Personterrängbil 5 Kombi

Klicka för att se större bild!
Foto: ©2002 Henrik Svensk

Klicka för att se större bild!
Foto: ©2002 Henrik Svensk

Fakta Längd: 4,89 m Bredd: 1.933 m Höjd: 2,485 m (utan takräcke) 3,2 m inkl Ra 180 antenn Tjänstevikt: 2520 kg Totalvikt: 3490 kg Max Släpvikt: 2000 kg Max last: 970 kg Axeltryck: fram: 1750 kg, bak: 2240 kg Lastutrymme: 7 m3 (inkl bakre passagerarutrymme) Invändig takhöjd: 1633 mm Motor: OM 611DELA, rak 4 cyl, 2148 cm3 Motorstyrka: 95kW, 129 hk, vid 3800 varv/min Vridmoment: 300 Nm vid 1600-2400 varv/min Tankvolym: 75 liter Drivmedel: Diesel Drivmedelsförbrukning: med avstängd 4wd. [liter/10 mil] Stad: 10,2–14,2 , landsväg: 6,9–8,4, Blandad: 8,1–10,5 CO2-Emission: 214–277 g/km Insprutning: Common Rail Direct Injection, CDI Växellåda: Sprintshift 6 fram 1 bak (Låg/Hög register) Antal hjul/drivna hjul: 4x4, normalt enbart bakhjul Bromssystem: Skivbromsar runt om med ABS Axelavstånd: 3000 mm Däckdimension: 225/70R15 Spårvidd Fram/bak: 1, 652 m/1,646 m Vändradie: ca 6,35 m Max hastighet: 105 km/h (elektroniskt spärrad) Passagerare: Förare +4-5 st beroende på konfiguration Markfri gång: Fram: 22,0 cm, bak: 19,3 cm Stigningsförmåga: ?° Sidlutningförmåga: ?° Beväpning: taklucka samt ksp-lavett Elsystem: 12 V, 2 st batterier 80 Ah+100 Ah Sambandsutrustning: 1-2 st Ra 180, 1st fordonsenhet 480, 1 st DART 380, 1 st Skrivare MP400. (Gäller utlandsstyrkan) Extra utrustning: fäste för vinsch, GPS, torrlufts-anslutning, takräcke för 105 kg last, stege på bakdörr, CD-stereo Blaupunkt, 4 st snökedjor civil, arbets-belysning, starkhorn, galler för samtliga ljus, extraljus på tak, flera uttag för handlampa, 3 st NATO uttag varav 1 st för starthjälp, bogserlina, lastnät, vapenställ för 4 st Ak 5, hylla för Ra180, mörkerbelysning, Ebersprächer dieselvärmare, dragkrok med 3 kulor samt koppling för militärt och civilt släp, dubbla airbags, roterande varningsljus (vissa), mm. Tillverkare: Mercedes Benz, Tyskland, Påbyggnation; AB Karossan, Rindab AB Antal: 228 st Pris: ca 500 000 kr /st FOTNOT: Många mått och vikt-uppgifter är tagna från civila datablad. Skillnader kan därför förekomma med försvarsmaktens fordon då dessa modifierats.

Personterrängbil 5 Kombi (PTGB5KO 4X4MB313) eller Mercedes-Benz Sprinter 313 CDI som den civila versionen heter. Bilen finns i två olika versioner i Försvarsmakten; en minibuss och en flaklastbil.

Bilen har ett mycket avancerad elektroniksystem med hela 7 st datorer vilket gör den svår att reparera och underhålla. En auktoriserad Mercedes-reparatör krävs i många fall för att åtgärda elektronikfel.

Bilen är främst avsedd för utlandstjänst hos den svenska utlandsstyrkan. Min personliga erfarenhet av fordonet är från av ett flertal exemplar då jag tjänstgjorde i utlandsstyrkan styrkan i Kosovo 2002, KS06.

Klicka för att se större bild!
Eskort av serbiska bussar, Gracanica, Kosovo, 2002.
Foto: ©2002 Robert Rosén

Minibussversionen, som är den vanligaste, är dåligt anpassad för de uppgifter man har i utlandstjänst. På ett svensk regemente där det finns asfalterade vägar och bra grusvägar samt närhet till avancerad serviceinrättning lämpar den sig troligen bättre. Flakversionen används mer i underhållstjänst (mat, mtrl leveranser till/från bebyggelse) och är därmed bättre lämpad för sin uppgift.

Framdrivning

Sprintern är utrustad med en 6-växlad Sprintshiftlåda. Det är en manuell växellåda som kopplar och växlar automatiskt men styrs elektroniskt. Systemet är bränslesnålt men ger ingen vidare acceleration när snabba sådana krävs, t.ex. vid omkörning på smala vägar. Bilen är även elektronisk hastighetsbegränsad till 105 km/h pga framaxels maxhastighet, vilket gör att man inte gärna gör omkörningar och omöjliggör snabba ageranden i nödlägen. Elektroniken i växellådan är avancerad och ger upphov till en del mystiska fel som aldrig kan uppstå med en vanlig mekanisk manuell eller automatväxellåda. Tex systemfel som gör att man bara kan framföra bilen i 30km/h, för att efter omstart fungera felfritt igen.

