Stridsfordon 9040 - Strf9040


Se större bildKlicka för att se större bild
Stridsfordon 9040 under framryckning

skiss Stridsfordon 9040 IFV
Se större bildKlicka för att se större bild
 Rysk skiss på en prototyp av Stridsfordon 9040

Fakta (B-versionen)

Längd: 6,55 m
Bredd: 3,17 m
Höjd: 2,71 m, 4,17 m med antenner
Stridsvikt: 23,1 ton
Markfrigång: 450 mm
Spårvidd: 2470 mm mellan bandens mittlinjer

Beväpning: Bofors 40mm automatkanon 40/70Bc, Carl Gustaf 7,62mm kulspruta m/39B, Galix 80,5mm rökkastare
Ammunition till akan: Pilprojektil, spränggranat och kulspränggranat
Vikt akan: ca 675 kg exkl vagga
Eldhastighet akan: ca 300 skott/minut

Motor: Scania DSI 14 överladdad diesel med direktinsprutning och laddluftkylare
Slagvolym: 14,2 liter
Effekt: 550 hk vid 2100 v/min
Max vridmoment: 2300 Nm vid 1350 v/min
Transmission: Perkins X-300-5N automatlåda med fyra växlar framåt och två bakåt
Vikt: 2450 kg för motor inkl olja och kylvätska samt växellåda
Total bränslevolym: 550 liter
Styrsystem: Överlagringsstyrning (hydrostatiskt)
Bromssystem: Lamellbromsar

Bandtyp: Diehl Remscheid GMBH FMC T1571
Bandbredd: 533 mm
Antal plattor: 84 (nytt band)

Gravtagningsförmåga: 2,6 m
Vadningsförmåga: 1,4 m
Största sidlutning: 30º
Stigförmåga: 30º
Maxhastighet: 70 km/ framåt och 45 km/h bakåt
Aktionssträcka: 320 km

Systemspänning: 24 volt
Radio: 2 st Ericsson RA-180
Intercom: TLS 90/Telehjälm 9A
Navigationssystem: KVH Industries NAV 90
GPS: Rockwell Collins LTD

Tillverkare: Bofors Defence, BAE Systems Hägglunds, mfl

Stridsfordon 9040 (Strf90) är den vanligaste vagnen i stridsfordon 90 familjen. Ett stort antal vagnar är tillverkade och levererade till Försvarsmakten. Vagnen är både slagkraftig med sin 40 mm kanon och kan samtidigt transportera upp till sju stridsutrustade soldater. Vagnen är på sikt tänkt att ersätta de slitna PBV 302 som trupptransportfordon och även användas i internationell verksamhet.
Läs även sidan om Stridsfordon 90 Familjen.

Beväpning

Huvudbeväpningen består av en automatkanon som i grunden är en Bofors L/70 40 mm. luftvärnskanon, men har modifierats bland annat på så sätt att magasinen sitter på undersidan istället för på ovansidan. Eldhastigheten är cirka fem skott i sekunden.

Ammunitionen till automatkanonen är:

Pilprojektil: Pilprojektilen är avsedd för att bekämpa bepansrade mål och är underkalibrig. Projektilen använder sin höga hastighet och tyngd för att penetrera målet. För närvarande finns två typer av pilrojektiler till strf 9040:

  • Spårljuspansraprojektil 90 (slpprj 90) som har en utgångshastighet på ca 1465 m/s.
  • Spårljuspansarprojektil 90 LK (slpprj 90LK) (LågKänsligt) har samma utgångshastihet som slpprj 90, men innehåller ett speciellt krut vilket gör den mindre känslig för yttre påverkan.

Kulsprängranat: Ammunitionstypen är främst avsedd att användas mot flygplan, helikoptrar och robotar. Granaten innehåller zonrör vilket gör att den briserar vid direktträff eller i närheten av målet. Vid brisering slungas tungmetallkulor och splitter ut från granaten.

  • Kulspränggranat 90 (kulsgr 90) som har en utgångshastighet på ca 1015 m/s och innehåller 640 tungmetallkulor.
  • Kulspränggranat 95 LK (kulsgr 95 LK) som har en utgångshastighet på ca 1000 m/s och innehåller LågKänsligt krut och 1100 tungmetallkulor.

Spränggranat: Lämpar sig bäst mot obepansrade mål.

  • Spårljusspränggranat 90 (slsgr 90) som har en utgångshastighet på ca 988 m/s.

Övningsammunition: Utöver ovanstående granater finns även övningsgranater som används vid utbildning:

  • Spårljusövningsprojektil 95 (slövnprj 95) ersätter slpprj 90 vid övningsverksamhet och dess bana överenstämmer upp till ca. 1000 m. med den skarpa pilprojektilen.
  • Spårljusövningsprojektil 484C (slövnprj 484C) är en barlastad granat med skarp drivladdning. Den används vid övningsverksamhet mot mark och luftmål och har samma ballistiska egenskaper som slsgr 90.
  • Laddblind granat.

