 |
Fälthaubits 77 - FH77
|
|
||||
 |
||||||
|
Fälthaubits 77-systemet (FH77) utvecklades i slutet av 60-talet av Bofors. Under utvecklingsarbetet kom man fram till följande viktiga krav:
Haubits 77A- pjäserna levererades till förbanden mellan 1978-1985 och idag finns det endast ett fåtal av dessa pjäser kvar i aktiv tjänst. Några modifierades med positionsbestämnings-utrustning (betecknas Haubits 77AP) och används idag för att utbilda Haubits 77B-bataljoner till en lägre kostnad. I april 1990 beställdes ytterligare 50 st Haubits 77B pjäser tillsammans med ammunition och övrig utrustning. Pjäsen som var en vidareutveckling av Haubits 77A kallas Haubits 77B och kan bland annat skjuta NATO-standardiserad ammunition. De levererades till förbanden under 1990-1991 och var i stort samma pjäs som Bofors under 1980-talet sålt till Indien och Nigeria. Haubits 77B är idag Sveriges enda operativa typ av artilleripjäs, som i nuläget finns placerade i fyra stycken brigadhaubits-bataljoner om vardera tolv pjäser.
KonstruktionPjäsen delas konstruktionsmässigt upp i över- och underlavett. DrivsystemPjäsens drivsystem är uppbyggt runt en mindre förbränningsmotor (modellberoende se faktaruta) som i sin tur driver tre hydraulpumpar; två axialkolvpumpar och en kugghjulspump. Hydraultrycket används bland annat för drivning av hjulen, riktning av eldröret, laddning samt höjning och sänkning av lavetten.Vid körning går trycket från de två axialkolvpumparna till en hydraulmotor som sitter vid respektive drivhjul. I och med att varje drivhjul har en egen hydraulmotor och pump kan hjulen köras oberoende av varandra vilket gör pjäsen lättmanövrerad i trånga passager. I skjutläge styrs oljan bort från drivhjulen och används till rikt- och laddanordningarnas hydraulsystem. Kugghjulspumpen förser stödhjulen med hydraultryck för höjning och sänkning av lavetten.
LaddsystemLaddsystemet är halvautomatiskt där frambringandet av granater och drivladdningar sker med mänsklig kraft medan laddningen sker med hjälp av hydraultryck. Efter att skottet avlossas kastas tändpatroner (H77A: laddningshylsor) automatiskt ut, mekanismen öppnas och är åter klar för laddning. MekanismHaubits 77 A utrustades med en kilmekanism och laddningshylsor. Under utvecklandet av Haubits 77B framkom det önskemål om att kunna använda NATO-standardiserad ammunition med krutkarduser som drivladdningar, vilket medförde att man valde den tätare skruvmekanismen.
Fördelen med en kilmekanism är att pjäsen får en högre eldhastighet tack vare ett mindre antal moment som skall genomföras vid varje omladdning p.g.a. att ammunitionen redan är sammanförd när laddcykeln påbörjas. Skruvmekanismens fördelar ligger främst i att den blir tätare vilket innebär att inte så mycket krutgaser läcker ut genom bakstycket utan allt gastryck verkar till att föra granaten framåt, med längre skjutavstånd som följd.
NavigeringssystemHaubits 77B samt vissa modifierade Haubits 77AP använder tröghetsnavigeringssystemet POS 2 för att erhålla position samt bäring under skjutning. POS 2 arbetar med tre stycken ringlasergyron samt accelerometrar för att beräkna hur enheten flyttar sig i förhållande till utgångspositionen samt bestämma bäring. Vid systemstart anger man säkra koordinater från en av Lantmäteriets fältmätpunkter. Systemet klarar av att ge säkert geodetiskt underlag under förutsättning att det var 10:e km uppdateras på fältmätpunkter. Rörlighet/FörflyttningVid förflyttning mellan grupperingsplatser eller andra längre sträckor dras pjäsen av en Terrängbil 40 (TGB 40 ) med en maximal hastighet av 70 km/h. Vid förflyttning i svår terräng kan pjäsens och bilens motorer samköras genom en manöverenhet som placeras i dragbilen. Detta innebär att ekipagets alla åtta hjul driver samtidigt och åstadkommer en avsevärd dragkraft i hastigheter upp till ca 7 km/h. Vid kortare förflyttningar och i samband med grupperingar rör sig pjäsen med hjälp av sin egen motor i hastigheter upp till ca 7 km/h.
BemanningEn pjäs bemannas av minst fem personer.
Gruppchefen styr verksamheten samt ansvarar för eldgivningen från en platta på pjäsens vänstra sida alldeles intill riktaren. Riktaren kör pjäsen vid gruppering, riktar in eldröret och avfyrar under eldgivning från sin plats på pjäsens vänstra sida.
Laddare 1 sitter vid skjutning på pjäsens högra sida och vevar fram granaterna till laddningsmekanismen. Pjäsgruppen består totalt sett av 10-14 personer uppdelade i två skjutande lag för att kunna verka dygnet runt. OrganisationEnligt organisation 2004 består varje artilleribataljon av 854 man uppdelade på fem kompanier; två pjäskompanier, ett närskyddskompani, ett ledningskompani och ett trosskompani. Pjäskompanierna innehåller tre pjäsplutoner, en rektropp samt en stabstropp. Minsta eldenhet som eldledare tilldelas är i regel artilleribataljon.
|
| Ammunition
Spränggranater Standardspränggranaten SGR 54-77 väger 43 kg och innehåller förutom stålskalet ca 7 kg pressad trotyl och ger verkan genom splitter och tryck.
