommentar från FMV
Citat ur FMVaktuellt nr 6, 2001, sid 19
“– Det har varit vissa klagomål att FMV köpt in Sprinter istället för några ”ballare bilar”, säger Anders Östberg, uppdragsledare vid FMV KC Farkost/mark för lätta hjulfordon, som skött upphandlingen av Sprintern. Men bilarna motsvarar de krav Försvarsmakten ställt.
Pressmeddelande
FÖRSVARETS MATERIELVERK 2000-02-14 Nr 05/00
Informationsenheten
FMV (Försvarets materielverk) har tecknat avtal med Daimler Chrysler Sverige AB (Mercedes Benz Sverige) om leveranser av lätta allhjulsdrivna transportbilar för person- och godstransporter.
Leveranserna kommer att äga rum under år 2000 och 2001. Avtalet avser 272 st Mercedes Benz Sprinter transportbilar, varav 232 st är kombibilar och 40 st lastbilar samt kringutrustning och dokumentation. Beställningssumman uppgår till ca 136 miljoner kr.
För ytterligare information kontakta avdelningsdirektör Anders Östberg (tel 08-782 50 xx) eller informationschef Kurt Svensson (782 63 xx, 070-558 41 xx).
Källor
Sidan är producerad av Henrik Svensk, 2002-2003
Instruktionsbok Sprinter.
Försvarsmakten: Fordon för utlandstjänst till Försvarsmakten, 2002
Mercedes-Benz webbsida och broschyrer 2003
Mercedes svenska webbplats om Sprinter
AB Karossan webbsida 2003
Leverantör av extrautrustning och tilläggsbyggnation.
Leave a Reply
Lämna en kommentar