Under automatkanonen finns tre magasin (fack) som rymmer åtta skott vardera. Efter 24 skott måste skytten alltså ladda om. Omladdningen sker med ammunition från karusellmagasinet som sitter under tornet lättåtkommligt för både skytten och skyttegruppen. När karusellmagasinet är tomt måste skyttegruppen fylla på det med ammunition från ammolådorna i stridsutrymmet. Totalt kan man medföra 232 st. 40 mm. projektiler. Skytten kan med akan skjuta antingen enkelskott, fyrskottssalva eller åttaskottssalva.

Foto. ©2002 Tomas Aronsson
7,62 mm i jämförelse med 40 mm granat (blind).

Kulspruta

Kulsprutan är av modell 39B, kaliber 7,62 mm. Modellen är en variant av den amerikanska M1919, vikten är på 14 kilo och eldhastigheten är cirka 600 skott/minut. Den är parallellkopplad vilket innebär att den alltid pekar dit automatkanonen pekar. Ammunitionen är färdigbandad på tygband med var fjärde spårljus och kommer i papplådor om 250 skott. Vapnet fanns även i Stridsvagn 104 och Ikv 91, båda vagnstyperna tagna ur drift 2001. Mina personliga erfarenheter om kulsprutan är att den ofta får eldavbrott och att det är ganska krångligt för vagnchefen att fixa eldavbrottet samtidigt som han leder vagnen i stressade situationer.

Rökkastare

Rökkastarna är sex stycken till antalet och är placerade med tre på vardera sidan av tornet. De är av typen Galix och är tillverkade av GIAT Industries och har en kaliber på 80,5mm. Rökkastarna avfyrar rökgranater som bildar en IR-dämpande, tjock och giftig rök 20-50m framför fordonet som varar i 1-2 minuter vilket ska räcka för att vagnen ska hinna omgruppera.


Versioner

Det finns just nu tre versioner av Strf 9040 ute på våra förband; Adam, Bertil och Ceasar.

Om vi börjar med skillnaderna mellan A och B så är en av de stora förändringarna att Bertilvagnen har fått ett nytt höjdriktsystem som gör dämpcylindern överflödig och förbättrar skjutning under gång. En annan av de viktigare förändringarna är att B-versionen har utrustats med ett reservsikte som är placerad bredvid eldröret. Övriga förbättringar består bland annat av modifierat elsystem och programvara, nya paneler för vagnchef och skytt samt nya säkerhetsbälten.

Strf 9040C är följdaktligen den nyaste versionen, och skiljer sig på så sätt att den inte används vid värnpliktsutbildning utan är främst avsedd för intrenationell tjänst. Vagnen blev färdig under 2003 och är för närvarande endast till förfogande för arméns insatsförband IA03. Den stora skillnaden mot B-versionen är den rejält höjda skyddsnivån som består i minskydd och tilläggsskydd. De yttre tilläggsskydden består av extra pansarplåt på vagnskroppen samt de yttre minskydden som sitter under vagnen. De inre skydden består av en limmad liner som ska förhindra omkringflygande splitter i vagnen samt att all materiel i vagnen har säkrats och viss materiel har omplacerats. Exempelvis har stridsutrymmespersonalen sina personliga vapen i vapenhållare. All extra pansarplåt har gjort att vagnen växt på både längd och bredd samt givetvis ökat vagnens stridsvikt som ligger på 28 ton jämfört med Bertilversionens stridsvikt på 23,1 ton.

En annan stor skillnad mot Bertilversionen är att KSP m/39 är utbytt mot en KSP m/58 som är fäst på torntaket istället för i tornet.


Klicka för att se större bild
Stridsfordon 9040C
Foto: BAE Systems Hägglunds

Strf 9040 är ständigt under utveckling, bland annat genomförs det en del studier med vagnen som vapenplattform för ytterligare vapensystem och tillbehör, några av dessa är:

  • En vagn som förutom automatkanonen är beväpnad med Robot 56 Bill monterad bredvid skyttplats utanpå tornet. En demonstrator har tillverkats och skjutningar har genomförts under 2001. I nuläget saknas dock ekonomiska medel för serietillverkning.
  • En 9040 med en granatspruta eller Tksp monterad på torntaket. Testskjutningar skall ha genomförts under 2002-2003.
  • En lätt minvält monterad på Strf 9040.

Noteras bör dock att dessa vagnar endast är försöksprojekt.