Klicka för att se större bild!
Motorrummet.
OBS! NATO-uttaget samt uttaget för handlampa t.h. på grillen.
Foto: ©2002 Henrik Svensk

Normalt drivs bilen i 2wd-läge av bakaxeln. Via små elektroniska knappar på instrumentpanelen kan man koppla i 4wd, lågväxel samt diffrentialspärrar. Att tänka på är att INTE använda fyrhjulsdrift annat än när det verkligen behövs då framaxlarna går sönder i fall fyrhjulsdrift används på väg med bra fäste under en längre tid. Bilen kan ta sig fram i branta backar och i viss terräng, men eftersom konstruktionen anses så klen och skör så är det numera förbjudet att förflytta sig i terräng och tom utanför preparerad väg i utlandsstyrkan.

Klicka för att se större bild!
Sprintern klarar ändå en del tuffa tag.
Foto: ©2002 Robert Rosén

Däcken är av all wheather typ. 4 st snökedjor av civilt "Biltema"-snitt finns att tillgå, men är inte att likna med de slirskydd som normalt militära fordon är utrustade med. Dessa är enbart för temporärt bruk och inte kraftiga nog att ha på flera dagar i sträck.

1. Bilen tillverkas helt komplett som vanlig fungerande civil 2 WD Sprinter hos Mercedes.
2. Bilen körs över till en annan Mercedesfabrik för att militäranpassas. Många nymonterade delar plockas nu bort och ersätts med andra. Bilens stötdämpare höjs (de byts inte utan höjs mha en kloss) och 4 WD, bak diffspärr och terrängväxellåda monteras. En del andra anpassningar görs även. Bilen skeppas sedan till Sverige.
3. Bilen anpassas av FMV hos AB Karossan och deras underleverantör Rindab AB. Gevärsställ, extraljus, vinschfäste och andra småsaker monteras på.

Detta gör att bruksanvisningar inte stämmer då ändringar är i flera steg och bilen har hela tre stycken olika säkringspaneler för vilka alla säkringar inte finns dokumenterade, i vart fall inte i någon av de bilar jag använt under 2002. Detta kan nu vara åtgärdat.

Interiör

Interiören är ren och fräsch som man kan förvänta sig i en modern civil bil. Det finns en hel del trevliga detaljer. CD-stereo, sätesvärme, klimatanläggning, elektriska backspeglar, GPS, mm
Visserligen är bilen försedd med AC, men luftkonditioneringen är helt obefintlig för passagerarna i baksätet, mycket p.g.a. bilens enorma invändiga volym med lastutrymmet. I lastbilsversionen (323 CDI) fungerar det bättre då den har betydligt mindre invändig volym.

Inga rutor i passagerarutrymmet går att öppna, vilket omöjliggör agerande från personal i baksätet vid t.ex. eskorter då de t.ex. skulle kunnat luta sig ut och dirigera bilar man kör om, etc. Dessutom är det svårt att in sval luft.

Inga bakrutetorkare
Bakrutorna saknar vindrutetorkare vilket gör att sikten bakåt blir obefintlig vid körning i damm och regn. Jag vet ingen annan skåpbil med bakruta som saknar detta. På ett militärt fordon som används skarpt för bl.a patrull och eskorttjänst där uppsikt runt om är en absolut nödvändighet är detta ett grundkrav.

Komma åt saker i bak
Bakdörrarna till lastutrymmet måste öppnas/låsas med startnyckeln som i sin tur helst inte tas ur då bilen. För att öppna bak måste bilen stängas och startnyckeln tas ur. Har man otur kan Ra180s kanaldata raderas vilket inte är acceptabelt i ett pressat läge.
En dörröppningsknapp så att man kan låsa och öppna bagageutrymmet inifrån vore fördelaktigt, eftersom man inte kan komma åt utrustning i bagaget inifrån pga lastgaller av metall. Ur r säkerhetssynpunkt tycker jag det är ett måste att trupp utanför fordonet skall kunna komma åt sin skyddsutrustning utan fördröjning och att man måste stänga av fordonet.

Igen modifiering
Ingen som helst borrning eller fastskruvning av radio eller andra tillbehör får göras. Detta gör att högtalare till Ra180, mm buntbandas fast över nackstöd etc och ser givetvis lite spartanskt ut. Nödvändigheter såsom Eskortbackspeglar får ej heller borras fast. Man har alltså målat in sig i ett hörn med en dåligt anpassad bil som inte kan anpassas för att lösa de uppgifter den skall utföra.

Hjälpstart

Vid hjälpstart skall den sk NATO-kabeln användas. Den skall kopplas från/in i det uttag som sitter på den främre passagerarsoffan i förarutrymmet . Alltså inte via något av vinschuttagen annat än i absoluta nödfall. Bilen som skall hjälpa skall naturligtvis vara igång. Bilarna skall stå och föra över ström i ca 15 minuter innan man försöker starta. Alldeles innan startförsök skall den mottagande bilen slå på alla fläktar och strömförbrukare och låta dessa stå på i ytterligare 15 minuter efter start. Detta för att undvika en ev. spänningsspik som kan förstöra elektroniken när bilen väl startar. Att hjälpstarta bilen tar alltså minst ca 30 minuter om man följer reglerna.

OBS! Du kan enbart starta en sprinter med en annan Sprinter eller annat fordon med 12V-system. Nästan alla andra fordon i utlandsstyrkan använder 24 V-system och kommer därför FÖRSTÖRA Sprintern ifall du försöker starta mha dem.