På granaten skruvar man fast ett tändrör som temperas (ställs in) beroende på när och hur man vill att granaten skall brisera. De vanligaste eldslagen är ögonblicksbrisad , att granaten briserar när den träffar något, luftbrisad, att granaten briserar en bit upp i luften för att ge ökad splitterverkan eller inträngingsbrisad , som gör att granaten kan tränga in i t.ex. ett värn innan den briserar. Luftbrisad åstadkoms genom att använda tid- eller zonrör. Tidröret innehåller en klocka som ställs in innan avfyrning och briserar på avsedd plats i banan. Zonrören baseras på att ett litet radarhuvud känner av granatens avstånd till marken och briserar vid en förutbestämd höjd beroende på radarreflektionerna. Övningsgranater Basflödesgranater BONUS Drivladdningar Till Haubits 77A används plasthylsor som innehåller ett variabelt antal delladdningar samt en tändskruv i botten av hylsan.
BatteriplatsenPå batteriplatsen beräknas hur pjäserna skall rikta för att träffa målet av SKjutElementRäknaren (SKER). SKER:en är kopplad till en Ra 180 mobil och tar emot eldsignaleringen från sensorn och beräknar pjäsens skjutelement. Den tar vid beräkningen hänsyn till uppmätta störningar såsom vind, temperatur, lufttryck, pjäsernas individuella egenskaper samt krutets temperatur och brinntid. När beräkningen är slutförd skickas skjutelementen innehållande; hur pjäsen skall rikta , typ av ammunition, laddning och antal skott vidare ut till pjäserna med tvåtråd eller radio. Batteriplatsgruppen färdas i en Bv 2061 eller en TGB 1318/1321 och följer efter i pjäsernas omgrupperingar.
SensorerFör att kunna använda sig av ett indirekt eld-system och skjuta artilleri behövs förutom pjäserna även en sensor i målterrängen som talar om var granaterna skall skjutas. Denna sensor kan se ut på många sätt. Den enklaste sensorn i dagsläget är en eldledningsgrupp som arbetar med hjälp av kompass, laseravståndsinstrument och en Ra 180 + DART. För att leda den indirekta elden vid de mekaniserade förbanden finns en eldledningsplattform baserad på ett Strf 90-chassie, Epbv 90 samt Epbv 3022. Dessa fordon har utrustning för positionsbestämning, avståndsmätning och samband. Fordonen ger personalen splitterskydd vilket gör att de kan observera nedslagen på kortare avstånd samt lättare följa de mekaniserade förbandens anfallsrörelse. Under de senaste tio åren har utvecklingen av sensorer gått fort. Sverige har idag ytterligare två system som kan leda indirekt eld, ARTHUR (ARTillery Hunting Radar) och UAV Ugglan (Unmanned Aerial Vehicle). ARTHUR är en artillerilokaliseringsradar som förutom att mäta in fientligt artilleri även kan eldleda och eldreglera eget artilleri med hjälp av sin radarantenn. Ugglan är en obemannad flygfarkost som med hjälp av optiska samt infraröda sensorer kan observera fiendens ställningar på djupet och leda indirekt eld mot dessa. SkjutningSensorn framme vid målet skickar en eldsignalering innehållande målets koordinater (x, y, z), eldslag samt antalet granater i målet. Detta skickas vanligtvis som ett meddelande enligt format 410-412 med DART 380. I batteriplatsfordonet tas målinformationen emot och omräknas till hur pjäsen skall rikta för att nå målet. När riktaren mottagit skjutelementen på sin skärm och inriktat pjäsen i rätt bäring och elevation genomför pjäsgruppchefen kontroller och ger riktaren klartecken för avfyrning. När skottet har avlossats går ett FYR-meddelande tillbaka till eldledaren om att granaterna är på väg. När de första granaterna har landat i målterrängen observerar eldledaren eldens läge och skickar om det behövs ett ändringskommando som flyttar elden exakt in till målet. Batteriet genomför nu ännu ett eldöppnande med helt rättliggande eld.
AvvecklingFälthaubits 77A avecklades i och med Förförsvarsbeslut 2000, medan vissa ställdes i reserv. Dessa avvecklades helt med Försvarsbeslut 2004. De 48 st pjäser Fälthaubits 77B utgick ur den svenska organisationen 2011 för att återanvändas som en viktig komponent i Archer, Artillerisystem 08. Video
Mer Info Arméns
materiel Indirekt eld -OH Källor:Sidan är gjord i samarbete med: Pjäsen samt ett antal som vill vara anonyma. Samtliga har personliga erfarenheter inom FH77-systemet. Instruktionsbok 15,5 cm Haub 77A Instruktionsbok 15,5 cm Haub 77B Det svenska artilleriet
Artilleriregementets hemsida 2003-10-30 |
|
||
Denna sida uppdaterad :
2014-05-22
|
|
Artilleriregementet
Bofors
Defence
SoldF Forum
@soldfcom
Facebook.com/soldfcom
Instagram.com/soldfcom
Pinterest
Youtube
Google+