Teknisk utrustning

För strid under mörker är vagnen utrustad med en kyld IRV-kamera för målupptäckt med monitor för skytten och vagnchefen. Vagnen har en bildförstärkare med monitor för föraren för manövrering under mörker.

CV 9040 IFV
Klicka för att se större bild
Lerigt Stridsfordon 9040
Foto: BAE Systems Hägglunds

Eldledningssytemet består av ett CelsiusTech-sikte med en laseravsståndsmätare och en pjäsdator med ballistikkalkylator. I pjäsdatorn matar man in olika värden, bland annat utetemperatur, kruttemperatur, lufttryck, vindriktning och vindstyrka. Ballistikkalkylatorn tar sedan hänsyn till avstånd samt pjäsdatorns värden vilket gör att skytten snabbt och effektivt erhåller en korrekt riktpunkt som nästan eliminerar risken för bom. Laseravståndsmätaren har ett märområde från 300 till 9995 meter med en noggranhet på ±10 meter.

För skydd mot NBC-stridsmedel kan övertryck i vagnen bildas, luften som då kommer in i vagnen går igenom ett NBC-filter som ska hålla vagnen fri från farliga stridsmedel under minst tre dygn.

Brandsläckning

Vagnen har ett fast brandsläckningssytem för motorrummet som utlöses automatiskt av temperatursensorer i motorrummet eller manuellt från förarplatsen, släckningsmedlet är halon 1211. Utöver det finns fyra stycken 1,5 kg halon handbrandsläckare placerade i tornrummet, i förarutrymmet och två i stridsutrymmet. Dessutom finns en 5 kg pulver handbrandsläckare i batterifacket (fack 4).

Stridsutrymmet

Stridsutrymmet rymmer sju stridsutrustade soldater. Där sitter en skyttegrupp om sex personer och på den sjunde platsen oftast plutonsjukvårdaren, markstridsledaren eller någon annan. Skyttegruppen består av en gruppchef, en ställföreträdande gruppchef, två KSP-skyttar, en Grg-skytt och en Grg-laddare tillika sjukvårdsman.

Livet som soldat "där bak" är väldigt trångt och stötigt. Sju personer ska leva på drygt två kvadratmeter tillsammans med all utrustning som till exempel två stycken Pskott, två stycken KSP m/58, ett Granatgevär m/48, fyra bumpor till Grg:t, ammunition till AK 5 och KSP, mat, sjukvårdsutrustning, radioutrustning och en massa annat skräp.

För uppsutten strid eller observation med skyttegruppen finns två stycken stridsluckor på bakpansaret. Oftast är det gruppchefen och en kulspruteskytt i den ena luckan och ställföreträdande gruppchef och den andra kulspruteskytten i den andra luckan som observerar och strider genom stridsluckorna. På varje sida finns det en tapp där man fäster kulsprutan så att ksp-skytten slipper hålla i den.

För längre vistelser när man inte kan lämna vagnen (tex. NBC-anfall) och måste uträtta sina naturliga behov så finns det en utfällbar stol utan dyna och en rulle sopsäckar. Det hela går till så att man trär en påse över stolen, sätter sig ner och uträttar sina behov varpå man knyter ihop säcken och stoppar den någonstans.

En bra utrustningsdetalj i stridsutrymmet är vattenkokaren. I den kan man koka guldburkarna till hela besättningen och skyttegruppen, vilket är både trevligt och moralhöjande.

Besättning

Besättningen i en 9040:a består av tre personer; en vagnchef, skytt och förare. Vagnchefen sköter kommunikationen och navigationen, skytten söker efter fi och avfyrar vapnen och föraren ägnar sig enbart till att köra fordonet. Skytten är ställföreträdande vagnchef och även sjukvårdsansvarig för vagnsbesättningen. Vagnchefen är antingen KB-elev eller ett högre befäl som t ex. fänrik eller kapten, medans skytten och föraren är tio månaders vpl. Vagnchefen sitter till vänster i tornet, skytten till höger i tornet och föraren längst fram till vänster i chassiet.

Källa:

Sidan är skapad i samarbete med Tomas Aronsson

Instruktionsbok Strf 9040B

FMV
Försvarets materielverk
Fakta och historik om Stridsfordon 90.

Mer info:

www.flir.com
Levererar IRV-kameran till Strf 9040.

BAE Systems Hägglunds
Tillverkare och utvecklare av själva av vagnen. Foton, broschyrer och filmer på Strf90.

ARMY Technology logo
Army-technology
Här finns tillverkarnas temasidor om Stridsfordon 90.

Swedish Army Now! Unofficial Swedish Army Page
Historik, utveckling och fakta.

 

Cookies | Copyright © 1997-2012 SoldF.com | info@soldf.com |Denna sida uppdaterad : 2012-02-08

Sitemap